Våren hann knappt komma så kom sommaren. Maj har varit gudomlig och vi har varit mer i trädgården än någonsin – tack till Raffe (och vädret).

Familj. Vi lyckades spela kort någon afton, vi har tagit en hel del korta promenader med Raffe. Pokémons är det mest jag som jagar tyvärr, och vi har avslutat scoutterminen. Vi har inte kollat på film men vi har följt Robinson slaviskt! Vi hade kalas för Simon med hela flocken! Paddlat med scouterna. Ett första kvällsdopp i Flaten.

Hälsa – träning, kost och sömn. Sovit rätt bra och använt mobilen mindre. Sötsaker har skitit sig totalt men vegetariskt äter jag, och självklart ingen alkohol. Med Raffe har jag inte tagit mig till någon behandling men jag gick på fantastiskt roligt moveoo-event och jag har inte ont på samma sätt som tidigare även om det inte är helt bra i varken höft eller nacke. Varit ute och lunkat några gånger.

Hobby. Bloggat och instagrammat (mycket fokus på Raffe) har jag verkligen gjort. Högläsningen har gått sådär (några få undantag).

Miljö och ekonomi. Vi fortsätter klimatkompensera (eller snarare investera för vi ligger helt klart på plus) via Trine, vi har pratat om hur vi kan spara fokuserat men har nog shoppat lite mer än planerat.

Jobb. Jobbar utan att stressa, lär mig saker och har ork över, samtidigt som det är superkul att jobba.

Fokus 2018: januari, februari, mars, april, 
Fokus 2017: januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december
Tidigare år

Vi har ju då köpt en ras som kräver pälsvård. Vet inte om jag var så väldigt medveten om det före jag pratade med uppfödaren första gången. När vi hämtade Raffe visade hon hur vi skulle underullskamma (eller vad det kallas). Man har då en slags kamkniv som skär bort en del underull. Detta bör göras en gång per vecka. Jag har lyckats sådär, men vår expert (Frejas matte) har fixat två gånger. Gav dessutom lite tips på fler typer av kammar/kardor/knivar etc. Det börjar nu fyllas på lite.

• En stålkam vi köpte av uppfödaren
• En underullskniv vi köpte av uppfödaren
• Ett trimbord vi köpt för att det är enklare att ha Raffe på det (kan säkert bli en sån där onödig pryl…)
• En böjlig karda med vassa piggar
• En karda med plastploppar på piggarna
• En underullskniv till som vi fick tips om

Jag sliter dock på och belönar med godis. Har insett att det bästa är att använda trimbordet för då är han lite lugnare. Raffe gillar dock att bitas så det är svårt att belöna utan att belöna själva bitandet. Lär ta sin lilla tid att få till detta.

Min kollega som gifte sig fick fem plantor amerikanska blåbär av oss kollegor.

Köpte dem precis innan de stängde i tisdags och på onsdag morgon insåg jag att jag inte kommer orka gå hela vägen till tunnelbanan utan fick ta buss. Så buss till tunnelbanan, sen tunnelbana till Hötorget och så en kort sväng till kontoret där fick bo hela dagen.

De blev mycket uppskattade och färgerna på bären är både blå och rosa (dvs blått som Klarna hade tidigare, och rosa som är en av de nuvarande) – dvs han kommer påminnas om oss 🙂

Har nog varje år tänkt att vi ska odla men tiden på våren går så fort och vips är det sommar (några år har vi fått till lite iaf). I år verkligen så.

Nåja vips var det någon som la ut att hen hade 4 squashplantor över så jag knallade dit och fick en. Den planterade jag härom kvällen och nu försöker jag komma ihåg att ge lite vatten. Ska bli väldigt spännande att se om det kan bli något!

Vi leker massor med gosedjur med Raffe och han leker ibland själv med dem. Det finns ju massa sätt att variera leken. Joel och Raffe har hittat en lek där Joel tar gosedjuret och rusar in med Raffe tätt efter, de springer i soffan och sen dumpar Joel gosedjuret någonstans och Raffe letar upp det och springer ut med Joel klampande efter sig. Svansen går hela tiden och man riktigt ser hur roligt han tycker det är.

Här lyckades jag fånga honom ute på gräset med en av favoriterna i munnen.

Insåg att klorna hade växt. Eftersom jag har stora problem med att kamma och fixa så har jag lagt ner kloklipp just nu. Chattade därför en granne som kan sånt där. Hon kom över en sväng och klippte dem så ljuvligt bra att jag inte vet vad jag ska säga. Shit vilket proffs!

“klipper runt lite så här, och när det ser ut så här så är pulpan precis bakom”

Mycket imponerad. Och Raffe gjorde ju som vanligt när andra gör saker, låg hyfsat still. Provade att nafsa en gång.

Gissar att hon kommer att få återvända men blev faktiskt riktigt sugen på att lära mig!

John jobbade (de har en stor produktionsförändring som sker just nu) så jag och kidsen (och Raffe) var själva. Softade, hade lite strul med uppkoppling, flämtade lite i värmen och softade lite till.

Fick dock upp lite lust så när John kom hem var vi mitt uppe i.

• Bullbak
• Rabarbersaftstillverkning (samma recept som förra året)
• Rabarber-“pott” – resterna efter saften
• Ingefärssshot
• Middag (från Linas matkasse)

Jordgubbar hade inhandlats men är ännu inte snoppade. Givetvis hittade jag inte saftduken (kan verkligen inte förstå var den är) men löste det med en kökshandduk och gummisnoddar – nästan enklare faktiskt.

I onsdags när Raffe käkade sitt morgonmål slank det ner två masktabletter utan att han märkte det.

Skönt att det är något som “ska” göras och inte något som vi behövde för att det blev så. Två veckor efter sprutan sa veterinären.

Många saker att hålla koll på och jag är glad att det finns kalender att lägga in saker i. Men nu är det gjort och sen vet jag faktiskt inte när det ska göras igen…

En hel del fokus på vatten i olika former.

1. Smaka på isglass
2. Ligga på golv och inte synas
3. Härliga fårskinn
4. Smala ben?
5. Åka bil
6. Träffa Malte igen
7. [Film]Den där vattenslangen
8. Hallå jag vill väcka Joel och Simon
9. Borsta hår
10. [Film]Den där vattenslangen
11. Sitta fint
12. Dricka vatten ur skålen
13. [Film]Gå i koppel
14. [Film]Den där vattenslangen
15. Vila

Tidigare inlägg: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10,

Läsning är ett kärt ämne för mig. Jag har under åren som förälder funderat massor på det. När lär man sig läsa? Hur gör man? Ska man belöna? Ska man tvinga? Ska man tjata? Och så vidare i all evighet.

Jag följer sen ett tag tillbaka en av de tidigare läsambassadörerna i Sverige, Anne-Marie Körling och hon verkar så full av häftiga, vettiga tankar och idéer. Här kommer hennes sommarbrev som är fyllt av kloka tankar!

Bästa föräldrar!

Under sommarlovet ska man vara ledig från allt skolarbete. Att läsa är inte ett skolarbete. Det är att resa med en enkel biljett till ett äventyr bortom tid och rum.

Kanske en returbiljett till barndomen. Eller att läsa för att utvidga sin vänskapskrets.

Och för att ha roligt.

Nyss läste jag Astrid Lindgrens novell om den stora tjuren Adam Engelbrekt för några elever. Den tog mindre än en kvart att läsa och väckte många tankar hos eleverna. Den annars så snälla tjuren hade en dag ett humör som inte gick att känna igen. Sagan slutade i harmoni och lättnad.

– Också som människa kan man känna sig lite si och så och det gäller ju också för oss människor, sa en elev.

Det blev ett fint samtal om att få vara arg, ledsen, glad och lycklig. Någon dag senare var en elev riktigt arg och kände sig precis lika arg som Adam Engelbrekt. Det blev så mycket enklare för eleven att berätta om känslorna när de gick att förklara med bokens hjälp och därigenom också berätta om det som kändes inne i eleven.

Vad böckerna kan ge oss var och en har vi ingen aning om. Men ord, känslor, äventyr och något nytt för hjärnan att känna och för hjärtat att slå för – det ger böckernas innehåll

oss. Och bilderboken, den ska vi återupptäcka med både våra små och stora barn för de kan liknas vid poesi och locka som en film. En bilderbok berättar. Vi kan sätta orden till bilderna och läsa vad författaren skrev. Vi drivs att titta och läsa vidare.

Så hur får vi våra barn att läsa? Mitt råd är att sluta tjata om läsningen. Det tråkar ju bara ut det som vi säger är så roligt. Servera hellre böcker till frukost, sätt på någon radioföljetong och berätta om det du själv läser. Berätta om de frågorna du ställer dig när du läser, högläs ett stycke som du tycker om eller som du grubblar kring. Berätta att du nästan känner lukterna som författarna beskriver. Läs tidningsartikeln och berätta att det är den du läser ur mobilen eller paddan. Läs matrecepten högt när du bakar eller när du försöker följa en beskrivning hur man ska göra. Läs ord i mataffären. Bli förvånad över att något man kan äta har fått namnet ”silverlök” och undra högt hur ordet kan smaka. Då sätter ni sprätt på orden. Ordförrådet är viktigt. Stanna upp vid ord ni hör, läser eller blir nyfikna på. Långa ord är härliga att vricka tungan till. Rim och ramsor är härligt lekfulla. Sånger är ord med musik. Tralla gärna och ofta. Uppmärksamma och var nyfiken på ord. Nyfikenhet smittar. Och gott om ord kan fyllas på ordförrådet under sommaren.

Minns att röster, tonfall, närhet och gemenskap kommer när ni tillsammans öppnar äventyren som finns i böckerna. Upptäck varandra och läs er rika på ord, innehåll och var i nuet och den gemenskap som boken låter er uppleva.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling, lärare, författare och tidigare Sveriges läsambassadör.

I vår har jag verkligen försökt varva ner, få fokus på vad som är viktigt. Det svåra är att veta vad som är viktigt dock. Som i den här bilden.

Är det de vita jordgubbsblommorna?

Eller är det den röda alunroten?

Ibland är det inte så enkelt men då behöver man testa och känna efter, och kanske komma fram till att det varierar. Det viktiga är att känna efter skulle jag säga.

Här hemma pågår peppning av Raffe för att få honom att återigen våga gå ner för trappan. Han gick ner två gånger och vi trodde att det sen skulle fortsätta men icke. Nu står han uppe och väntar, och piper lite ibland. Så kommer jag eller John och sätter oss på översta trappsteget och han går över i knät och då är det enkelt att plocka upp honom.

Nästan varje dag försöker vi locka honom på olika sätt men det går trögt. Vi hade kunnat skita i att peppa honom men det är lite småjobbigt att han inte kan gå ner själv för han går upp stup i kvarten…

I förrgår vid Flaten var det Simons tur att få lite peppning, på högsta hoppet vid mellanstranden. Han vågade hoppa från lägsta i lördags efter ganska kort vånda (första gången för honom), vilket var supermodigt då han har ogillat sjövatten och tidigt i våras sa att han minsann inte tänkte bada i Flaten i sommar.

På den höga våndades han desto mer och jag, Joel och Aron peppade så gott det gick. Till slut bestämde han sig, och då hoppade han en gång till sen. (bilden vill han såklart inte visa helt och hållet men den här varianten fick godkänt.

Köpte den vid något tillfälle och härom kvällen plockade jag fram för att läsa högt. Simon hade redan läst den visade det sig. Så vi valde en annan bok. Då hade vi dock läste första sidorna så när jag skulle lägga mig valde jag att läsa ut den istället för att börja på någon egen ny.

Måste säga att jag gillade. Lättläst, fantasifull och en historia som är lagom komplicerad. Dessutom lite lärorik (tror jag, har inte faktagranskat infon om dinosarna).

Hade jag varit 8-9 år hade jag helt klart velat läsa fler!

Ekarna runt i södra Stockholm har blivit beige-bruna – bladen alltså. Läste i lokaltidningen att det beror på en insekt som heter snedstreckad ekstyltmal och vars larver bor i ett löv typ. Såg det först vid Flaten och idag när vi åkte till valpkursen syntes det verkligen tydligt längs med vägen.

– Kolla, nu ser man verkligen de där malarna i ekarna, säger jag.
– Var då, jag ser inte säger ett barn.
– Ser du alla träd som är så där beiga/bruna, de har blivit angripna förklarar jag.
– Vad då, bruna? Alla träd är ju bruna säger samma barn.
– Ah, jag menar bladen, inte stammarna säger jag när jag inser missen i min förklaring.
– Jaha, då fattar jag, nu ser jag säger barnet.

Det gäller att vara tydlig med vad man menar.

Igår var det dags för andra lektionen i valpkursen. Vi styrde kosan söderut mot Haninge och Raffe var som vanligt rätt spak när vi närmade oss bilen. Väl framme blev han dock glad – trodde väl han skulle få hälsa på massa hundar. En hund kunde inte och en kom lite senare så vi och två hundar till var där när vi började. Raffe var fullt upptagen med att sniffa (äta?) på hästbajs (vi håller till på en ridskola) och när lektionen började insåg han att han missat de andra hundarna och blev helt till sig.

Så vi inledde med att prata om hur man kan hantera sånt beteende. “Skvallerträning” ska vi träna på nu. Att belöna Raffe när han ser en hund tex, men före han börjar skälla. Då börjar han koppla ihop hundmöte med att få belöning av oss.

Vi pratade om kontakt (till skillnad från förbud och tillåt som förra gången) med fokus på spontankontakt. Detta kan man belöna när man är ute på promenad och hunden spontant tar kontakt. Sen gick vi igenom några sätt att träna detta på. De går ut på att man visar godis, valpen söker ögonkontakt och får godiset.

1. Man gömmer godiset bakom ryggen (i handen man visade för hunden)
2. Man sträcker ut armen rakt ut och belönar sen från andra handen vid ögonkontakt
3. Man lägger godiset på marken och säger varsågod vid ögonkontakt
4. Man håller armen rakt ner vid sidan

Sen pratade vi om följsamhet och började med koppelgång. Allmänt så vill man vid koppelgående sänka aktivitetsnivån och det gör man via regler. Så två regler

1. Inte gå sicksack utan man ska bestämma vilken sida hunden går på och där får den hålla sig. Sen kan man med fördel byta sida då och då såklart.
2. Många riktningsbyten så att man själv går som i en serpentingång för att hunden ska lära sig att följa

Andra delen är fotgående, att på signal gå nära tills avslutningssignal – gäller kortare sträckor och inte hela promenader, tex när man går över en väg, eller där det är väldigt mycket folk.

Här är det tre delar; var nära, ha kontakt, var följsam.

Vi fick träna detta genom att backa och hunden följde efter (visa godis, upp med godishanden på bröstet, och backa). När det går att göra detta rakt lägger man på riktning och tempoväxling.

Vi avslutade med att prata om hantering, och statyleken som hon visade. Vi utgick från ryggsäcken och det var tre delar. Hela tiden belöna när hunden är blixtstilla, annars inget.

• Öron
  Mål: Att kunna veckla upp, torka ur och hunden sitter blixtstilla hela tiden.
  Steg: 1. Rör örat först kort, 2. sen längre, 3. veckla upp och 4. torka ur
• Mun
  Mål: Att kunna göra tandvisning, öppna/stänga munnen och visa sidan.
  Steg: 1. Hand under hakan, 2. hålla munnen kort, 3. sen längre, 4. håll med två händer kort, 5. sen längre, 6. gör tandvisning, 7. kolla mungiporna (här kan man borsta tänderna).
• Tass
  Mål: Att kunna klippa klorna och känna igenom tassarna
  Steg: 1. hålla tassen (se till att det är du som avslutar genom att sätta ner tassen), 2. krama om tassen, 3. pilla på tår och klor. När detta funkar kan man göra samma steg och ha klotången vid sidan, sen klippa i luften och så småningom börja klippa en klo och lite klipp i luften tills det går att klippa utan oro.

Man gör dessa i ryggsäcken själv. Nästa steg är att göra det bredvid sig själv, själv för att fortsätta bredvid med att någon annan pillar och man själv belönar. Sista steget är att göra detta på rygg och det är verkligen en trygghetsövning.

Har säkert missuppfattat något så vi får se hur det går att öva under veckan.

Väldigt blandad kompott.

1. Lill-husse äter glass
2. [Film] Raffe ska ut ur bilen
3. Sover som en stock
4. Ätit hästbajs på valpkurs
5. Nytt underlag
6. Nosen på nallen – mums
7. Popcorn ser gott ut
8. Vilar
9. Gräver
10. Leker med lill-husse
11. [Film] Gula fleecen
12. Trappan
13. Hänger ute
14. Morgongos i solen
15. Nytt gnagben

Tidigare inlägg: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11,

Igår kväll var vi fyra stycken som träffades i vår lokal och sydde och snackade. Eller ja, jag sydde faktiskt inte men ritade av två mönster och skar ut tyg till fyra tröjor. Orkade lixom inte släpa med mig allt dit utan tänkte att jag iaf gör något så jag kommer igång.

Kändes superkul! Nu har vi planer på att boka en dag varje månad i höst bara för att se hur det går.

Det känns att de är längesen jag sydde aktivt för jag kommer inte längre ihåg vilken ordning jag ska göra saker och ting.

Tänk, idag var det dags för skolavslutning. Jag hade tagit ledigt dagen till ära för att slippa känna mig stressad. Enormt skönt! Joel skulle vara där 8.30 och cyklade iväg själv, jag gick med Simon till 9 där de skulle ses i klassrummet. John och Raffe dök upp till 9.30 då alla klasser gick ut och samlades för tal, priser och sång. Som vanligt otroligt bra, fint, näpet etc.

Raffe skötte sig mycket bra trots att han såg några andra hundar en bit bort, men så fick han oxå en hel del belöningar.

Sen hängde jag med Simon och fikade, Joel var bara förbi och sa hej då typ och cyklade sen hem och John käkade lunch före han drog till jobbet. Nu är det sommarlov för halva familjen!

Simons personal fick presentkort på Adlibris (de tre närmaste, och en stödpersonal fick choklad av honom och Aron) och till personalen hos Joel hade han köpt chokladkartonger till personalrummet, och så skänkte vi en del pengar till Unicef.

För några år sen gjorde vi oss av med de dynor vi hade till utemöblerna. De hade blivit lite “skunkiga”. Vi pratade om att köpa nya utemöbler. Jag hittade några stolar på ikea på rea, som vi hade en sommar och inte gillade – skänkte. Förra året pratade vi om att köpa nya dynor istället. Det blev aldrig av.

I år har vi ju hängt massor på baksidan, dels tack vare Raffe men vädret har såklart bidragit så John fick tummen ur och beställde. De kom och då insåg vi återigen det där med förvaring. Vi var emot plastlåda förra vändan med dynor men nu slog John till på Bauhaus i onsdags.

Så nu har vi både dynor och dynlåda! Så förmodligen är sommaren över för i år 😉

Vilken otroligt fin bok! Har legat i högen ett tag och eftersom vi har läst så lite högläsning på kvällarna har det aldrig blivit dags. Så läste jag den andra barnboken själv och insåg att det är lika bra att läsa dem själv. Gissar dessutom att det här inte är en bok som kommer göra succé som högläsning. Bättre att den finns där för dem att läsa själva.

Mycket fint om vänskap, att vara kär, att ha olika förutsättningar, att våga säga ifrån och mycket annat som hör mellanstadiet till.

Jag vill såklart läsa mer om Mira. Gillar att få hänga i hennes tankar och det är verkligen som att tas tillbaka ett antal år i livet. Vissa saker är iofs fortfarande rätt lika, medans andra har förändrats och man har lärt sig agera annorlunda.

Små inblickar i ett barns liv. Inblickar som ger mer tankar på hur det faktiskt är att vara barn. Rekommenderar den varmt!

På sykvällen så skar jag ut till fyra tröjor och idag tänkte jag börja sy. Insåg att jag verkligen helt förträngt hur man syr.

Här är första tröjan jag sydde i april 2010 och bulletröjan från oktober 2014 verkar vara senast jag sydde en tröja och jag gissar att jag däremellan måste ha sytt åtminstone 50 tröjor (vi har ju iaf 4 familjetröjor och bara det blir 16) – gissar lite från årsstatistiken.

Så jag fick helt enkelt läsa instruktionerna. Till mig själv syr jag ett nytt mönster, raglan och där hade jag inte heller en susning. Roligt att sy igen men jag hade förträngt alla moment och imorgon får jag gå upp på vinden och leta efter muddtyg till halslinningarna.

:Att hoppas på det bästa, men förbereda sig för det värsta. Jag är rätt övertygad om att det bor någon slags prepper inom mig så jag har inte riktigt vågat ta reda på så mycket kring det här. Nu senaste åren, 7 april och med tanke på broschyren “Om krisen eller kriget kommer” så kände jag mig lite lockad att läsa lite så jag valde den här boken (minns inte varför just denna dock)

Gillar starkt att Anna-Maria har intervjuat en hel del preppers för det ger en del insikt i hur olika vi människor är. Snacka om perspektiv på tankesätt!

Den är uppdelad i olika områden; Kris, sjukvård, mental förberedelse, Mat o& vatten, I naturen, Värme & kyla, Odla själv och så en ordlista på slutet. Alla områden är intressanta och jag tänker att det kanske inte är så dumt att ha tänkt igenom olika möjliga scenarion iaf?

Gillar verkligen sidorna med listor över saker, och med tämligen enkla teckningar. Kommer nog använda flera av dem för att skapa mina egna listor. Sen är ordlistan rolig. Älskar att lära mig nya förkortningar. BOL (Bug Out Location, alltså ett ställe man drar till i händelse av kris och där har man preppat lite mer), eller BOB (Bug Out Bag, en väska man har packad att ta med om man behöver dra) men undrar lite över EDC/GHB (Every Day Carry/Get Home Bag, där man ska ha diverse nödvändigheter ständigt med sig – det blir en hel del…).

Är ju uppvuxen på landet där det var strömavbrott rätt ofta (som jag minns det iaf) men vi hade ved och spis som vi kunde laga mat på och få värme ifrån så det var sällan ett problem. Vatten var lite bökigare men vi hade en kallkälla vi pumpade från i början så minns någon gång som vi öppnade den brunnen och tog upp vatten. Nu i stan är det lätt att bli bekväm…

Sen önskar jag mig en mindre bok där allt jag behöver göra och kunna står, så jag slipper ta reda på allt. Gärna plastad så jag kan ha med den om krisen eller kriget kommer. Kanske tom ett litet kit med det viktigaste?

Enhjulingarna har blivit poppis igen i år. Joel plockade snabbt upp där han var och Simon som inte lärde sig fullt ut för två år sen då vi höll på som mest har nu verkligen knäckt koden. Det är bara jag kvar och jag tänkte försöka mig på det i år eftersom jag inte har ont i höften på samma sätt längre och då borde klara detta.

En sak som man måste vara bra på är att ramla av. Att inte bry sig om cykeln i det läget. Trampor och sadel är gjorda för att tåla att ramla i backen – och det gör de verkligen.

När vi snackade mål för sommarlovet i fredags så hade Joel att cykla till skolan, och Simon “Alfred”-varvet. Joel har cyklat till skolan och då ramlat av 2 gånger så målet är definitivt nåbart (och nära). Simon har kommit 3/4 av varvet redan och har börjat prata om att cykla till skolan.

Cyklarna har dessutom fått varsin plats på framsidan så det ska vara enklare att ta fram dem.

Idag är det helt otroligt nog fem år sen jag började på Riada. Har lite svårt att ta in hur mycket som hänt under de där fem åren faktiskt. Gjorde ju en sammanställning jobbmässigt när jag slutade i februari, efter ca 1700 dagar på Riada och det var ju en del.

Även privat har det hänt massor.

• Båda barnen har slutat förskolan och börjat skolan (lärt sig läsa, simma och tusen andra saker)
• Båda barnen har haft kompisar som sovit över men inte själva sovit över hos någon
• Vi har blivit scouter (får se hur det blir i framtiden för de inblandade)
• Vi har varit i Turkiet och på Kreta
• Vi har åkt skidor varje år (Kungsberget, Hassela, Järvsö, Hassela och Björkliden)
• Ett antal människor har lämnat jorden (min mamma, Karin, en granne, min faster, en barndomsväns pappa, min moster, Johns faster)
• Jag har bytt jobb!
• Jag har gått från att träna massor till att träna alldeles för lite
• Jag har gått från att sy massor till att knappt sy alls
• Vi har lagt golv på vinden, renoverat två badrum, gjorde rejält rumsbyte och renovering uppe, målat huset och bytt förstugan
• Ett antal cyklar har tillkommit och något färre har lämnat hushållet
• Jag har bytt telefon två gånger (Samsung S4 -> Samsung S7 -> Samsung S8+)
• Hela familjen har tagit fästingvaccin
• Gått från att handla mat i butik med barnen till att mest bara handla på nätet
• Vi har tagit städhjälp hemma – helt fantastiskt
• Börjat göra egna läppsyl efter kurs med Cia
• Börjat umgås med Sanna!
• Gjort oss av med akvariet och skaffat hund istället
• Tre i familjen har fyllt 0:a, Joel 10, Sue 40 och John 50.

Finns säkert en hel massa saker som jag inte kommer på just nu. Undrar vad som står på listan 10 juni 2023?

Väldigt blandad kompott.

1. Revben!
2. Vilar
3. Ny matleksak
4. När andra äter…
5. Vattenmelon!
6. Vilar
7. Tuggar på favoritskon
8. Alla tjatar om att sluta bitas
9. Tigger
10. Nosleksak!
11. Skolavslutning
12. Allt hamnar under trappan
13. Omg! Ett gosedjur som låter och rör på sig.
14. Plattor?
15. Gillar skor

Tidigare inlägg: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12,

Tiden springer iväg och jag skriver lite för att komma ihåg hur det var 🙂 Skrev ju en uppdatering när vi haft honom 6 veckor, och nu har vi haft honom 8,5 vecka – lika länge som han var gammal när vi hämtade honom. Galet!

Sömnen är mycket bättre nu när han sovit i vår säng. Tom sovit till 7 på morgonen. Dock har vi funderingar kring fästingar så kanske kan det bli ändring på den fronten. Vi får se.

Mat är en motivationsfaktor för Raffe. Han har hoppat över några måltider totalt sett men älskar när det blir mat i någon leksak och kan hålla på länge.

Koppelgång har vi lite att träna på. Vi har fått lite uppgifter på valpkursen samtidigt ska man inte gå så långa promenader och när vi väl går så träffar vi på andra och han bara tokskäller…

Bus blir bara roligare och roligare.

Skällandet var i princip obefintligt första tiden och vi var väldigt nöjda (vi har grannar där hundarna knappt gör annat än skäller…). Så helt plötsligt har han börjat skälla väldigt mycket och intensivt vid hundmöten (även människor ibland) och även när han sitter på framsidan och spanar. Så här behöver vi träna. Fick tips om skvallerträning men det är svårt för han blir väldigt intensiv.

Rumsrenheten har gått hur enkelt som helst, men så har ju vädret och trädgården levererat. Kissning 3-4 gånger inne totalt och en bajs. Däremot kissar eller bajsar han extremt sällan på promenader utan föredrar trädgården. I början höll han korvarna i hörnen och gick verkligen undan. Det har gått över så nu får man köra en koll innan man går ut.

Pälsvården har varit svårt att komma igång med men så fort vi bestämt datum för första trimningen så fick jag tummen ur och helt plötsligt går det mycket bättre. Vi har använt trimbordet mer och då blir Raffe mycket lugnare (läs spak). Det i sin tur har gjort att det även gått lättare att kamma honom när han inte är på bordet.

Klor och tassar har jag pillat mycket på så han vant sig. Smort in lite men inte klippt någon mer gång. Nu tänker jag se om grannen vill fortsätta ett tag framöver men målet är att jag vill lära mig. Vi har ju fått genomgång på valpkursen kring hantering men jag har inte pallat öva på det specifikt ännu.

Vi älskar verkligen jordgubbar och äter nästan varje kväll nu.

Förra året fick vi lite plantor av en granne och de har överlevt vintern och det ser ut att bli lite skörd.

Vi hoppas innerligt att Raffe inte fattar att han kan plocka dem…

som bor i en buske. Har hört om och sen fanns den i en boklåda i Skarpnäck så jag slog till.

Gillar hur den är skriven – det är något som skiljer sig från mängden men kan inte sätta fingret på vad.

Gillar historien som är tämligen galen och jag har ett antal frågor som inte får svar men på något sätt är det så i boken. Man får inte alla svar, precis som i livet. Ibland måste man våga eller gå vidare eller vad det kan vara.

Är helt klart sugen på att läsa mer av Emmy!

Igår var det så dags för det tredje tillfället. Vi har varit sådär på att träna på det från andra tillfället tyvärr men iaf.

Vi började med fotgående som fortsättning på förra gången. Nu skulle vi vända om och gå framåt.

• Steg 1: Stå med hunden framför dig, vänd om och säg fot samtidigt, belöna så fort hunden är vid sidan där du vill ha den
• Steg 2: Säg fot, gå framåt och belöna oregelbundet varje gång så inte hunden vet att det är efter tre steg

När övningen är klar kan man säga något som avslutar “hopp och lek”.

Sitt och stanna kvar var nästa del där ett tips var att om man måste säga stanna kvar många gånger (tjatar) så är det kanske så att man gått för fort fram. Inte heller ska man kalla på hunden och sen ge godis för då är det inkallning. Istället går man tillbaka och ger godis, däremot kan man berömma genom att säga bra före man går tillbaka. Det är nämligen skillnad på beröm och avslutningssignal (tex godis).

1. Stå bredvid
2. Säg sitt
3. Lägg godis framför
4. Beröm
5. Säg varsågod

När detta funkar kan hunden sitta still och få beröm utan att lyfta på rumpan och då kan man lägga på lite belastning. Man kan då bygga ut steg 4 med

• att klappa och berömma
• trycka snällt på rumpan och således försöka putta ut position -> “inget kan rubba mig”
• dra lätt i halsbandet mot godiset

När detta lyckas har hunden stor förståelse för vad den ska göra.

Vi tränade sen på att man lämnar hunden och den sitter kvar.

1. Sitt
2. Gå ut något steg
3. Beröm
4. Gå tillbaka lugnt (hellre att hunden gör misstag än att du stressar)
5. Säg varsågod

Vi avslutade med Hälsa fint och inte hoppa – om man nu inte vill att hunden ska hoppa för det kan ju vara olika. Upplägget är enkelt. Man har godis och man kommer fram till hunden. Hunden hoppar gissningsvis och då vänder man sig och går ett par steg för att sen repetera. Det gör man tills hunden fattar att den måste göra på annat sätt och då belönar man!

Här testade hon genom att gå runt och hälsa glatt på alla hundar. Det gick överraskande fort för alla hundar att fatta. Sjukt roligt att se hur olika de fyra hundarna agerade, eller snarare hur de visade att de så gärna ville hälsa men nu visste att de inte kunde hoppa för då fick de ingen belöning.

Till nästa gång ska vi ha med två koppel (gärna en lång lina) och något hunden vill ha i munnen. Läxa är att kunna gå ifrån hunden med ryggen mot den och att använda sitt/stanna kvar ute på promenader vid olika tillfällen.

Alltså det är så svårt. Läslust är en sjukt bra grej men för att få det måste man ibland läsa, bara få tiden att läsa för då kommer lusten. Vet ju själv ibland hur svårt det är att ta mig i kragen och läsa, när jag tappat den. Därför har jag sagt att jag vill att barnen läser minst en kvart varje dag. Vad som helst går att läsa så inga krav kring det. Vet ju att de när de kommer in i en bok älskar läsandet.

Jag ser ju hur skärmar väldigt lätt tar all tid för barnen, för det är så enkelt. Så vi pratar mycket om detta. Igår när vi pratade så frågade jag vad som skulle locka dem att läsa, någon form av belöning. Robux och vbux – dvs pengar i spel de gillar. Jag suckade tyst inombords men så tänkte jag lite till. Frågade vad det kostar att köpa såna pengar, de hade såklart örnkoll. Räknade lite på det.

Nu har de fått ett erbjudande om att varje kvart de läser får de en peng, en peng som sen omvandlas till spelpengar. För att hålla kolla skapade jag ett formulär i google som de sen har en genväg till på sina telefoner och så har jag fixat formel som räknar om kvartarna till pengar.

Hittills är Simon uppe i 6 kvartar och Joel 1. Vi får se hur det går men jag är öppen att testa i princip vad som helst 🙂

Raffes uppfödare inkluderar första trimningen så i torsdags styrde vi kosan till Sollentuna igen. Vi småpratade lite och sen fick vi lämna Raffe där i två timmar. Vi drog till Sollentuna Centrum och knallade runt och käkade lunch och sen åkte vi tillbaka och fick “ny” hund.

Vårt troll var borta och istället var det en välkammad lite parvel som stod på trimbordet. Ena örat är tydligen “fladdrande” (eller vad det hette) och man kan fixa till det men jag sa direkt att vi är nöjda med hur han ser ut. Har inga planer på att ställa ut – vi vill ha en mysig familjemedlem mest ju.

Barnen är lediga 10 veckor i år (eller vänta, Simon går förresten de sista tre dagarna på fritids för att träffa kompisarna före skolan börjar och således minska nervositeten inför skolstart). Det skulle ju lätt bli så att de satt vid en skärm hela tiden och det är väl inte det bästa. Så på eftermiddagen dagen för skolavslutningen fick jag en timme med dem där vi funderade lite över sommaren.

Plats, kunskap, göra
Vi tog varsitt vitt A4-papper (skrivarpapper) och så gjorde vi tre delar (på det sättet man ville). Vi fyllde på första med platser man ville besöka under sommaren (Liseberg, Flaten, skogen etc). Andra delen kallade vi kunskap och där funderade vi på om det var något man ville lära sig under sommaren (cykla enhjuling, rita, jonglera, piano etc) för att sen avsluta med saker man ville göra (armband, leka med Raffe, läsa etc). Superkul att se vad vi skrev upp. För att det sen ska vara lite lättare att fokusera på den andra delen så skrev vi en liten förklaring (mål) med varje punkt (tex cykla enhjuling till skolan).

Dygnets timmar
Här tog vi ett nytt papper och ritade varsin cirkel. Cirkeln motsvarar 24 timmar – det som vi alla på hela jorden har lika många av – dygnets timmar. Så pratade vi om vad man gör under ett dygn och hur länge man gör det. Sover – 8-10 timmar, äter (lagar mat för vuxna oxå), går på toa, etc. Det här gav en ganska bra förståelse för att man faktiskt har många timmar på ett dygn och att man på något sätt själv ansvarar för att göra kul och bra saker. Så fick alla rita in hur ens dygn kan se ut i sommar.

När detta var klart så hade jag rätt mycket input till sommarens planering (tex Kolmården och Liseberg fanns inte med) och jag vet vad jag kan peppa/locka barnen med. Jag hoppas dessutom att de är något mer medvetna om sin tid och hur de väljer att spendera den?

Väldigt blandad kompott.

1. Sover gott efter trim
2. Vatten!
3. Mitt fladdrande öra
4. Nyfrissad
5. Står på husses fot istället för på marken
6. Lektunneln
7. [Film] Vill upp i hängmattan
8. Skäggtroll
9. Gnaga på låda
10. I hängstol
11. Lurvig i sele
12. Lek i trädgården
13. På trimbordet
14. Vill ha!
15. Vatten!

Tidigare inlägg: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13,

Sommaren kom och naturen har varit magisk. Mat i solen är så himla härligt!

1. [Film] Kuben löses på enhjuling!
2. Jordgubbar!
3. Vårt skäggtroll!
4. Jordgubbar på vanlig pizza
5. Mys med Raffe
6. [Film] Ljus!
7. Bad vid Flaten
8. Mums!
9. Rabarbersaft via kökshandduk
10. Bär och sånt till lunch
11. Kylig luft i solen
12. Himlen var blå
13. Klätterapa
14. Läskigt trapphus
15. Jordgubbsblomma!

2018: 80, 81, 82, 83, 84, 85, 86,
Tidigare: före 2018

Vi har ett humlebo på baksidan. Vi har nog haft det tidigare år oxå men vi har aldrig spenderat så mycket tid på baksidan som i år.

Ligger precis bredvid altandörren så det har varit som terapi för mig som ogillar brummande insekter. Förvånansvärt få humlor flyger in istället och de som gör det är extremt lätta att få ut igen.

Känns lite roligt att kunna låta dem bo där, och Raffe som i början gapade stort efter dem har nu slutat bry sig helt.

Den här helgen är det årets scoutläger (fre-mån). Joel har slutat säger han (jag kallar det paus) och Simon vägrar läger, så jag kunde ju inte riktigt åka kände jag. Men däremot så blev lägret i Tyresö (35 minuters bilväg) så jag övertygade barnen om att vi så klart skulle åka dit och hälsa på en dag. De var måttligt roade men ok på att hänga med.

Även Raffe fick hänga med och där var mitt orosmoment, så jag hade faktiskt fixat en spårlina till honom.

Det blev hur bra som helst! Vi kom fram vid halv 11 och strosade runt lite, träffade på lite olika personer och tog oss ner till vattnet. Sen tillbaka upp för lunch och då var det som att ha en magnet – Raffe. De allra flesta ville hälsa och klappa och faktiskt så skällde han inte mer än ett par gånger. Väl där så var han ganska nöjd med situationen. Han vägrade dock vila så när aktiviteten efter lunch drog igång gick vi till bilen och softade. Raffe sov mest, barnen läste och jag slöade (och somnade lite).

Sen var det dags för bad och paddling och mellis nere vid vattnet så vi knallade dit. Bar ut Raffe i vattnet så han fick testa att simma. Gick finfint och han verkade nästan gilla det. Just do it!

Strax efter fyra var det fyra trötta varelser som satte sig i bilen och åkte hem. Raffe somnade på stört och vi övriga lyssnade på musik. Sjukt nöjda med dagen var vi alla fyra! Lite avis på de som var med på hela lägret samtidigt som jag inser att med min status just nu hade det inte funkat, är för trött.

Idag när vi besökt scoutlägret så rotade jag i en blå ikeakasse efter min telefon. Den borde legat i min byxfixa (byxorna låg i kassen, det var även jag som tagit ur telefonen i fickan såklart…) men låg på botten av kassen. Kassen hade flyttats av mig från plats A till plats B. Plats B var en klippa.

Insåg direkt.

Tog upp telefonen och jo, visst var skärmen spräckt.

Suck.

Nåja förra gången gick jag ett halvår och då var det värre och nu är det min egen telefon så jag kan fixa med vårt försäkringsbolag (har drulle). Just do it?

I torsdags när Raffe trimmades drog ju jag och barnen till Sollentuna centrum. Vi knallade runt i affärer i väntan på att klockan skulle bli 11 (=lunch). Kom till KappAhl och där hade de kalsonger som Joel gillade så vi slog till på ett gäng. Käkade lunch, åt glass och så åkte vi och hämtade Raffe.

På kvällen slog det mig att jag inte tagit in kassen. Kollade i bilen (dagen efter förvisso) men inget. Så någonstans på Sollentuna centrum har vi lämnat en tygkasse med ett gäng nya kalsonger i.

Jag har försökt minnas var och när, men har ingen aning. Har oxå försökt komma på om vi hade något mer i kassen men minns inte.

Hoppas att det var någon som behövde som hittade kassen tänker jag istället. Någon kanske blev superglad?

Nu har jag två dagar kvar tills jag går på semester.

Nedräkning.

Väldigt blandad kompott.

1. Övar på inkallning
2. “Hjälper” till med lektunneln
3. Med lill-hussarna på massage
4. Sover som en gris
5. Jag kan gå!
6. Sover
7. Vill ha!
8. Mat på scoutläger
9. På scoutläger
10. I solen
11. Vill gå ner
12. Blöt draglek
13. [Film] Rockringslek
14. Mys med lill-husse under köksbordet
15. Vill ha!

Tidigare inlägg: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14,

Det finns så mycket kärlek i en hund, och livet med den. Idag tänker jag lite extra på det för vi har vänner som har hund som fått ett tungt besked.

Lite olika situationer som på olika sätt triggar igång de där känslorna.

• Att komma hem och mötas av en överlycklig vovve
• Att leka med gosedjur och se honom ha helt och fullt fokus i leken
• Att höra honom snarka bredvid sig i soffan, på golvet, i sängen etc
• Att höra honom fnysa lite när man bär ner honom för trappan
• Att han kryper upp i knät när han vill gosa
• Att han rullar runt på rygg och vill att man kliar på bröstet/magen
• Att se honom tigga
• Att se när han blir obekväm och stelnar
• Att se glädjen hos honom och barnen när de busar tillsammans

Och massa massa fler tillfällen såklart!

I onsdags var det dags för tillfälle nr 4 och den här gången var väl inte vädret riktigt på vår sida. Men som hundägare ska man väl inte tycka att regn är jobbigt så vi satte på regnkläder och tog med paraplyer. Den som tyckte det var jobbigast var nog Raffe. Kanske jag när jag skulle anteckna…

Vi pratade om inkallning och att det ska betyda party hos husse/matte. Hunden ska släppa allt och komma. Det går bra att ha både ett ord och vissla (och för all del även kroppsspråk). Vi började jobba på att lägga grunden genom ping-pong-leken. Här använde vi spårlinan så vi fick lite rörelsefrihet.

• Gav godis till hunden och la en på backen direkt för att distrahera och sprang därifrån.
• Troligen springer hunden efter dig.
• Efter några gånger med detta kan man lägga på sin inkallning när hunden är på väg mot dig.

Detta är bra att träna på olika platser, tex Farsta centrum med mycket folk så hunden lär sig att fokusera trots supermycket störningar. Om de skulle fastna i annat på vägen till dig så ska man inte ropa utan gå dit och börja om.

Det är bra att träna dem på att avbryta sin lek, men bara en kort stund för att sen få återgå till leken. Detta för att de inte ska koppla samman inkallning med att allt roligt tar slut med den.

Det man ska komma ihåg är; rör på dig, ropa först när den är på väg till dig, belöna nära kroppen.

Nästa del var äganderätt och här ska man komma ihåg att hundar inte brukar ta saker från varandra så detta behöver man öva på. Absolut inte dåligt ledarskap hos dig om hunden inte vill dela med sig till dig.

Under träning med detta ska man komma ihåg sin egen inställning – glad och positiv. Låt aldrig hunden känna av att du är stressad/arg etc. Har du inget godis och det är kris så “Oj, den där tar jag!” med glad röst.

“Wow, vad har du hittat?” – byt mot godis. Detta gör att hunden vill visa dig vad den hittar. Bieffekten kan vara att det kommer med många “presenter”…

Loss var sista delen vi gick igenom. Två övningar gick vi igenom för att påbörja den här träningen.

1. De håller i en grej
2. In med godis vid nosen
3. När de släpper säg loss
4. När man gjort detta typ 10 gånger så kan man testa att säga loss som steg 2. Om det inte funkar så fortsätter man träna grunden.

Den andra övningen är en boost-övning.

1. Hunden står framför dig
2. Du har godis bakom ryggen
3. Säg loss
4. Ge godis

Den här övningen ska man såklart vara lite försiktig med när de har fått en god belöning (typ ben). Dumt att öva då. Låt hunden vara.

Till nästa gång ska vi ha med två koppel (gärna en lång lina) igen. Läxa är att kunna gå ifrån hunden med ryggen mot den (sitt/stanna kvar), fotgående och inkallning.

Jag gjorde en sammanställning i mars senast så det har nog hänt lite iaf även om det fortfarande går på lågvarv – typ jag kvar som är aktiv i familjen.

Generation 1 (148/151): Saknar samma 3 som tidigare; 128: Tauros, 150: Mewtwo, 151: Mew (men jobbar på med uppdrag för att snart kunna fånga Mew)

Generation 2 (96/100): Saknar samma 4 nu; 214: Heracross, 222: Corsola, 235: Smeargle, 251: Celebi

Generation 3 (111/133): Här blir listan lite längre men har fångat/utvecklat 16 sen senast och saknar följande 22 stycken (de med kursiv stil verkar inte ha släppts än):

1. 290: Nincada
2. 291: Ninjask
3. 292: Shedinja
4. 314: Illumise
5. 324: Torkoal
6. 327: Spinda
7. 337: Lunatone – har jag i princip fångat men appen hängde sig och övriga familjen fick den men inte jag.
8. 338: Solrock
9. 352: Kecleon
10. 357: Tropius
11. 358: Chimecho
12. 360: Wynaut
13. 366: Clamperl
14. 367: Huntail
15. 368: Gorebyss
16. 369: Relicanth
17. 372: Shelgon
18. 373: Salamence
19. 375: Metang
20. 376: Metacross
21. 377: Regirock
22. 379: Registeel

Det är fortfarande bara tre generationer pokémons som kommit till Pokémon Go men då finns det specialare – såna som inte har egen plats i pokédexet.

Det finns några som har skillnader på hon och han och när jag nu läser på lite mer om det så finns det på många fler pokémons än jag visste – visuell skillnad alltså. Inser att jag nog inte ska gräva mer i det…

Det finns pikachu som ibland dyker upp med olika hattar.

Det är fler och fler av dem som dyker upp som shiny. I början fick jag knappt någon men nu har jag samlat på mig ett gäng.

I maj så kom helt plötsligt Alolan pokémons – bara en pokémon,Exeggutor, inledningsvis som efter någon dag försvann igen. Nu, i samband med att vänfunktionen introduceras så dyker det tydligen upp fler och idag på morgonen dök Rattata upp som det vid garagen så jag och John stack dit och fångade den åt alla.

Sen finns det såklart kombinationer så man kan ha hur många olika pokémons som helst där ingen är lika…

Listar de shiny jag haft (en del har jag ju utvecklat…) och om jag tolkar infon rätt är det 16 av 60 möjliga (just nu för det verkar vara fler på g att släppas). Ett spel som aldrig tar slut helt enkelt!

• Dratini -> Dragonair -> Dragonite
• Charmander -> Charmeleon -> Charizard
• Pikachu -> Raichu
• Kabuto -> Kabutops
• Larvitar -> Pupitar -> Tyranitar
• Swablu -> Altaria
• Kyogre

Alolan är lättare att lista och där vet jag inte hur många det just nu är möjligt att få…

• Exeggutor
• Rattata -> Raticate

Samtidigt laddar vi för generation fyra!

Egentligen är nog barnen lite stora för den här typen av böcker men jag gillade titeln. Simon ville läsa den för oss (för att kunna bocka av en ruta i läsbingon). Det skrattade en del, och hade jag varit piggare så tror jag den hade varit jättebra att prata vidare om relationer, skilsmässor etc.

Bilderna är sköna. Roligt fult på något sätt och inte rätt proportioner – men det tillför!

På något sätt griper den tag i mig. Den finns kvar efter att vi läst. Man får många tankar kring barn (och vuxna för den delen) med ensamstående föräldrar och deras dejtande.

Tänker att det behövs fler böcker om svåra ämnen som detta. Är det ok att ta med barn på dejter? Hur länge ska man vänta innan de får träffas? Ska man berätta att man ska på dejt? Gissar att svaren är högst individuella. Hur går barnet tankar? Hur bemöter man dem? Får man ens reda på tankarna?

I boken så frågar farfar om pappalängtan och Bosse tycker det är skönt att slippa berätta. Jag tror på att vara nyfiken och fråga så får man kanske reda på saker. Men säkert individuellt där oxå.

Klart läsvärd bok helt enkelt!

Adlibris, Bokus, Visto förlag

Vi har varit rätt dåliga på att gå promenader (Raffe har inte velat) men ännu sämre på att låta Raffe springa lös (vi har inte vågat). Nu har vi börjat våga lite för att träna på inkallning och att han ska få leka mer.

Vi har varit på gräsplätten nära oss (där det finns staket mot vägen) ett par gånger och han älskar det verkligen. Precis som barnen.

Idag när John skulle såga lite brädor (bygger nya lådor till framsidan) så stack jag, barnen och Raffe till en skogsäng i närheten. Där vågade vi släppa och träna på att han ska ha koll på oss.

Vi hade olika godis alla tre och rörde oss runt, ibland ropade vi och han rusade runt helt lycklig! Nu ligger han och snarkar i sin biabädd.

Att han sen lärt sig Hit tämligen bra känns fint. Han stod och åt godis hos Simon när jag ropade Hiiit och lämnade direkt och kom till mig. Oklart om det var köttbullen jag hade som lockade eller om han har koll. Vi kommer helt klart att återvända till den ängen och livet med hund blir bara roligare och roligare!

Egentligen har vi alldeles för många spel redan. Jag har någon vision om hur vi ska sitta på kvällarna och spela spel men väldigt sällan blir det av. Dock hörde jag så många som spelade Speak out förra året så när jag såg att det fanns en variant med både vuxna och barn så slog jag till.

Alltså på riktigt vet jag inte när jag skrattade så mycket och så ärligt senast. Vi skrattade så vi grät alla fyra. Det var flera gånger vi fick avbryta och skratta klart innan vi kunde fortsätta.

Grundtanken är ju att man ska stoppa in en plastmojäng i munnen som gör att man har munnen typ öppen. Sen ska man läsa upp en mening och så ska ens lagmedlemmar gissa vad man säger. Vissa bokstäver är helt omöjliga att säga då såklart (p och b tex) och meningarna är givetvis skrivna med det i åtanke.

Simon tyckte att man borde ha den där plastmojängen hos tandläkaren för man ser tänderna väldigt bra.

Aningens oklart vilka kort man ska använda när dock eftersom det i reglerna först står att barnen ska läsa de blå för vuxna, och de vuxna ska läsa de röda för barnen. De rekommenderar att man delar in sig i lag om vuxna mot barn. Dvs vuxen läser för vuxen, och barn läser för barn eftersom man läser för sina lagkamrater. Det står sen att vuxna ska läsa röda och barn blå.

Vi funderade lite på hur vi skulle göra men valde att jag och John läste röda och barnen blå. Efter att ha spelat ett tag bytte vi och det blev nog rättvisast. Dvs det viktiga är vem som ska gissa, inte vem som ska läsa. Konstigt att något så enkelt kan bli så svårt att beskriva?

Misstänker att det blir fler gånger vi spelar detta.

Skrev ju i fredags om pokémons jag saknar och sen dess har jag lyckats få ett gäng till faktiskt. Genom att göra uppdrag kan man nämligen fånga Mew (Mewto behöver man köra en ex-raid som man måste bjudas in till och för att få en sån måste man ha besökt poppis gym i parker typ…) och jag blev äntligen klar med alla i morse.

Generation 1 (149/151): Saknar jag nu bara 2; 128: Tauros, 150: Mewtwo

Generation 2 (96/100): Inget nytt här, saknar samma 4; 214: Heracross, 222: Corsola, 235: Smeargle, 251: Celebi

Generation 3 (115/133): Här blir listan lite längre men har fångat/utvecklat 4 sen senast och saknar följande 18 stycken (de med kursiv stil verkar inte ha släppts än, eller så kanske de finns i andra regioner som några med fet stil):

1. 290: Nincada
2. 291: Ninjask
3. 292: Shedinja
4. 314: Illumise
5. 324: Torkoal
6. 327: Spinda
7. 337: Lunatone – har jag i princip fångat men appen hängde sig och övriga familjen fick den men inte jag.
8. 352: Kecleon
9. 357: Tropius
10. 358: Chimecho
11. 360: Wynaut
12. 366: Clamperl
13. 367: Huntail
14. 368: Gorebyss
15. 369: Relicanth
16. 373: Salamence
17. 377: Regirock
18. 379: Registeel

Mycket träning och nya saker.

1. [Film] Lockas att gå ner i trappan
2. Spanar på katt
3. Spanar på katt
4. Tigger
5. Spanar på hoppande lill-hussar
6. Får belöning
7. Äter lunch
8. Gosar
9. Nosar på tre ben på blöt gräsmatta
10. Regn…
11. [Film] Testar flytväst
12. Grisöra!
13. Sover i knät
14. Fångar fidgetspinners
15. Slåss med nalle

Tidigare inlägg: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15,

Har länge tänkt att jag borde kolla lite mer på mina/våra utsläpp. Vi klimatkompenserar ju via Trine men jag ser det mer som att vi investerar i varje kampanj som kommer ut för det är en så sjukt bra grej.

I helgen reggade jag mig äntligen på klimatkontot.se och fyllde i svar på ett gäng frågor. Hade ju i mitt fokus för 2018 med inköpsminimering men måste tyvärr erkänna att det går sådär. Det är bättre än tidigare men ändå är förbättringspotentialen stor.

Medelsvensson förbrukar 8 ton per år så jag ligger där. Vilket inte alls känns bra för jag tycker verkligen att vi har dragit ner en del.

Tittar man på vad vi har kompenserat via Trine så var det 18 ton förra året vilket inte täckte hela vår familjs konsumtion tyvärr, men i år ser det klart bättre ut då vi redan har investerat så det ska mina med 40 ton.

Behöver ändå fundera på hur vi ska minimera våra avtryck.

Mest Möja-resa.

1. Sover på båten hem
2. Hjälper till och sopar
3. Kurragömma i skogen
4. [Film] Läskig brygga
5. Öva på att titta på
6. Vill leka!!
7. En katt!
8. Maten servas på samma sätt som hemma
9. Spanar
10. Sover på båten till Möja
11. Spanar på hussarna som cyklar iväg tillsammans
12. Hjälper till att packa
13. Puss!
14. Malte på besök igen!
15. Knähund

Tidigare inlägg: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16,

I måndags morse var det dags för mig, Simon och Raffe att dra till Möja. Vi har varit där förut (2015, 2016) men förra året blev det aldrig av. Eftersom John jobbar och Joel går på parkour-läger den här veckan fick givetvis Raffe följa med – han behöver ju dessutom sån här socialiseringsträning.

Bil till Sollenkroka och sen båt till Ramsmora där de mötte upp. Gick över förväntan. Vi hade packat i min stora ryggsäck så att det skulle vara få saker att hantera.

Väl framme vid stigen till stugan så valde jag att släppa Raffe lös för att se hur det gick. Gick hur bra som helst och sen kopplade jag honom inte förrän vi igår tisdag lämnade stugan.

De hade fått en studsmatta sen senast så där spenderades nog mesta tiden, förutom när de lekte vid vattnet i gummibåtar. Jag hängde mest lite här och var och hade span på Raffe, och barnen plus att jag diskade. Barnen och Arons mamma drog till glassbutik på flakmoppe igår och då stannade jag och Raffe kvar. Vi hann även leka kurragömma i skogen med Raffe (som har viss förbättringspotential i sitt sökande).

Sköna två dagar och det var kul att se hur Raffe växer mentalt med allt han får vara med om. Igår eftermiddag var det återigen dags för promenad till båten och samma väg hem. Raffe, och vi andra var rätt slutkörda och tyckte det var skönt att komma hem. Borta bra men hemma bäst!

Idag fyller Raffe 19 veckor. Han var 8,5 vecka när vi hämtade honom.

Precis som med barnen märker man inte att han växer, förrän man väger, mäter eller tittar på bilder. Och om det gått fort med barnen ja då har detta gått i ultrarapid.

Kan knappt minnas att han varit sådär liten…

En väldigt passande bok att läsa den här sommaren, med stundande val. Det är de judiska systrarna Steffi och Nelli som kommer till Sverige hösten 1939 tillsammans med flera hundra andra barn som skickats hit till tillfälliga familjer. En nära och smärtsam beskrivning ur en tolvårings perspektiv om hur det var att komma till en ö på västkusten i Sverige (med föräldrarna kvar i Wien).

Att följa en tolvåring på det här sättet gör ont. Orättvisor, tankar, saknad och bara det att vara i ett nytt land med ett okänt språk. 1939 var såklart en helt annan tid, samtidigt är det mycket som är bekant.

Jag började läsa den här för barnen i vintras men den var för tung och nu när jag själv läst klart hela förstår jag såklart det. Det händer ju mest vanligt liv och det är sällan de fångas av det. Fast vanligt liv för en flicka som är långt ifrån sin vardag och inte riktigt förstår allt som pågår där hon är.

Jag vill helt klart läsa de andra tre delarna, men frågan är om jag orkar läsa dem i följd då den här var smärtsam.

Raffes första fästing satt nära ögat och det gick ju sådär för oss att ta den. Den andra satt under benet och gick aslätt att ta.

Idag funderade jag över en prick vid andra ögat. Tror jag såg den redan igår kväll faktiskt. Tittade lite närmare och insåg att jo, det är banne mig en svinliten fästing.

Tänkte först att jag skulle vänta tills John kom hem men så tänkte jag om (just do it är ju mitt motto). Tog fästingplockaren och satte Raffe på trimbordet.

Vilken skillnad! Nu är han ju dessutom lite mer tränad på hantering men ändå. Sjukt imponerad av hur han lät mig pilla så nära ögat och efter en liten stund hade jag fått bort den.

Idag tog jag med Raffe när jag skulle slänga lite återvinning på morgonen. Han är rätt skällig på vissa ställen så jag försöker ibland stanna till på de ställen han verkar tycka är läskiga och låta honom vänja sig.

Klappade skägget och kände något. Tittade och fick se en fästing modell större. Gah! Ville typ flyga hem och få bort den (ännu hellre att det var som när jag växte upp att mamma tog dem).

Nåja, gick lugnt hem och Raffe fick komma upp på trimbordet (fantastiskt köp!). Testade med den gröna plockaren som funkade klockrent igår, men icke. Plockade fram den med snara och då fick John assistera och hålla i Raffes huvud så jag kunde få den runt fästingkroppen. Vägrade röra den nämligen. Den lossnade rätt enkelt och jag är tacksam för att jag köpt på mig lite olika verktyg. Gissar att jag kommer vänja mig.

På bilderna nedan är det alltså samma sax…

Eller köra vält som vi sa hemma när jag var liten.

Igår kväll stack jag med barnen plus två kompisar till Flaten för ett kvällsdopp. Lite väl kallt för mer än ett dopp tyckte jag men barnen badade lite mer (vissa rullade sig även i sand).

Vi cyklade hemåt och min arm domnade som den så ofta gör så jag cyklade lite mer upprätt. Simon och jag började prata om det, och att inte riktigt kunna nå bromsen och vips så hade Simon provbromsat – precis framför mig. Men eftersom cykelteknikern i hemmet vårdar våra cyklar hade jag en frambroms som heter duga och lyckades knipa åt ordentligt och få stopp.

Vi tittade lite på varandra och pustade ut, cyklade vidare.

En kort stund senare händer något för Simon och han dyker i backen med en cykel som voltar över honom. Hjärtat stannar nästan, och faktiskt även cykeln (vet inte riktigt hur jag fick stopp dock). Springer fram och hör honom gråta. Lyfter upp honom och kollar läget. Han har haft sjuk tur och tagit emot sig med ena handen och ena knät mest. Skrapsår och givetvis blåmärken men inget värre.

Simon får åka på min cykel hem (som jag leder) och Joel har cyklat hem för att hämta John (och stanna med Raffe) som kommer och tar Simons cykel. Vi rengör sår och sen är det soffläge som gäller typ. Cykeln har tydligen slagit i hjälmen men inte så hårt verkar det som och vi har redan pratat rätt mycket om vad som kunde hänt om han inte haft hjälm. En olycka händer så lätt.

Nu vägrade barnen så jag läste den själv. Kan nog tycka att det inte är en högläsningsbok utan mer en läsa-så-fort-jag-kan-bok.

Skönt när alla röda trådar knyts ihop och jag lyckas faktiskt lista ut en sak som kommer fram i slutet. Gillar när det går att göra det.

Slutet öppnar upp för en fortsättning men jag vet inte om det kommit någon. Skulle lätt kunna tänka mig att läsa den i så fall för jag gillar den här världen!

Har ju följt Lisa både på blogg och instagram rätt länge och läst en hel del av det hon skrivit och kommer läsa mer av henne. Gillar när man får vara med i skapandeprocessen – eller, ja, få lite inblickar i den iaf.

Precis som tidigare böcker (inser jag när jag läser tillbaka) tar det ett tag innan jag fastnar djupt men när jag väl gjort det måste jag läsa ut den (sorry Simon att lunchen blev sen idag).

Älskar dialogen (även om den mest är i huvudet) och sättet Lisa skriver på. Så himla underhållande och enkelt och det bara flyter på.

Tårarna trillar ett par gånger, kanske för att jag kan känna igen en del. Kanske för att sättet Lisa skriver på gör att man kommer Liv så himla nära.

Helt klart läsvärd för fler åldrar än 12-15 och kanske även ett måste för att alla som tycker att blyga bara behöver ta sig i kragen?

Adlibris, Bokus, Rabén & Sjögren

För två år sen fick Joel två glassogram. De har funnits där och nyligen insåg vi att de gick ut 2018-07-01, dvs senast lördag den här veckan behövde vi använda dem. Pressbyrån finns inte i Skarpnäck så idag när Joel hade sista dagen på Parkour-läger på Söder så följde Simon och Raffe med och hämtade, John mötte upp på väg hem från jobbet.

Galet mycket folk och det var kort men intensivt för Raffe medan glassarna inhandlades, sen gick vi lite avsides. Blir fler tillfällen för Raffe inom kort hoppas jag.

Igår fick jag lite fixarenergi (vääääldigt ovanligt senaste tiden) så det var bara att köra.

• Jag och Simon klippte häcken fram
• Jag klippte gräsmattan på baksidan (fick använda trimmern då det växt sig för högt för gräsklipparen…)
• Jag tvättade soff-filtar
• Jag tvättade sofföverdraget (var nog ett par år sen senast) och torkningen ute i värmen var fantastisk
• Lämnade tillbaka biblioteksböcker
• Hämtade paket på Ica
• Cyklade till Flaten och badade med barnen
• Cyklade till Coop och handlade lite flingor till Simon på kvällen

Idag var det klart softare.

Idag tog vi tag i några surdegar kring bilen. I slutet av april insåg jag att vi inte har dubbdäck och således kan vi ha kvar vinterdäcken på utan böter. Det gjorde naturligtvis att vi inte fick tummen ur. Förrän idag!

När det var gjort så körde vi ner till huset för att städa bilen. Barnen tömde den och dammsög sen. Jag stod för att rensa, sortera och lägga in igen. Raffe ville givetvis vara med en sväng och det fick han.

Efter lunchen drog vi till biltvätten där vi även passade på att tanka bensin och spolarvätska. Raffe hanterade biltvätten galant. Vi köpte även en lampa då vi härom dagen råkade notera att vänster strålkastare inte lyste. Väl hemma tog jag tjuren vid hornen och bytte lampan direkt.

Sen kunde jag gå hem och bocka av

• Sommardäck
• Framlykta
• Städa bil
• Tvätta bil

Känns mycket bra!