John har länge gått och funderat över en ny telefon och då med Android såklart. När så HTC Desire dök upp så blev jag helt plötsligt intresserad. Slog till ganska snabbt redan i lördags eftersom Telenor hade bra erbjudande och jag redan är nöjd kund där. Stod att det skulle ta 1-3 veckor så jag räknade lugnt med väntetid så snacka om att jag blev förvånad när paketet dök upp redan i onsdags.

Den är cool, och helt plötsligt blir det så mycket mer än bara en telefon. Det innebär oxå att det tar lite tid att få till saker och ting – tid är en bristvara med en sjuk ettåring har jag insett den här veckan. När vi var iväg och handlade i lördags hela familjen så ringde John till mig och tyvärr måste jag erkänna att jag inte lyckades svara…

Lär återkomma!

Inte kan man låta bli ett sånt här test. Intressant att se hur alla andra svarat – som man får se i slutet. Vissa saker blir jag förvånad över faktiskt.

Du är 75% ärlig! Du är en rättskaffens person men drar dig inte för att dra en vit lögn ibland – allt för att skydda personer i din omgivning. Du ger din vän komplimanger trots taskig klädsmak eller ful frisyr. Och du tackar alltid för maten, trots att den kunde ha smakat bättre.

Hur ärlig är du?

Min cykeldatorn sen år 2003 går inte att hitta så jag behöver en ny. Förra rundan hade jag ingen vilket var ok, men idag skulle jag ta en ny runda för jag skulle möta upp med Anna så John lånade ut sin GPS och telefon så nu finns rundan att beskåda på Sportypal. Fränt faktiskt 🙂

Det var kul med sällskap – förena nytta med nöje på något sätt. Vi hann prata och vi hann bli rejält trötta. Gårdagens cross kändes i låren även om jag fuskade då och endast gjorde 95 burpees istället för 125. Nu ska det bli en tradition med gemensam helgträning så att vi är i form till årets Tjejvättern.

Nu har jag fått ytterligare ett i-landsproblem vid datorn. Det förra, att text inte ersätts, finns kvar för jag har inte hittat någon lösning. Så plötsligt för någon vecka sen blev alla “fält” jag använder ombytta till koden istället. Så automatiska sidräkningar ser rätt skumma ut.

Har kollat lite granna om det går att ställa in men inte hittat något ännu. Jag kan markera ett i taget och välja “Toggle Fields” och då får jag tillbaka det beräknade värdet, men nästa gång jag öppnar dokumentet är det samma sak igen. Suck vad datorer kan strula!

Dagens runda i Sportypal

I morse blev det en tur med racercykeln, denna gången runt Drevviken. Det blåste och såg ut som regn men cykel är ju en utomhussport så det kändes inte som en anledning att stanna hemma.

Jag har fixat så jag sätter GPS mottagaren på styret med en gummisnodd, och där sitter även cykeldatorn och pulsklockan, så det känns som en hel instrumentbräda med siffror och blinkande lampor. Mysigt!

Jag har använt Nokia Sportstracker för GPS:en, men efter tips av cykelfantomen Niklas har jag börjat snegla på Sportypal också. Den är inte knuten till Nokia, så det lutar åt att använda den tjänsten istället.

Simon i ryggsäcken med pappas keps

Även i år planerade vi att besöka den lilla majbrasan här i Skarpnäck. Det var tveksamt in i det sista eftersom det såg ut att regna, och när vi skulle gå regnade det faktiskt, men vi gick ändå…!

Väl där myllrade det av barn, ungdomar och vuxna och det var svårt att ha 100% koll på var en kringrusande Joel höll hus. Vi hade tagit med cykelvagnen dit och där satt både Joel och Simon och åt kex ibland. Joel fick fiska i fiskdamm och Simon provade ryggsäcken ett tag.

När vi tänkte gå hem igen upptäckte Joel sandlådan så vi lekte där ett tag också. Vagnen dammsögs när vi kom hem…

Av olika anledningar har det varit mycket paket i omlopp hemma senaste tiden (födelsedagar, beställningar etc). På grund av detta så kommer nu Joel rusande till dörren när jag kommer hem. Inte för att han blir så lycklig över att se mig utan hoppande utropar han:

“Pakik mamma pakik!”

När jag säger att det inte finns några paket idag så förvandlas ansiktet snabbt från härlig förväntan till tårögd ledsenhet och snyftande säger han:

“Joel fick inga pakik.”

En stund senare är allt som vanligt igen.

I söndags kom Anna, Peter, Tyra och Olle över för att göra grillpremiär. Tyra tog med sig sin springcykel och snäll som hon är fick Joel prova den medan hon själv trampade på Joels trehjuling.

Joel har en bit kvar tills han förstår hur det funkar men han var helnöjd med att gå i långsamt mak med cykeln. Nu är det vi som funderar på om vi ska slå till på en sån.

Joel envisas med att kalla mig “Pappa John” (eller “Pappa åne” som han egentligen säger), så jag tänkte rätta till det problemet.

-“Vad är det jag heter egentligen?” frågar jag klurigt när han precis kallat mig “Pappa åne”.

-“Pappa…?” svarar Joel efter viss eftertanke. Vi har gått igenom det här förut…

-“Ja, just det… Ja, jag heter ju inte pappa men du kan kalla mig det. Jag heter ju John.”

-“Pappa åne!” säger Joel förklarande…

Jaja, det kanske sjunker in någon gång…

I helgen var det premiärcykling på våra två trehjulingar. Den ena fick Joel av farmor i tidig 1-årspresent och den andra fick vi av några grannar när deras son växt ur den.

Vi satte tillbaka midjeskyddet på den röda så att Simon kan åka på den. Vilken lycka! Han satt med händerna på styret och bara tittade leende på saker vi åkte förbi.

Joel försöker trampa på den något större men har inte riktigt hajat hur man gör utan går med fötterna istället. Ser fram emot mycket cyklande på olika sätt och fordon i sommar!