Förra onsdagen packade vi ihop oss och lite saker i bilen och styrde kosan till Dalsland för ett besök hos mormor. Bilresorna, både dit och hem, gick överraskande bra. Inga gnälliga barn alls, trots att de som vanligt inte sov så mycket i bilen. Med lite pauser på vägen så vi fick fika och äta och leka av oss, plus dvd-underhållning i bilen så gick det fintfint.

Det är härligt med miljöombyte och att göra den här turen på hösten är inte fel. Helt fantastisk natur att titta på under bilfärden i Värmland och Dalsland. Synd att det inte ligger närmre bara.

Nåja, vi lekte hos mormor, åt god mat, träffade Jenny med familj där barnen lekte och dansade till allas glädje, gick på marknad, letade julsaker i källarförrådet, tog sköna höstpromenader och sånt där som hör till.

Vädret var såväl dimmigt och regnigt som strålande soligt med klarblå himmel. Takboxen var återigen fantastisk för utan den hade vi inte kunnat ha med vagnen och inte heller ta med ballongerna hem.

Efter lite felsökning så insåg vi att det var en hel propprad som inte funkade (har en “strömmätarpenna). Kollade då i elskåpet ute och en av de tre propparna där funkade inte, men den var strömförande (John kollade på nåt sätt) så alltså inte trasig. Då ringde vi en elektriker (dessutom en snubbe som tidigare bott i området).

Han nämnde att det kunde vara någon huvudpropp men då borde resten av längan oxå vara drabbade. Ringde på hos några som brukar vara hemma – och visst hade de samma problem. Skönt!

Någon timme senare kom Steve och bytte en propp i vår undercentral och strömmen var tillbaka. Tänk vad lite man vet.

Dagen till ära har vi ätit tårta. Den bakades igår när barnen gått och lagt sig (jösses vad snabbt det gick utan barn!) och idag skulle den få grädde och jordgubbar på sig.

Givetvis fick barnen hjälpa till. Simon försökte hjälpa till att hälla i socker i grädden men vände hela tiden på måttet före han nådde skålen, så det fick bli Joels uppgift. Joel var även den som mest höll i vispen.

Smeta dit grädde var båda med på, precis som att lägga dit jordgubbar. Fast bäst var Simon på att äta – både grädde och gubbar. Det märks att Joel har blivit lite äldre för han har inte längre ansiktet fullt med mat – såsom vissa andra.

Vi har tänkt att vi skulle ta tag i att fixa en barnvakt som bor i området, men det har inte blivit av. Igår frågade en av killarna i styrelsen om vi var intresserade av barnvakt för en granntjej till honom ville hitta barnvaktsjobb. Sagt och gjort. Idag kom hon hit och hälsade på.

Vi hade berättat för barnen att hon skulle komma förbi och hälsa på och Joel var eld och lågor. När hon sen kom åkte energin ur honom med våldsam aktivitet, och Simon var inte sen att haka på. Trots det tror jag vi hann fråga och prata om det viktigaste.

Frågade lite på skämt före hon skulle gå om hon kanske blivit avskräckt, men det verkade hon inte ha blivit.

Nu ska vi bara hitta på något att göra för att hon ska kunna sitta barnvakt…

Satt i lugn o ro o jobbade hemifrån. Helt plötsligt blev det knäpptyst o svart på skärmarna.

Gick ner o botaniserade ett bra tag i proppskåpet, men trots fem nya proppar kom inget igång. Hobbyrum, kyl, frys, akvariet o diverse lampor funkar inte.

John har kallats hem o jag har tagit fram torkvindan ute då tvättmaskinen var klar (funkar) men tumlaren död. Tur att det inte regnar!

För någon vecka sen ville Joel ha sina traktorbyxor och jag hävdade att vi inte har några såna.

Någon dag senare skulle jag ta på honom en pyjamas och tog ett par långkalsonger varpå Joel jublar

Traktorbyxorna!

Ah, ja sedär, det är ju faktiskt traktorer på de här byxorna.

Jag hade glömt bort de byxorna. Sen dess har han ofta haft dem på sig, gärna med grävmaskintröjan på sig.

Vi har flera gånger försökt få Joel att sitta vid datorn och spela något spel. Testat lite här och var på webben, och fem myror-PC-spel. Tyvärr har han inte fått till att flytta musen och sen klicka så det har blivit att han sitter och tittar på.

I lördags var jag och Joel på Farsta och gjorde lite ärenden. På Åhléns sprang vi på Kalle Kunskap på rea och jag köpte två stycken. Den ena för 1,5-3 år.  Igår testade vi den. Alldeles suveränt. Det fiffiga är nämligen att det räcker oftast med att bara flytta musen – inget klickande! Joel var helnöjd och satt länge och drog nycklar, målade och lyssnade på sånger.

Idag ville han återigen spela och jag dividerade med mig själv hur bra det var före dagis, men pratade med Joel och sa att han fick spela om han lovade att inte bli arg/ledsen när vi skulle gå till dagis.

Det blir inget mer spel på morgonen på ett tag är allt jag säger.

Suck. För över en månad sen kontaktade vi Com hem första gången för att fråga om nätstrulet. Sen har det varit lite upp och ner, men oftast hyfsat. Någon dag när John jobbade hemifrån strulade det så då ringde han och de skickade vidare till någon tekniker. Efter ett par dagar och ingen skillnad så ringde jag igen och de sa då att de jobbar på det och skickar sms när de åtgärdat.

Sen har det gått några veckor och vi har inte hört något. Idag var det strul mitt på dagen och jag lackade ur och ringde. Fick prata med en kille som sa att han skulle mejla teknik och fråga om status och sen ringa upp mig. Jag sa att han gärna fick mejla istället. Fast det fick han inte eftersom företaget inte tyckte hans stavning var tillräckligt bra…

Nu får vi se vad som händer. När problemet är löst kan man iaf ringa in och säga att man vill ha avdrag på fakturan.

Gillar den här typen av böcker, men faktiskt inte den här boken. Gillar man tidningen Mama så gillar man boken tror jag. Jag har dock gång på gång testat tidningen men aldrig identifierat mig i det de skriver. Så känns det med den här boken.

Boken är uppdelad i 12 områden och det är 3-4 personer som skriver. Har lite svårt att komma ihåg vem som är vem och då tappar jag den röda tråden för varje person. Detta trots en presentation i början av boken. Kanske är jag för trött?

Jag känner inte alls igen mig i det som de skriver. Jo såklart vissa saker, men själva grunden i vad de vill förmedla känns inte som jag.

Samtidigt har det varit ok läsning, det har gått fort att läsa och det är ändå lite småintressant att få kika in i andras vardagsliv. De bjuder väldigt på sig själva de som skriver. Men så peppande är det verkligen inte för mig.

Boken avslutas med att ett par kändisars familjeskapande listas, typ. Helt ointressant för mig även om jag läser. Känner snarare lite sorg för att man hänger ut kändisar så (inte bara i den här boken/tidningen såklart).

Insåg när jag publicerat gårdagens post om hobbies att jag missat två saker.

Samfälligheten. I samfälligheten har jag under snart fyra år suttit med i styrelsen och givetvis har det tagit en del men någon hobby kan det knappast anses vara. Den perioden i mitt liv är dock över snart för jag har endast ett styrelsemöte kvar och sen några veckor till årsstämman där jag inte ställer upp för omval – har som sagt annat jag vill lägga min tid på!

Vänner. Vänner är givetvis enormt viktiga och under småbarnsår rätt svårt att få till. Särskilt när man inte bor brevid varandra. Som tur är har vi många vänner med barn i ungefär samma ålder vilket gör att många familjeaktiviteter går att kombinera med att träffa sina vänner. Det kan vara att vi åker och badar samtidigt, eller åker till fjällen samtidigt. Lite då och då äter vi även middag ihop med lite olika vänner även om såna tillställningar blir rätt livade 🙂 Bra är såklart oxå om ens vänner har samma hobbies som man själv för då kan de haka på såna aktiviteter 🙂