När jag bokade tiden för rådgivningen med min handläggare så var jag tydlig med att jag enbart var intresserad av barnförsäkring, graviditetsförsäkring, livförsäkring och den typen av försäkringar.

TROTS det så gick mestadelen av samtalet ut på att prata om

• Pensionssparande, vilket jag gjorde klart och tydligt för honom även under samtalet att vi inte var intresserade av.
• Titta på en gammal kapitalförsäkring som jag sagt upp för länge sen (vilket inte verkar ha slagit igenom – skumt).
• Ett mycket förmånligt sätt att spara i fonder (eller vad det var).
• Berätta för mig att marknade nu nått botten eller är väldigt nära så det är nu man ska satsa i fonder och aktier. “Mmm… som jag sa är vi föräldralediga och vill gärna ha en lättåtkomlig och säker buffert…”

Vi hann dock titta lite snabbt på livförsäkring och sån får det nog bli. Graviditetsförsäkring hade han ingen koll på men skrev ut samma ansökan som finns på nätet och barnförsäkringen kunde han inte se eftersom vi tecknat den med en “återförsäljare” till Skandia och då verkar den ligga på Skandiabanken. Inte heller kunde han se vad vi har för erbjudande via Jusek (som använder Skandia).

Suck, inte får man så mycket hjälp som man skulle vilja utan får leta och klura själv 🙁

Dessutom undrar jag hur säkerheten är när han lämnar mig ensam i rummet utan att låsa skärmen när han hämtade utskrifter…

Ännu en dag med lite inneväder, även om vi tog oss en sväng till lekparken och sen testade sandlådan på baksidan och passade på att sätta upp lite belysning i Tujan.

Medhjälparen Joel

Väl inne så var det dax att baka lussekatter så de är klara och provsmakade till Lucia nästa helg. Joel tittade intresserad på när degen gjordes i assisstenten (som nog faktiskt låter mer nu än före vi fick den fixad…). Ännu mer instresserad blev han när den knådades på arbetsbänken, så det var lika bra att han fick en stol och en bit deg själv att fixa med. Han höll ut förvånansvärt länge faktiskt. Sen var det roligare att klättra på mamma och vilja ha diverse saker på bänken.

Joel sov inte något på eftermiddagen så vid middagen strax efter fem höll han på att somna sittande och när jag la fram en bit av en lussekatt så att han skulle få smaka så tittade han bara. 10 minuter senare låg han i sin säng och sov och vi satt och mumsade på lussekatter (penslade med filmjölk istället för ägg vilket funkade finfint!).

I lördags fick Joel prova att bada i stor bassäng för första gången. Vi gick aldrig på något babysim och sen har det inte blivit av, men nu tog Samuels mamma tag i det och vi möttes upp tre familjer vid Farsta simhall.

Vi inledde i en liten plaskdamm och Joels första reaktion var rädsla och gråt. Då funderade man på om vi kanske borde vant honom vid mer bad än bad i badkar. Det gick dock snabbt över och efter en liten stund gick han runt och stänkte vatten på oss alla och skrattade.

När vi sen flyttade över till djupare bassäng kom rädslan tillbaka. Men efter lite bus och lek med honom i vattnet så vande han sig och verkade gilla hela konceptet. Efter ca 1,5 timme var det dax att byta om och åka hem. Joel sov mycket gott efter sin lunch.

Det var väl ungefär för ett år sen som det kom ut att ACO (skidskytte) var gravid och ev inte skulle köra hemma-VM. Hon var dock med på något lopp i fjärde månaden tror jag. För mig är det helt främmande. Redan från de första veckorna av graviditeten flåsar jag som om jag vore höggravid. Visst är jag låååååååååångt i från hennes form men ändå, jag tror olika kroppar reagerar olika på att vara gravida.

Igår hittade jag hennes hemsida och fastnade och läste. En dryg månad före planerad leverans var hon i Canada och gifte sig och åkte skidor. Vid samma tid då jag väntade Joel var det knappt jag orkade slipa och spackla blivande tätisrummet.

Men mest fundersam blev jag nog över det faktum att hon drygt två veckor efter förlossningen kört några lättare pass. Lättare pass i hennes värld är på 1-1,5 timme…

Igår, mindre än 6 månader efter födseln så körde hon premiärloppet i världscupen och kom på plats 13 efter att ha haft bästa åktiden.

Ja vi är alla olika och tur är väl det!

Tänk alla dessa samtal man får från diverse ställen. Senaste veckan är det något marknadsundersökningsbolag som ringt från 046-350800 och velat prata med någon mellan 18 och 65 år. Igår lackade jag ur när de ringde mitt i middagen och frågade var de fått vårt nummer ifrån eftersom vi är med i NIX-registret. Nja, de räknas inte in av NIX eftersom de är ett marknadsundersökningsbolag.

Kan det verkligen stämma??

Jag sa iaf till honom att han kunde skriva in i sitt system att de inte ska ringa oss mer för vi är småbarnsföräldrar och har inte riktigt tid att svara på frågor.

Idag tog jag mig i kragen och kollade på NIX och tyvärr stämmer det…

Spärren hindrar således inte samtal för enkäter, marknadsundersökningar, samhällsinformation, politiska kampanjer, religiös upplysning eller liknande.

Lite inspirerad av adventsmyset så tog jag tag i att lägga till något nytt på bloggen. Nämligen en avdelning med sidor för recept som vi gillar, eller testat.

Först ut blev saffransscones som vi testat två gånger nu, både med fikon och med russin. Mums!

Fler recept kanske dyker upp så småningom.

I söndags var det första advent.  Joel upptäckte adventslådan så fort den kom ner från vinden och när han öppnade den och fick syn på adventsljusstakarna blåste han så mycket han kunde – varje gång han tittade ner i lådan.

Vi pyntade lite på söndagsmorgonen och julgodiset var ju redan fixat. Vid lunch dök Malte och Tona upp med föräldrar och vi tände grillen. Hade hoppats på snö men det blev regn så korv och bröd åts inomhus. Malte och Joel är korvkillar och åt 3 var (Malte även bröd till alla tre, Joel bara ett bröd).

Sen lekte vi, fikade på saffransscones, tittade på tända ljus och umgicks. Joel vägrade sova när det var så roligt besök och somnade istället extremt tidigt på kvällen.

Jag som för en dryg månad sen fick lite panik över att Amaryllisarna måste planteras så att de hinner komma upp till jul hade inte behövt stressa…

Den första har börjat blomma redan nu!

Den andra som nästan öppnat upp sig ser ut att ha samma färg vilket den inte borde för jag köpte tre olika, en röd, en vit och en mittemellan (den som blommar). Förhoppningsvis är den röd.

Imorse när jag hämtade in tidningen hittade jag även en lapp från våra grannar där det stod att en lampa lyser i vår bil.

Suck. Gav mig upp till garaget i ösregnet och på vägen kom jag på att det var jag som tände lampan över Joels stol när vi handlade i söndags morse. Han pekade på den och jag tände den, Joel skrattade och sen glömde jag bort den och gick hem.

Nåja, jag släckte lampan och gick hem igen. Orkade inte prova att starta bilen – får bli en annan gång.

Alldeles i början när jag flyttade till Stockholm (år 2000) så träffades vi kursare varannan tisdag vid svampen, det blev sen en gång i månaden och gled sen till att bli 3-4 gånger per år, sen avstannade det. I våras tog Pelle tag i det och det var några som dök upp och nu tog Camilla och jag tag i det och igår träffades vi 9-10 stycken.

Vi träffades på Kvarnen och käkade, drack och babblade. Eftersom många träffades senast för fyra år sen så var det en hel del att uppdatera oss på. Antal barn, giftermål (ännu inga separationer), jobb osv. Nu var vi överens om att två gånger per år borde vi kunna få ihop att träffas.

Konstigt att det kan gå så lång tid och ändå kännas helt naturligt. Tänk oxå att vissa saker är sig lika…

(STP=Språkteknologiprogrammet)