Måste bara lägga in en bild till som avslut på dagens bloggspammande. Spana in hur sojan levereras!!

För dagens återresa till Colombo valde vi att åka en annan väg så vi kunde se lite andra saker. Vi åkte förbi en nationalpark men Marvin (chauffören) sa att den ganska ofta var stängd eftersom det ibland fanns tamilska tigrar i området (tur att vi var på väg därifrån kändes det som!). 77 km ut till kusten där den braiga vägen började… Färre fordon på vägen gjorde att det gick att hålla högre fart vilket dock gjorde att vi som satt lite längre bak i minibussen guppade runt rätt så mycket (lider med de tre som nu i natt flyger hem till Sverige…). Anledningen till den guppiga vägen var främst all översvämning pga monsun.

Monsunen såg vi ständiga bevis på även längre fram när vi nådde den braiga vägen.

Senare på kvällen såg vi om översvämningarna på tv och det verkade som (vi förstår ännu inte Sinhalese) att många blivit hemlösa.

Lite perspektiv på tillvaron får man.

Mycket trötta efter en lång dag kan jag säga att ett dopp i poolen var helt rätt. Insåg att det var mitt första utomhusbad i år… Bättre sent än aldrig, eller hur?

I priset ingick även middag så vi satte oss snällt vid bordet och blev serverade. Efteråt nämnde någon Irish Coffee och ingen misstyckte – förutom kyparen som såg ut som ett frågetecken. Pelle var snabbt på fötter och följde med för att visa hur det gick till att göra en sådan.

Inte perfekt, men helt ok. Själv drog jag mig till datorn för att blogga. Pga den dåliga hastigheten blidde det ett mejl till sambon (efter att ha fått aktivera yahoo-kontot då jag inte kan mitt lösenord till gmail…). Tur att inte alla är ute och reser helt enkelt! Vissa valde sängen direkt och andra spelade biljard.

Alla tror jag dock uppskattade sömnen 🙂

När det nu är fler på väg ner hit vill jag passa på att lägga in lite bilder på kontoret.

På väg mot kontoret	På väg in till kontoret	Jesper i Skypemöte	Dharshana på sin plats	Pradeep som väntar på Magnus ankomst

Väl framme i Anuradhapura så var det den antika staden som hägrade. Vi åkte dit och plockade upp Eddie som guide. En rolig fabror som lättade upp den till slut ganska enformiga turen.

Hela området har varit täckt med jord som grävts bort, vilket man kan se på träden där de lämnat kvar jorden. Ett enormt jobb inser man snabbt eftersom vi åker runt i området med minibuss…

I området fanns flera så kallade Dagobas.Om jag inte minns fel så hade någon räknat ut att det i en av dem fanns 39 miljoner tegelstenar… När man började gräva ut i området så hade det växt träd och annat på dem så de håller nu på att renovera, vilket verkar vara lite halvfarligt med tanke på de byggnadsställningar man ser!

Tydligen är det så att de tegelstenar som använts är exakt lika stora som de som använts för likande byggnader i Mexiko och Kambodja. Som Eddie säger:

There is nothing new under the sun!

Hela området är uppbyggt kring vissa mönster och principer som Eddie ritar och försöker samtidigt förklara vad arkeologer antagit är anledningen till detta, men som Eddie säger:

History is mystery!

Vi avslutar besöket med att titta på världens äldsta träd (Sri Maha Bodhi) och någon vit dagoba. Nu är vi väldigt trötta och hela gänget går inte in till den vita dagoban utan väntar utanför tillsammans med en hög hundar…

Vi tackar Eddie som under resans gång lärt sig våra namn och ställt frågor till oss för att se att vi hänger med. Lite känslan av att vara tillbaka i skolbänken 😀

Djur på vägen i Sverige är väl iofs inte helt ovanligt men ändå inte vanligt. Här är det ovanligt om det inte är djur på vägen. Under denna helg har vi sett hundar, åsnor, elefant, skölpadda, kor, åsnor, apor, fåglar, grisar och kanske något mer.

Ett rent under att det finns djur kvar faktiskt. Vi har spånat lite kring det och har kommit fram till att genen för trafiköverlevnad har framodlats här (eftersom det bara är de som har den som överlever). Bilderna är från landsbygd, men till och med i Colombo kan det stå en ko mitt i vägen som vägrar flytta på sig så bilar och bussar får snällt åka runt.

Idag gick vi upp tidigt för att åka till Anuradhapura som ligger inåt i landet. Det blev en guppig tur. Även om avståndet inte är så långt så tar det lång tid för vägen är inte så bra och det är många som åker på den samtidigt. Vi kom fram och checkade in på hotellet – Palm Garden Village. Mycket trevligt. Lunch ingick så vi började med det. Sen tog vi oss till den gamla staden, hyrde guide och åkte/gick runt 4 timmar. De första 3 var intressanta, sen blev det lite för mycket av det goda. Avslutade dagen med bad i den mycket trevliga poolen och sen en god middag (som oxå ingår i priset).

Många bilder har det blivit, men på denna uppkoppling tänker jag inte ens försöka 🙂

Kan säga att det var skönt att sova i en säng 🙂 Lyxigt med frukost på hotellet, ska jag nog kunna leva med ett tag!Sen hämtade Marvin i minibussen och körde oss till kontoret. Otroligt roligt att träffa alla man tidigare bara mejlat och chattat med. Skumt dock att sitta här och jobba.

Creative Solutions bjöd oss på lunch så vi tog en liten sväng till en restaurang och jag passade på att ta lite bilder utanför kontoret och sen på väg tillbaka från lunchen.

Efter jobbet drog vi iväg till Majestic City för att shoppa. Det fanns dock inte så mycket. Min vana trogen tog jag mig iaf till en bokhandel för att inhandla en barnbok på landets språk. Eftersom världen är så liten så var det givetvis någon som sa “Hi Susanne!”. En i QA-teamet, Dinali, var där och letade efter ett kort. Hon hjälpte mig hitta roliga böcker och sen guidade hon mig runt lite.

Kördes tillbaka till hotellet för att dumpa saker och sen kördes vi till Matias och Stoffes favoritstället “The Mango tree” för lite middag. Före maten beställde vi drinkar. De andras tog jag bilder på medans min “Forrest Fire” skulle drickas direkt… De kom med tre glas, ett sugrör och en tändare… 7 timmar efter lunch var det bara att hålla god min, ta sugröret i munnen och köra botten upp med den brinnande spriten. Sen satt jag och tittade på de andra som i lugn och ro satt och drack sina… Pelle valde sin på namnet – Lankan Dog.

Som avslutning på kvällen åkte vi till ett annat favoritställe och tog en double chocolate cheesecake 😀

Tog ett tag innan vi orkade ta oss från stället och åka hem…

Nu sitter jag äntligen på hotellrummet (eller snarare sviten som jag delar med två kollegor). Trådlöst i rummet – smidigt.

Göta petter vad trött. Känns som att jag suttit på flygplan i ett dygn. Nämen, vänta, det har jag ju!!

Har hunnit fundera över många saker att blogga om – det kommer kanske imorgon eller någon annan dag. Här blir det en kort resumé.

Snöstorm på Arlanda så flyget försenat. Missar anknytning i Frankfurt, men har tur för det går ett plan till lite senare som gott och väl hinner min anknytning i Dubai. Tyvärr är det dimma i Dubai och vi måste landa i Abu Dhabi för att få mer bränsle vilket i sin tur gör att vi landar i Dubai 20 minuter före mitt plan ska gå. Givetvis hinner jag inte. Dock verkar turen vända för ett annat plan till Colombo som skulle gått vid 11 (som mitt ursprungliga) är oxå försenat på grund av dimman. De lyckas boka in mig och en andra gång så får någon ringa till ett okänt ställe på flygplatsen för att tala om att väskan med nummer SK44645 ska med detta plan istället.

Lite orolig för min väska måste jag erkänna, men helt i onödan visar det sig för den kom nästan först! Nu kan det nog bara bli bättre 🙂

Riktigt lyxigt att bli hämtad på flygplatsen. Har aldrig hänt tidigare för mig i den här delen av världen utan då måste man börja fundera på hur man ska ta sig och vart…

Nu sitter jag på Hilton i Colombo – 28:e våningen och njuter av utsikten.

Coolt. Trådlöst i Dubai så jag kan blogga. Tyvärr är det lite pressat schema så jag måste gå ombord strax.

Egentligen skulle jag ha dryga 6 timmar här – så blev det inte. Istället blev vi försenade redan från Arlanda. Så här i efterhand har jag lärt mig att man då ska gå av och se till att det löser sig. Nu blev det så att planet till Dubai hade lämnat Frankfurt när jag kom dit… så bästa lösningen var att köpa en enkel biljett till Dubai – då skulle jag få 4 timmar där och det tänkte jag skulle räcka. Det jag inte hade räknat med var dimma i Dubai som gjorde att planet till slut var tvunget att landa i Abu Dabi (?) för att fylla på bränsle. Så nu vet jag hur varmt det kan bli i ett flygplan…

Sen hade jag givetvis missat anknytningen till Colombo men som tur var var ett annat plan sent 🙂 o det ska jag hoppa på nu!