I fredags var det som vanligt crossfit och för andra veckan i rad så var vi ute. Härligt att vara ute måste jag säga även om vi garvade lite när folk tittade på oss. Dagen workout innebar nämligen Kettlebell sving (KBS), pullups (med hjälp), pushups och bära varandra.

Här ser ni lite bilder:

Trots att vi fick mycket hjälp av varandra när vi gjorde pullups så har jag idag fruktansvärd träningsvärk – det var länge sen det kändes så här mycket i någon kroppsdel…

Måndag och crossfit på schemat. Lite trött i benen efter cykling igår men så är det ibland. På uppvärmningen fick vi dela upp oss i par där vi vägde liknande (jag gick ihop med urstarka Lisa som väger 10 kg mindre men orkar mer). Sen skulle vi bära varandra på tre olika sätt och då bära fram och tillbaka i salen.

Fireman’s carry (liggande på axeln typ)
Framför sig på magen hållandes runt höften typ
På ryggen (med två benböj)

Asjobbigt men så himla häftigt att det går! Känns rätt ovant att skumpa runt på en “okänd” persons axlar ska jag säga. Bra att kunna dock om man ska rädda någon som inte kan gå själv. Kanske borde jag öva lite på Joel – eller varför inte John (endast 6 kg mer än Lisa)?

Tänk snart är det tre år sen jag gick med på facebook. Riktigt skoj ibland, men en rejäl tidstjuv såklart. Flera personer från svunna tider har jag hittat, eller de har hittat mig, som jag aldrig skulle fått kontakt med annars. Senaste tiden har det dock blivit en ny krets, nämligen de som tränar crossfit här ute.

Människor som man träffar två timmar varje vecka (oftast) och som man i vanliga fall inte skulle veta någonting om. Nu har man helt plötsligt möjligheten att lära känna dem via nätet. En ny dimension på något sätt och jag tycker det är hur häftigt som helst. När man kommer till träningen så känns det som att det är ens vänner. Det gör även att träningen blir roligare faktiskt. Kanske ibland för att någon råkar utmana vår instruktör via Facebook och sen får vi äta upp det på träningen. Roligt!

Om någon hade frågat mig för åtta år sen så hade jag trott att man alltid orkar ge järnet. Nu vet jag bättre. Är man otränad, dvs inte i dålig form utan formen finns inte, då orkar man inte. Man vill men kan inte. Så var det i somras när jag började träna.

Igår på crossen hade vi en “buy out”, man måste göra något för att få gå hem. Detta gör man efter dagens pass (WOD = Work Of the Day) så man är rätt trött. Vi ställde oss i en ring, sen när musiken började skulle vi göra 2 burpees och 15 knäböj. 50 sekunder hade vi på oss, hann man inte fick man sätta sig och var ute ur leken. 10 sek tystnad (=vila), sen musik och så höll det på.  Eftersom det gick snabbt att göra övningarna så la Amany (tränaren) på lite övningar så i slutet var det istället 5 burpees, 15 knäböj, 1 armhävning, 2 situps.

Första tanken var givetvis “Hmm… om jag inte hinner så får jag vila”, men sen körde musiken igång och tävlingsdjävulen inom mig vaknade. I slutet var vi fyra stycken som slet, låren brände och det flåsades utan dess like när Amany till slut tyckte vi fick ge oss. Kanske gjorde vi 10 varv totalt, kanske färre troligen fler.

Känslan efteråt var otroligt härlig! Att kunna ge järnet sådär ger en otroligt nöjdhet och bra känsla i kroppen, att orka så mycket mer än man tror!

Påsk och träningsschemat ändras en del. Crossen bytte dag och tid så istället för fredag 17:30 blev det lördag 10:30. Vi som var på plats var alla gamla i gemet, förutom en tjej som aldrig varit där tidigare. Vi körde ganska hårt, mycket ben med knäböj och utfall. Hon såg rätt trött ut.

I slutet av passet frågade ledaren hur hon tyckte att det varit och hon sa att hon var helt slut.

Ja det är ju lite jobbigare än yoga som du tänkt gå på.

Stackarn hade laddat för yoga och hamnat på crossfit!! Undra om hon orkar något mer idag?

Snart har jag tränat regelbundet i sju månader och jag måste erkänna att det har varit segt i perioder, riktigt segt. Senaste veckorna har jag dock märkt förändring. Kroppen återhämtar sig snabbare och jag börjar se fram emot och nästan längta till nästa pass!

Mycket har att göra med att jag hittat en träningsform som passar mig perfekt – Crossfit. Varje pass är nytt, men alla övningar är återkommande. Ibland kör man en viss tid, ibland ett visst antal. Så nu går man och är lite nyfiken på vad nästa pass ska innebära, hur trött man kommer att bli.

En bonus är att det har blivit en hög personer som är återkommande så man börjar “känna” varandra. Tror jobbigheten i passet gör att man har något gemensamt att prata om. Ofta nämns hur mycket träningsvärk man hade efter förra passet, eller hur jobbigt passet varit.

Ikväll är det dax igen!

Vi tuggar på med träning och idag var det min tur att träna. Gick som vanligt på Crossfit. I fredags hade jag med Per på passet och då var det hyfsat soft (jämförelsevis).

Idag var det andra bullar minsann. Trodde ledaren skämtade när hon började skriva upp antalet repetitioner. Vi delade dock in oss i par och körde två och två, så man hjälptes åt att nå totala antalet – så det var inte lika illa som det såg ut. Nu minns jag knappt alla övningar men totalt 25 kettle bell swingar (16 kg), 200 hopprepshopp, 150 situps, 50 armhävningar, 150 benböj och 100 push press (10 kg).

Kan säga att jag är helt slut nu när jag sitter i tv-soffan och tittar på OS. Fast jag tror att Charlotte Kalla är tröttare, men lyckligare 🙂

I höstas testade jag Crossfit på Flex här och nu på vårens schema så har de pass både måndag och fredag. Så givetvis är jag där så ofta jag kan (vilket har blivit fyra gånger efter jul). “Favoritövningen” är något som kallas Burpee. Det ser inte så jättejobbigt ut först och de två första brukar kännas okej. Sen, sen börjar det bli lite jobbigt för att övergå till sanslöst jobbigt.

Idag fick jag faktiskt beröm för att jag gjorde dem rätt, men det var för att vi gjorde på tid och inte ett visst antal. Av någon anledning blir det lätt att man slarvar när man ska göra typ 35 stycken…

Spana in dem på Youtube (är glad för att vi inte har några ringar i lokalen så att vi kan bygga ut övningen så som de gör på slutet…)

Förra söndagen körde jag pump för första gången på 1,5 månad och jösses vilken skillnad! Det har verkligen gett massor att träna cirkelträning. Peppad av det så bokade jag in mig på dagens testpass i CrossFit som de kör igång med efter årsskiftet.

Pust, flämt, flås. Det var sanslöst jobbigt. Fick hålla mig i trappräcket när jag gick ner från gymet.

Vi började med uppvärmning och efter den var jag redo att gå hem och känna att jag gjort bra ifrån mig. Då var det dax för teknikgenomgång så man fick en paus. Sen körde själva passet igång – typ 20 minuter i form av cirkelträning med endast fyra övning. Hann 4-5 varv och de sista 3 (minst) gick på ren vilja.

Nu sitter jag här hemma och tänker jag på uppvärmningens övningar så börjar jag svettas igen.