En ny bok om Annika, nr 9 och det var drygt två år sen senast. Blandar ihop lite med Katerina Janouch böcker märker jag. Oklart varför för historierna är inte alls särskilt lika.

Liza skriver i slutordet att hon gör mycket research och det märks verkligen, man blir lite allmänbildad på köpet tror jag. Gillar och tror Liza har en framtid i böcker med tyngre sånt fokus.

Först tänkte jag att den inte når upp till någon hög nivå men så inser jag att jag la mig trött halv 11 igår och kunde sen inte släppa boken förrän jag läst ut den, så den har något. Läskiga saker som händer och kanske är en av flera stories lite förutsägbar.

Ser fram emot nästa bok om Annika för nu händer det en hel del saker i slutet av boken som öppnar upp för nya scenarion. Känns som en bok som knyter ihop förra med nuet, eller kanske snarare framtiden. En slags mellanbok för att komma framåt i handlingen. Har fortfarande tyvärr Helena Bergström framför mig visuellt och jag tycker faktiskt inte att hon passar som Annika.

Tror jag varit inne på bloggen någon gång bara för att inse att det inte är jag. Så känner jag lite om boken oxå.

Det finns dock några riktiga guldkorn där jag inte kan låte bli att fnissa högt, så boken har underhållningsvärde.

Kanske är det att vi lever väldigt olika liv. Jag kan faktiskt inte förstå hur hon klarar av att leva så mycket ensam som hon verkar göra. Mycket imponerande, med tre barn.

En sak jag hade lite svårt för var att krönikorna inte var ordnade i tid utan ett kapitel där hon har tre barn kunde följas av ett där hon bara har två. Fast samtidigt var det uppdelat på kategorier så det kanske ändå var bättre.

Klart värd att läsa för flerbarnsföräldrar som behöver få lite distans till sina liv.

Hade ju pausat den här boken eftersom Lärjungen fick högre prio. Så i måndags kväll orkade jag inte gå ner och hämta den eftersom den låg i jobbryggan. Sögs in i den här boken istället och klockan flög iväg och blev alldeles för mycket. Igår fortsatte jag, inte en tanke på Lärjungen längre.

Klart bästa jag läst av Martina. Inga longörer utan bara en fantastisk fantasi och humor.

Blev nästan kär när jag läste den, så kort och snabbt beskrivet men ändå så klockrent. Ser framför mig hur det blir en varm romantisk och humoristisk film av den här boken.

Nu vill jag läsa mer av Martina för det var skönt att slippa otäckheter.

Fjärde boken om barnmorskan Cecilia. Jag gillar romanerna om henne och den här är mindre dramatisk än de andra och det är nästan skönt. Däremot finns det en spännande tråd genom hela boken som får sin upplösning först på de sista sidorna, och som gör att det finns ett lagom driv i boken. Man blir nyfiken och funderar. Får gräva lite i minnet från tidigare böcker.

Gillar att få vardagen i en barnfamilj beskriven för jag känner igen så mycket och det tröstar på något sätt. Det är verkligen en berg- och dalbana och det beskrivs väldigt bra i den här boken.

Precis som i tredje boken får man se världen ur flera personers perspektiv. Den här gången är det Cecilias mamma och systrar som får mycket fokus, men även några andra.

Skulle gilla att i någon bok ha mer perspektiv från Cecilias mormor Sonja, eller varför inte något av barnen?

Vill verkligen fortsätta följa Cecilia och hennes krets så det känns bra att Katerina verkar planera för många böcker om dem.

Gillade Saras första bok skarpt och hade ganska höga förväntningar på den här.

Från andra stycket på första sidan var jag fast. En bok som fastnar och man bär den med sig. Tog rätt lång tid att läsa den, delvis för att jag inte haft så mycket tid att läsa men även för att jag vissa kvällar inte velat läsa den, inte vågat. Den berör så enormt. Malte, lille Malte. Åh vad man skulle vilja få visa honom hur en bra familj fungerar. Det svider i mig när jag inser att det finns alldeles för många barn som har det som Malte.

Böcker som den här behövs!

Älskar Saras språk, hennes sätt att skriva. Gillar skarpt persongalleriet som är väldigt spretigt. Människor är olika, har olika erfarenheter och agerar olika. Underbart hur hon växlar perspektiv. Världen ser så olika ut beroende på vem som ser på den.

Jag längtar till nästa bok som enligt bloggen nu är färdig i en första version. Extremt lång och verkar handla om kärlek. Det ser jag fram emot!

Boken med världens längsta titel (man får reda på var det kommer ifrån i boken). Gillade ju hans förra bok och inte heller den här gången blev jag besviken. Jag gillar verkligen sättet han skriver. Det finns ett driv för även utan egentlig spänning i boken så finns det en drivkraft som gör att boken är svår att lägga ifrån sig. Man vill hela tiden läsa lite till, så givetvis tar den slut alldeles för fort. Jag hoppas att han kommer skriva fler böcker.

Han är självutlämnande (eller så är han bra på att hitta på) vilket gör att man känner igen sig i vissa saker och tankar. Roligt att läsa om hur de träffas och hur han tänker.

Lite förvirrade blir jag dock ibland i boken för jag tycker mig känna igen vissa nutida händelser och bloggen jag följde startade där boken slutar, och boken jag har läst släpptes före bloggen startade. Kanske har det varit tillbakablickar i bloggen? Nu skriver han förresten på en ny blogg eftersom han la ner den gamla när dottern Charlie fyllde 1 år.

Nåja, den är läsvärd och jag har definitivt kvar honom som en av mina favoriter, även om förra boken var snäppet intressantare.

Den tredje boken om barnmorskan Cecilia och mellan första och andra boken blev det ett uppsving och likadant är det nu. Jag har tidigare haft lite svårt att helt och hållet ta till mig Cecilia men i den här boken är det enkelt och jag är med på hennes spår.

Gillar verkligen den här boken. Gillar tempot, innehållet, sätter Katerina skriver på. Tycker dessutom det är häftigt att Cecilia råkar ut för en sak som jag för tre år sen inte skulle trott på men som jag nu vet två stycken par som råkat ut för. Som vanligt är det spännande med scenerna från förlossningen och en del minnen väcks till liv. Den här gången datoriserar de förlossningen och det känns ju relevant på ett annat sätt 🙂

Tror ett nytt grepp är att skriva mer ur andra personers perspektiv, något jag har för mig Carin Gerhardsen gör bra, och det tillför väldigt mycket i boken tycker jag. Kanske har det varit lite sånt tidigare men då är det klart förbättrat nu. Kanske så att det oftare är personerna direkt runt Cecilia och inte bara andra delhistorier.

Kanske kändes slutet lite snabbt efter en bok i lugnt och behagligt tempo. Jag hoppas att några av trådarna där fortsätter i nästa del – som jag vet att Katerina sitter och skriver på. Längtar!!

Har läst om den på många bloggar och visste inte om jag ville läsa den. Till slut gjorde jag det. Det tog dock tid för jag vågade inte riktigt läsa den och har haft den till och från jobbet bara. När barn far illa gör det nämligen så otroligt ont i mitt hjärta och den här boken får det att fullkomligt skära i hjärtat. Att det sen finns en annan handling i boken tänker jag inte så mycket på, det är Alex som fastnar som man vill krama och säga till honom att han är bra och fin. Har kramat och pussat lite extra på våra barn under perioden jag har läst den.

Idag läste jag så äntligen ut den på t-banan hem. Inte ett öga var torrt och jag kan fortfarande så här några timmar senare känna känslan. Boken slutar på ett bra sätt vilket är skönt och kanske är det just det som gör att känslan är kvar. Tankarna på vad man själv kan göra kommer givetvis och jag har flera gånger under läsningen lovat mig själv att aldrig någonsin blunda om jag misstänker något liknande, någonstans. Aldrig blunda, någonsin.

Det är första boken jag läser av Malin men har följt hennes blogg ett tag och kommer definitivt att läsa mer av henne.

Läste ut den på en dryg dag (redan före årskiftet). Grymt flow i boken som var en riktig bladvändare. De korta kapitlen gjorde dessutom att man tänkte “Äh, jag hinner läsa ett till”. Så den tog slut alldeles för fort tyckte jag och jag tror att de hade kunnat bygga på ännu mer kött på benen för att förlänga boken. Kanske att upplösningen blev lite utdragen när man redan räknat ut vad som hade hänt och det ändå malde på, fast det var spännande på något sätt.

Sen vet jag inte om slutet öppnar upp för fler böcker med samma huvudpersoner vilket jag skulle gilla. Hoppas iaf att det blir en fortsättning.

Tror kanske även att jag ska testa någon bok av James Patterson som är helt ny för mig.

Gillar man Marklunds böcker så är jag övertygad om att man gillar den här!

Lite intressant oxå hur det gick till väga när de skrev. Trodde nog att de skrivit den på engelska för det känns lite så ibland i boken.

Var lite skeptisk till Nobels testamente så jag har avvaktat lite med denna, men nu fanns den med på årets bokrea så då slog jag till. Började läsa i förrgår och trots trötthet gick det inte riktigt att släppa boken så igår kväll läste jag ut den. Riktigt bra! Fanns återigen det där riktiga drivet i boken som gjorde att man ville fortsätta läsa. Trådarna knyts dessutom ihop bättre denna gång. Kan alltså rekommendera den varmt!