För någon vecka sen kläcktes idén på en fika att vi skulle köra crossfit på lunchen. Sagt och gjort. Jag mejlade ut till kontoret och frågade vilka som ville haka på, de som svarade fick sen en inbjudan till lunchen idag. Ett första testpass.

Igår var det cross på Flex så jag hängde mina byxor på tork, brevid högen med kläder jag skulle packa ner. När står i rulltrappan på väg ner till t-banan så slår det mig att jag inte har något minne av att jag packade ner byxorna före frukost. Visst var det så, byxorna hänger kvar hemma.

Orkade givetvis inte vända hem, men brottades med det eftersom jag har möte 10-12 och således inte heller kan köpa några före. Som tur är ska Per vara med och han är inte riktigt lika morgontidig – dock smalare än mig – så han fick sms-fråga om han kunde låna ut byxor.

Nu har jag ett par byxor på rummet som bör passa. Nu behöver det bara sluta regna så att vi kan vara ute som tänkt. Mobilen är dessutom laddad med ljudeffekter! 3-2-1-go!!

Ikväll var det Crossfit igen (som alltid på måndagar). Det var dock inte bara vi där, utan några tusen mygg oxå. Att man rör på sig och blir svettig gör inte att myggen försvinner utan de kallar dit alla släktingar oxå.

I vanliga fall brukar vi ta av plagg allteftersom det blir svettigare och svettigare, men idag blev det tvärtom. De överdragskläder som åkte av i början åkte på efter hand för att skydda lite mot alla mygg. Allt regnande har gjort att det finns en hel del mygg nu, även hemma.

KUL pass var det iaf och det är en härlig känsla att orka!

Idag bestämde jag mig för att jag är frisk. Orkar inte vara förkyld längre. Alltså gick jag på crossfit. Vi var givetvis ute eftersom det inte längre regnade.

Dagens pass fokuserade på kondition. Vi var två och två och tillsammans skulle man göra 200 burpees. När en gjorde burpees sprang den andra 400-500 m (oklart exakt hur långt). Jag var med en som springer bra så hon fick göra 114 burpees och jag “bara” 86.

Dagens roliga inslag var att Amany hade insett att Ardis som tränat crossfit lite då och då under våren är den Ardis som sjunger musiken till Vendetta. Ska tydligen in i studion snart igen så vi hoppas väl på lite ny träningsmusik 😉

På kvällen var det återigen dax för träning. Halva nöjet har faktiskt varit att klura ihop egna pass och svårast var att komma ihåg så jag fick skriva en liten “kom-ihåg-lapp”.

Just det här passet satte vi på tid – 15 minuter. Klart jobbigt!

Det var inte bara lek med hoppboll och badminton första dagen i Kvibille utan John bogserade Ior (faster Annas bil) till meken eftersom den var död. Jag underhöll barnen under tiden.

Efter lunch så dök kusinerna Daniel och Johannes upp med sina föräldrar och det blev fullt ös i några timmar. Bland annat med en billig badboll som vi hade med oss. Den hann med två turer upp på taket före den sa pang och gav upp. Daniel hade fått en egen kamera så det blev några gruppbilder (tydligen viktigt just nu).

Jag och John avslutade dagen med ett tufft crossfitpass (mitt tredje på resan!).

Idag är det onsdag och således återigen dax för cross på hemmaplan. Idag var John med och testade burpees för första gången. Precis som de flesta andra blev han lite överraskad över hur mycket flås man får av dem. Det blev en repris av måndagens pass så att John visste vad han skulle göra.

Inte bara John var med utan även några grannbarn. Eller med och med, de stod mest någon dm ifrån oss och frågade vad vi höll på med, och sprang och hämtade glass och läskade oss med.

Nu blir det nytt pass på fredag med nya omgivningar så nu spånar jag på vad vi ska hitta på för att utmana oss då 🙂

Nu när jag kommit igång och träna så bra så vill jag ju verkligen inte tappa det på semestern så träningskläderna packades ned.

Ikväll tog jag mig i kragen så fort barnen somnat och körde ett egenkomponerat pass.

Lite trist att köra själv och aningens fånig kände jag mig på gräsmattan utanför mammas lägenhet där inte bara John och mamma tittade på utan även några andra grannar.

Men vad gör man inte för att glädja andra!

21-15-9 är en passande WOD och jag körde burpees, sit-ups, push-ups och squat. Avslutade med plankan i en minut.

På onsdag är det dax igen 🙂

I söndags packade vi ihop oss på cyklarna och stack till ett utegym i Nackareservatet som invigdes förra helgen. Det är häftigt att ha så nära till härlig natur. På någon minut är man mitt ute i skogen och man skulle aldrig gissa att man är strax utanför Stockholm city. Helt perfekt med cyklar för man kommer så långt på kort tid och båda barnen gillar både cykelsits och cykelvagn. Den här gången åkte Simon sits dit och vagn hem (somnade) och Joel tvärtom.

Vi fikade lite och sen lekte vi runt. Otroligt fint gjort och nu hoppas jag att vi kan köra crossen här någon gång i sommar.

Redan i april förvarnade Amany om att vecka 24 skulle vi ha tre pass, mån-ons-fre och veckan skulle officiellt kallas för Hell week. Så för en vecka sen drog det igång. Ett fokus var teknik. Vi delade varje pass upp oss två och två. Den ena körde första heatet och då kontrollerade och räknade den andre, sen bytte man roller. Detta för att vi ska lära oss att tänka på tekniken. Gjorde man fel, räknades nämligen inte den repetionen.

Måndag och onsdag var jobbiga pass men helt ok. I fredags var det sorten “Fight gone bad” och just den här:

• 1 minut burpees – varje räknades
• 1 minut utfall med 5 kgs vikt på uppåtutsträckta armar – varje vända räknades, typ 10-15 steg
• 1 minut push press (20 kg) – varje räknades
• 1 minut KBS (16 kg) – varje räknades

Sen brukar man i vanliga fall få vila en minut för att sen köra nästa varv. Vi skulle köra tre varv idag. Vilan ersattes dock av plankan… Jag landade på 122 repetitioner.

Helt galet jobbigt. Det ser enkelt ut och man tänker att man borde orka ta i lite till men så står man där och det känns som om armarna ska ge upp och flåset springa iväg.

Som avslutning drogs en roddmaskin in och vi fick ro 250 meter på tid. 70 meter gick bra sen var det en kamp. Min klocka slutade på 52 sek och då var jag helt galet trött. Då fanns det kall öl eftersom vi egentligen tänkt vara ute och ha lite sommaravslutning (regn och åska lockade tyvärr inte). Givetvis fick Amany ro för att sen få en sommarpresent.

Nu laddar vi för pass hela sommaren!

Årets hockey-VM har vi helt och hållet ignorerat. Inte så mycket planerat utan det har bara blivit så. När semifinalen spelats så kollade jag facebook och kommenterade hur roligt det var att man via kompisars status kunde se hur matchen gått. En crossare hade skrivit hur spännande det var och avslutat med “Yes!”.  Tänkte att det var ju roligt att vi kom till final och sen tänkte jag inte så mycket på det – förrän dagen efter då jag läste kommentarerna på hennes status. Då kopplade min hjärna – hon är från Tjeckien! Vi var inte alls i final… Jag skrev en kommentar och grattade.

Igår på crossen så pratade vi om det och skrattade och jag frågade hur det gått i finalen. Jag fick fråga två gånger innan hon insåg att jag faktiskt inte skämtade utan att jag undrade hur det gått…

Lite skönt att inte ha koll 🙂