Ikväll fick Joel för sig att inventera kistan med gosedjur i barnrummet. Jag stod en bit ifrån och fixade med något när jag hör Joel utbrista:

Min docka! Joel äskar dockan. Joel pussa dockan.

Här tittar jag och då ser jag hur Joel böjer sig fram och pussar på dockan. Sen lägger han den på en pall, pussar den igen och klappar den på huvudet för att sen fortsätta sin inventering.

Tänk snart är det tre år sen jag gick med på facebook. Riktigt skoj ibland, men en rejäl tidstjuv såklart. Flera personer från svunna tider har jag hittat, eller de har hittat mig, som jag aldrig skulle fått kontakt med annars. Senaste tiden har det dock blivit en ny krets, nämligen de som tränar crossfit här ute.

Människor som man träffar två timmar varje vecka (oftast) och som man i vanliga fall inte skulle veta någonting om. Nu har man helt plötsligt möjligheten att lära känna dem via nätet. En ny dimension på något sätt och jag tycker det är hur häftigt som helst. När man kommer till träningen så känns det som att det är ens vänner. Det gör även att träningen blir roligare faktiskt. Kanske ibland för att någon råkar utmana vår instruktör via Facebook och sen får vi äta upp det på träningen. Roligt!

Joel provar sina solglasögon

Efter allt strul i februari så har vi stoppat huvudet i sanden, men nu kunde vi inte längre ignorera att det nog faktiskt läcker olja från bilen. Så jag ringde firman i måndags och idag kunde de ta emot den. Johan som fixade i februari var dock sjukskriven så nu var det någon annan.

Imorse packade jag in vagn, fika, barn och mig själv i bilen och åkte de minutrar som det tar dit. Packade ur oss och lämnade över nycklarna. Sen tog vi en promenad tillbaka i det härliga vårvädret. Det fanns massa spännande saker att titta på och efter halva vägen (Joel gick själv istället för att åka vagn) så stannade vi och hade picknick.

Hur härligt som helst verkligen.

Idag var det dax att hoja igen och idag testade jag en ny runda. Vädret var perfekt om än något kyligt. Cirka tre mil blev det och jag snittade på 22 km/h. Där måste det bli bättre om jag ska nå mitt mål på Tjejvättern (under 4 timmar=snitt på 25 km/h).

Jag hoppas dock att dagens pass gav mycket för låren var grymt tunga hela passet. Mjölksyran var min kompis hela rundan och trösten var att det nog gav ganska mycket. Nu laddar jag för cross på fredag och cykling på söndag.

Förra boken kändes lite kort och hade kunnat målas ut mer, denna var lite tvärtom. Ibland lite väl långa beskrivningar från rättssalen. Kanske hade känts kortare om jag läst boken på kortare tid, nu har det dragit ut på tiden eftersom det varit sjuka barn.

Huvudperson denna gång är Haller (igen), och inte Bosch. Bosch var däremot med i boken men från Hallers perspektiv vilket var intressant och gav en annan bild av honom, och slutklämmen var riktigt överraskande.

Gillade boken, som inte var direkt förutsägbar och givetvis spännande. Dock måste jag säga att jag gillar böckerna med Bosch som huvudperson mer. Förra om honom verkade ju tyda på mer privat i kommande bok, men inte i denna iaf så jag får längta till nästa. Jag kommer dock att fortsätta läsa alla Connellys böcker för jag gillar dem 🙂

Egentligen skulle vi gått 22 april men då var Simon sjuk så vi fick ny tid – idag. Givetvis sov Simon när det var dax att ge sig iväg så jag fick väcka honom.

Fick som vanligt vänta, sen gick det ganska fort. Vägde och mätte (11 230 g, 79 cm) sen fick Simon sprutorna. Hon frågade om han gick något och jag sa att han tar några steg nu och då.

Jämfört med Joels kontroll så var det knappt några frågor alls – ja förutom att vi pratade om amning då. Trots att jag sa att Simon vägrat dia så berättade hon hur viktigt det är att fortsätta med amningen så länge man kan eftersom de får i sig antikroppar. Då kunde jag inte låta bli att säga att han minsann varit frisk hela vintern trots att Joel går på dagis. Fick inget svar på det.

Idag var det dax för samtal på dagis. Joels inskolningspedagog går i pension nästa vecka så det var hennes sista sånt här samtal. Vi var där lite tidigt så jag och Simon lekte i sandlådan med andra barn när vi väntade. När det var dax att gå in så tyckte Monica att Simon kunde stanna kvar i sandlådan ute hos dem.

Kändes lite konstigt att gå in utan honom samtidigt som det såklart blev mycket smidigare.

En liten sammanfattning av samtalet.

Joel är en utekille, han pysslar och donar, bär runt på saker, cyklar och leker, både med de i sin ålder men ofta vill ha vara med de äldre barnen eller själv. Inne är det ofta sand, vatten eller lera som lockar. Måla är inte alls lika intressant. På samlingen är han med men oftast sitter han inte still. Äter bra av det mesta. Är inte så ofta inblandad i konflikter även om det händer ibland såklart. Han går att skoja med och pratar mycket även om inte de heller förstår allt han säger.

De har dessutom bestämt att han är ett av sex barn som efter sommaren får flytta upp till storbarnsavdelningen. Toppen tycker vi så att Joel och Simon får var sin avdelning.

Jag kunde under samtalet kika ut genom fönstret och se att Simon verkade helnöjd, vilket de bekräftade när jag kom ut efter en dryg halvtimme. Känns bra med tanke på att han om drygt tre månader ska vara där rätt ofta.

Aktivitetsfältet, där alla program hamnar, i Windows ligger per default längst ner på skärmen. Om man har många program igång samtidigt blir det lätt fullt och svårt att överblicka.

Efter att Sue kommit på idén och provat ett tag valde jag också att flytta aktivitetsfältet till vänstersidan av skärmen. Då lägger sig programmen på höjden, det får plats många fler och de byter inte storlek. Efter någon veckas invänjning känns det nu helt klockrent!

Joel satt o pillade med sina saker och jag såg i ögonvrån hur han hittade en gammal kasserad mobiltelefon. Han satte den till örat och sa

– “Hej mamma.”

– “Vem ringde du till?” frågade jag efter en stund
– “Mamma” bekräftade Joel.
– “Var är egentligen mamma någonstans?” frågade jag.

Han tänkte länge och sa sen

– “Hämta pakik?”

Oftast är det kompisar som kommenterar här på bloggen. Idag dök det upp en kommentar från Ida på Expressen

Hej!
Kontakta gärna mig om du ser det här mejlet under söndagen!

Givetvis mejlade jag henne, och fick snabbt svaret:

Hej!
Tack för ditt mejl men vi fick kontakt med en annan bloggare lite tidigare.
Hoppas att jag kan höra av mig till dig en annan dag om det skulle behövas.

Det är ju inte utan att man blir lite nyfiken…