Egentligen skulle vi haft tid före lunch men de behövde ändra tiden pga utbildning och då blidde det 15:30. Det innebar att Joel fick följa med. Således packade jag ner Simon i tvillingvagnen och tog oss till dagis vid tretiden igår. Visar sig att Joel varit ganska gnällig och de har just tagit tempen, 38 grader.
Skippar då att klä på Joel för att han ska få krypa ner i åkpåsen istället. Han går ut genom dörren före mig och när jag ska öppna den försöker han hjälpa till utifrån – resulterar i stortjutande. Jag tar mig snabbt ut, får ner Simon i vagnen och tar upp Joel. Han pekar på foten. Stackarn har fått stortån under så nageln har fläkts upp lite. Ajajaj…
Joel visar Simon en av leksakerna i väntrummet på BVC
Är dock glad att jag i helgen hängde på en första-hjälpen-väska på vagnen (från IKEA-besöket). Plåstrar om den lilla tån och packar ner honom i vagnen.
Får som vanligt vänta på BVC men det visar sig att sköterskan är på kurs och läkaren kör med en sköterskeelev till hjälp. Går fortare än vanligt trots att läkaren även hinner lyssna på hjärtat, klämma på magen och titta i ögonen på Simon. Jag får som vanligt svara på lite utvecklingsfrågor.
Igår var det Simons tur att för första gången i sitt liv åka tunnelbana när vi skulle in till stan och luncha med Anna och Åsa. Jösses vad spännande han tyckte det var. Han fick sitta i mitt knä både dit och hem. Tittade på allt och alla. Lunchen var lika spännande och först när vi tog en kaffe på kontoret blev det tillräckligt tråkigt för att kunna somna.
När vi lämnade kontoret slog han upp sina blå igen och var lika intresserad av hemresan. Trots att han inte fick något käk på hela turen så var han en mycket nöjd liten kille. Tänk vad det gör att man kan sitta upp!
Tänk vad man glömmer fort, eller kanske handlar det om att förtränga. Nu är vi iaf där igen, matkladdet.
Det gäller dessutom att ha två skedar när man ska mata honom för han greppar hårt tag i den man försöker föra in i munnen. Det gäller alltså även att inte överdosera på skeden för då hamnar det där skeden hamnar, typ.
Roligt att det börjar visas lite matglädje dock så det är faktiskt mest med glädje man matar!
Igår kväll på träningspasset (Core) så inser jag att jag har gröt blandat med fruktpuré en bit upp på armen. Vet att jag under matningen tänkte att jag måste sanera mig själv före jag sticker till träningen, men inte kom jag ihåg det inte…
Efter testet igår så har jag fortsatt ge honom vatten i mugg. Han fattar vad det är så fort han får syn på muggen och sträcker ut armarna efter den. Provade med ersättning idag oxå, men det var inte alls lika gott. Idag lyckades jag dessutom fånga det på film.
Idag skippade jag vagnen när jag gick och hämtade Joel. Simon satt i ryggsäcken och det är en dryg vecka sen Joel senast ville åka i vagnen hem.
Kändes lite tomt måste jag säga, men smidigt. När vi haft vagnen har Joel gått och hållit mig i handen (mysigt!), men idag ville han springa och säga “Nej” med jämna och ojämna mellanrum.
Trots att vi försökt ett bra tag nu så har Simon inte riktigt förstått hur man dricker vatten. Joel var ganska bra på det och hade en specialmugg så vi köpte en likadan till Simon. Tyvärr inte någon framgång där heller, Simon gillar mest att tugga på pipen.
Eftersom han äter mer och mer mat och ammas mindre så är det bra om han börjar få i sig vatten så idag provade jag med en mugg istället.
Succé! Han blev lite överraskad men svalde flera gånger och verkade tycka det var riktigt gott. Svårast var att inte spilla ut allt eftersom han vill hjälpa till att hålla muggen.
Nu får vi se om han kanske kan fatta hur man dricker ur pipmugg eller flaska.
Efter lunch styrde vi kosan norrut för att hälsa på Camilla m familj. Mia hade oxå tagit sig dit med Tyra och Siri. Med sex barn under sex år blir det ganska livligt och man hann inte riktigt prata klart och följa röda trådar i samtalet.
Fast samtidigt är det roligt att se hur olika barn är i olika åldrar 🙂 Joel tyckte det var rena himmelriket då Adam och Felix har fler bilar än de flesta andra vi hälsat på.
På ditvägen sov båda gott och på hemvägen sov Simon medan Joel tittade på Byggare Bob inte gav ett ljud ifrån sig på hela vägen. Simon testade en nyinköpt nackkudde som nog gjorde det lite bättre men inte bra.
Vi har börjat få lite rutiner på kvällarna. Joel har haft ett par stökiga månader med sena kvällar och stök med läggning, men nu läser vi för honom och säger god natt. Sen ligger han oftast där och bläddrar i någon bok före han somnar. Har säkert att göra med att han är trött efter dagarna på dagis.
Simon har börjat bli så stor att det är vanlig läggning för honom. Han blir väldigt kinkig när han är trött så man kan säga att han styr sin läggningstid själv.
Igår stack John och tränade strax efter 6 och då blev det kvällis för pojkarna. Joel yoghurt och macka och Simon gröt med fruktpuré. Sen pyjamas, tandborstning (endast Joel än så länge) och i samband med det ville Simon sova så jag la honom i sängen och han sov 2 minuter senare. Sen låg jag och Joel och läste om Henny Penny som trodde himlen ramlade ner. Strax före 7 sa jag god natt och gick ut. Kikade in lite då och då på Joel som låg och bläddrade i lite pixi-böcker.
19:15 sov båda barnen djupt och jag hann fixa massa saker. Suveränt!
Joel har fått sällskap i förkylsningsklubben, av Simon. Han var ju förkyld sina två första månader i livet utanför magen, men sen dess har han varit frisk.
Nu snoras det dock rejält och stackarn förstår ju inte alls varför han helt plötsligt inte kan andas genom näsan, eller varför det kliar i densamma. Så det blir en del gråt.
Tur att det finns renässans och nezeril så både Simon och föräldrar får sova!
Packade ner honom rejält i vagnen imorse men han ligger där nöjd trots snor. Numera får han sitta själv i tvillingvagnen för Joel vill gå.