Kollade ju upp hur det gick i januari så lika bra att fortsätta med februari.

Familj – Ja en del familjefokus har det blivit. Vi började månaden i Säfsen, har sen haft en Familjens dag och en hel del vab. Tycker jag lyckas bättre och bättre med tålamod och att faktiskt njuta av nuet, inte bara vara där.

Läsning – Har läst två böcker och betat av en till från recensionslistan, alltså åtta kvar. Att jag sen råkat beställa lite fler böcker det pratar vi inte om (oavsett om det är via adlibris eller om jag bett om recensionsex eller blivit erbjuden recensionsex). Så antal totalt att recensera är ändå nio…

Pyssel – skulle ju rensa och det har väl gått sådär om inte frysen räknas? Har sytt klart fyra plagg. Plus åtta mössor och två halskragar. Sydde ny typ av fickor och snart är det dax för en väska med dragkedjor.

Träning & hälsa – Med de specifika målen går det sådär just nu. Dock åtta crosspass på Flex plus workshopen på sex timmar, och en kvällspromenad med granne.

Den förra sew alongen som jag hoppade på blidde det inget av med för min del. Det var i december och massa annat som prioriterades. Sen röstades det i facebook-gruppen och andra projektet blev en klänning. Jag var sugen för att testa men kom fram till att jag ju aldrig använder klänning, så till slut stod jag över.

Så röstades det igen, jag på träningskläder och underkläder men det var en väska som vann, weekender bag från Amy Butler. Först tänkte jag skippa men så började jag fundera lite och helt plötsligt hade jag beställt mönstret från Karinottilia. Tyg har jag redan hemma, Strömming tar hem dragkejdor till bra pris och mellanlägg (habalon) köpte jag oxå av Karinottilia.

Nu laddar jag för att klippa ut mönster och tyg.

Vår digitalbox är en Dreambox. Den är egentligen en liten dator, med Linux som är ansluten till nätverket hemma. Jag hittade Controloid, en app till telefonen som fungerar som fjärrkontroll till Dreamboxen, men inte med IR som en vanlig fjärrkontroll, utan via nätverket. I teorin skulle jag kunna styra den varifrån som helst, bara jag kommer åt internet.

I appen ser jag vilken kanal som är vald och pågående/nästa program på varje kanal. Det går också att pausa, ställa in timers (inspelning) och allt annat man kan göra med en fjärrkontroll. Vissa saker är interaktiva, så de lämpar sig mindre bra om man inte är på plats, men hittills har jag haft användning för appen för att t ex stänga av ljudet eller byta kanal från köket när barnen ska komma och äta… Vad gör man inte för att få använda sig av lite onödigt avancerad teknik för att slippa ganska enkla sysslor? 🙂

Trots att det faktiskt är ganska kallt idag, kändes det som det var dags att ställa in pulkor, stjärtlappar och snowracer i förrådet och ta fram springcyklarna istället. Jag fick dessutom hölja sadeln lite på Joels cykel. Nu är den på max, men kanske ändå lite för låg. Blir nog en ny cykel till Joel ganska snart misstänker jag. Han fick prova en kompis “riktiga” cykel, med trampor, för någon vecka sen och jag behövde knappt hålla i honom, så steget blir nog inte jättestort – kanske att lära sig bromsa…

Jag hann inte ställa fram cykeln förrän Joel kom springande med hjälmen i högsta hugg. Sen cyklade han omkring som en liten virvelvind och varvade det med att sopa lite grus där det behövdes.

Många bra tips har vi fått under dagen. Kan ju lika gärna sprida vidare tipsen. Post med bilder och sånt kommer.

Sitter man vid ratten, så kör man bil, man åker inte. Viktigare än man tror att tänka så. Är du passiv eller aktiv?

Körställningen. Hur sitter du? OM något händer var i kroppen går kraften, hur sitter bältet, var kommer eventuella krockkuddar, hur sitter nackkudden, etc.

När du styr, gör det med lugna rörelser. Styr bilen mycket mjukare helt enkelt.

Blicken långt fram, planera körningen, var förberedd.

En sak i taget, accelerera, bromsa, styr, behåll sidgrepp. Det går tex inte att styra när du bromsar.

Fäste är ett måste oavsett vilket du vill göra ovan. Däcken är den del som har markkontakt, således är de extremt viktiga. Rätt däck för rätt förhållande.

Kör man manuell bil så är det alltid koppling ner, blir alltid bättre.

I helgen var det äntligen dax för iskörningen som jag vann. Vi samlades ett gäng på t-centralen vid lunchtid i lördags. Alltid spännande med nya människor. Tåg till Karlstad där en tjej till anslöt och vi var då tolv glada tjejer.

Buss vidare upp och förbi Torsby. Först på toppen av Anttilaberget stannade bussen och släppte av oss. Fantastisk utsikt, mysiga hus och underbar vinter. Våra farhågor längs vägen när vi såg isarna besannades inte för här var det verkligen vinter.

Vi installerade oss i några stugor, babblade lite och sen käkade vi middag och babblade lite till. Strax före midnatt kröp jag ner i min säng så vid sjutiden i morse var jag ganska utvildad. Efter frukosten så gick vi några hundra meter till en utsiktsplats. Fantastiskt 🙂

Efter lite kort teori var det sen äntligen dax att hoppa in i bilarna och brumma ner till en sjö, Kråksjön. Där fick vi under några timmar träna på slalom, bromsa och bromsa med väjning. Otroligt häftigt! Vädret var super, sällskapet, bilarna, isen, däcken – ja det var skön upplevelse.

Tror alla lugnt hade kunnat stanna en dag till och kört massor på isen.

Känner mig lite som en svikare. I fredags fick jag nämligen en ny telefon på jobbet och den är suverän, en Galaxy Nexus. Min HTC som varit min teknikbästis i snart två år var förvånansvärt lätt att glömma bort.

Jag som varit enormt nöjd med den tycker nu att den känns gammal och trist och jag känner mig som en svikare.

Den kommer dock att få hänga med eftersom jag vill fortsätta ha en privat mobil och en jobbmobil. Får se hur det går nu när det är två smartphones jag behöver släpa med mig. Har lite planer på att sy någon väska.

Finns massa idéer i mitt huvud kring saker jag vill testa att sy. Har ju tyg så det räcker för det och lite till. Även en del vanliga plagg som jag vill sy, dels för att ge bort och dels för att vi behöver, och för att jag har tyger till det. Mönster har jag till det mesta numera.

• Tröjor till barnens kusiner med familj.
• Tröjor till mig
• Mysbyxor till John
• Mysbyxor till mig
• Jackor i collegetyg till barnen
• Fintröjor till barnen
• Weekender bag
• Plånbok till mig
• Telefonfodral/väska nu när jag snart har två smartphones
• Gardiner till sovrum och vardagsrum
• En hög med kuddfodral till myshörnet
• Maskeradkläder till barnen

Inser att jag verkligen inte lider brist på saker att sy… Frågan är vad som har högst prio och hur jag ska få tid att göra detta. Kanske mindre tid på fejan och bloggar? Engagera barnen i processen kanske. Joel pratade om att han kunde hjälpa mig klippa.

När vi var i Säfsen hade vårt bostadsområde hemma problem med återkommande strömavbrott. Strömmen gick och kom tillbaka med jämn mellanrum några dagar.

Väl hemkomna upptäckte jag att nätverkshårddisken var otillgänglig. Eftersom vi lagrar ganska mycket där, bl a alla lösenord, bilder, filmer, backuper m m kändes detta lite oroande. Det konstiga var att jag hittade IP-adressen men kunde inte komma åt filerna eller web-gränssnittet. Efter lite funderande kopplade satte jag det i samband med strömavbrotten och min teori är att när strömmen kom och gick hela tiden, gick diskens operativsystem helt enkelt sönder…

Operativsystemet, förmodligen något linuxbaserat system som är anpassat till just den här apparaten, ligger i ett litet chip inne i disken och kallas “firmware”, men hur kommer man åt det egentligen? Jag gick in på tillverkarens hemsida och laddade ner senaste versionen av firmware, uppdaterade nätverkshårddisken enligt deras instruktioner och vips fungerade allt igen.

Puh…

I lördags utnyttjade vi det fina vädret genom att sopa grus på framsidan. Joel var outtröttlig och när han sopat ihop en jättehögt med grus lade han sig på den och inspekterade gruskornen. Vägen utanför vår huslänga är nu i princip grusfri.

Simon pratar mycket om monster och spöken just nu. Igår satt vi i soffan. Simon bredvid mig.

– “Mamma, jag är ett monster” säger Simon lurigt och innan jag hinner säga något så vänder han sig mot mig och morrar som ett läskigt monster.
– “Hjälp, vilket läskigt monster” säger jag varpå Simon slutar låta och tittar på mig.
–  “Mamma, det är bara på låtsas! Det finns ju inga monster”, förklarar han.

Jag har svårt att hålla mig för skratt eftersom han är väldigt allvarlig och klappar lite på mig.

Joel har börjat krypa in under vagnen och lägga sig i den lilla korgen där när vi går till och från dagis. Det började för någon vecka sen och han syns knappt när han ligger där nere. Det är knappt att han får plats och man får köra ganska försiktigt.

Det är lite komiskt att se t ex dagispersonalens reaktion när vi kommer – först ser de honom inte, men sen brukar han ropa och hälsa etc och då blir de alltid lite överraskade.

Idag förklarade jag för Joel skillnaden mellan köttätare, gräsätare och allätare.

Jag: “Vissa är köttätare och äter kött, men andrar djur är vegetarianer och äter bara växter.”

Joel: “Gäddor äter upp andra fiskar!!!”

Jag: “Ja, de är köttätare, så de äter kött.”

Joel: “Nehej, de äter faktiskt fisk.”

😯

Ett passande test 8 mars tycker jag. Allt är inte vad man tror lärde jag mig iaf när jag läste svaren. Några gissade jag tyvärr rätt på och några kändes det bra att jag hade fel på.

  4 rätt av 8 möjliga.

Hur mycket koll har du?

Joel hostar och är för krasslig för dagis. Igår familjens dag (kommer bloggpost) och idag min tur att vabba. Nu på kvällskvisten känner jag mig lite hes och har funderat på om jag verkligen ska lunchträna imorgon på jobbet.

När jag tänker efter lite så ska jag det. Tror tyvärr inte hesheten beror på förkylning utan snarare på att jag varit arg och skrikit talat högt till barnen.

Efter att ha haft en ganska bra period där de lekt och pysslat känns det som att de nu kräver 100% närvaro. Mobilsurf funkar bra dock, men det känns ju inte direkt som om man gör någon nytta – således blir frustrationen än större.

Simon verkar ha gått in i en ny trotsperiod och ignorerar totalt regler och liknande. Slår gör han gärna och säger man till honom en aning argt bryter han ihop i en gråtande hög. Pust! Tur att jag ska jobba imorgon och John är hemma.

Igår släpptes ytterligare en app där jag varit lite inblandad. Den här gången har jag hjälpt till med översättning och appens titel är  mitt förslag “Ordens magi”. Den heter Word Wizard på engelska men tydligen ungefär The magic of Words på franska så det var inte så svårt 🙂

Har även fått vara med och testa beta-versioner lite och vissa saker har jag kunnat hitta och påpeka. Roligt!

Som gammal språkteknolog tycker jag såklart att den här är ascool! Barnen gillar den oxå och jag tror att de kommer gilla den mer och mer allteftersom de blir intresserade av stavning framöver. Just att kunna sätta ihop bokstäver och få dem upplästa för sig. Fränt.

Här hittar du appen.
Här kan du se vad PappasAppar tycker.

Oj så många bra (tror jag iaf) böcker som står och väntar på mig i läshyllan. Förutom de som redan står där så finns det såklart en hel del nya som är på g, och även många gamla som jag stjärnmärkt på diverse bloggar. Helt klart är att jag aldrig kommer ha läsbrist!

Fa(c)k(ta)böcker

• Badskumt av Katarina Johansson har jag bara lite lite kvar i.
• Snacka snyggt – En julklappsbok som lockar.
• Var är du? av Katarina Bjärvall
• Döden i grytan av Mats-Eric Nilsson
• Bomull av Gunilla Anders – Med tanke på min syhobby så känns detta mer än lite relevant.
• Barn, barndom och föräldraskap. 
• Råsmart familj av Ulrika Hoffer. Vill jag läsa mer i.
• Skit i mössan tror jag kan vara rolig.
• Skriet från Kärnfamiljen vill jag ge mig i kast med.
• En hel hög pysselböcker jag vill djupdyka i.

“Biografier”

• Skamfläck av Caroline Engvall. Denna måste jag skaffa lite mod/ork att fortsätta läsa.
• En ung naken kvinna – mötet med Mikis av Arja vill jag ju läsa.
• Morgan Allings Kriget är slut lockar
• Fröken Duktig av Annica Sjö. Känns ganska lagom att läsa.
• Siv Strömquist fick jag i julklapp och vill jättegärna testa hennes böcker.

Skönlitteratur

• Prövningen av Michael Connelly. Den står högt på listan just nu.
• Kristina Ohlssons tvåa, Tusenskönor.
• Kråkflickan tror jag är hemsk men bra.
• Christina Stiellis Jag älskar dig inte verkar läsvärd.
• Jungstedt vill jag läsa nästa bok i serien, Den döende dandyn
• Amanda Hellbergs bok Döden på en blek häst verkar spännande.
• Cirkeln har fått grymt bra kritik.
• Sara Lövestams nya, Tillbaka till henne damp just ner i lådan…
• Johan Theorins Skumtimmen är jag sugen på.

Måste fundera på hur jag ska få till lästid eftersom det kommer fler böcker 2012, och böckerna ovan inte är de enda som står i läshyllan… Tur att det är lättare att läsa barnböcker för den listan är minst lika lång. Där ska jag försöka hitta en bra rutin på att blogga om fler böcker.

Idag har jag varit på jobbet. Fulltecknad med möten och 2 minuter efter att jag kommit innanför dörren hemma tog mitt tålamod slut.

Vi lyckades ta oss igenom middagen och sen gick vi ut för lite fredagsgrus. Barnen i overall på sina springcyklar med pannlampor. Det cyklas, springs, sopas och skottas. Härligt!

När vi så kommer in igen känns allt bättre.

– “Vet ni jag hittade lite tålamod där ute” säger jag och frågar om någon annan såg det.
– “Nä men jag hittade lite blodsocker” säger Joel glatt.

Roligt att han kopplat mitt dåliga humör till blodsocker 🙂

Vill absolut läsa mer av Nisse. Gillar hans sätt att skriva. Kort men kraftfullt.

Korta kapitel med olika funderingar. Ger verkligen perspektiv och han är så klok!

Älskar titeln på boken. Visst är det så. Det märker man ju de gånger man blir extra uppmärksammad på detta. Trots att vi klagar så mycket i vårt samhälle så har vi det förbannat bra helt enkelt!

Han avslutar med några råd:

• Ät mindre
• Rör dig mer
• Sov regelbundet
• Ha roligt
• Ta inte dig själv på så stort allvar så att det blir omöjligt för andra att göra det
• Tänk positivt

Så enkelt men ändå så svårt.

Häromdagen råkade jag kasta ett getöga under spisfläkten. I samma stund bestämde jag mig för att där borde rengöras. Konstigt hur lätt en sån sak glöms, bara för att man inte ser det så ofta… Känns dock ganska angeläget eftersom man lagar maten precis under.

Idag fanns inga ursäkter utan det var bara att sätta igång. Själva undersidan av fläkten sitter på en väldigt suboptimal höjd; den är för låg för att man ska stå och böja sig och för hög för att stå på knä. Att man sen får skrubba uppåt gör inte saken enklare. Efter mången svordom och med svetten lackande var det iallfall klart. Nu ska det snabbt falla i glömska igen.

Jag var sugen att byta ut dubbdäcken på cyklen mot sommardäck redan förra veckan, men prognosen sa att det skulle bli kallt (vilket det också blev) så jag väntade. Denna vecka ser vädret ut att bli bättre och eftersom dubbdäcken gör att det känns som motvind helatiden när man cyklar på barmarken, chansar jag och byter redan nu. Förmodligen blir det snö fler gånger innan våren är här, men det problemet får jag hantera om det uppstår.

Nu när det är plusgrader passade jag på att tvätta cykeln också – något som verkligen behövdes. Kan nog tänka mig att lämna in den för service inför våren snart.

I onsdags var det dags för Familjens Dag igen. Denna dag hade vi bestämt oss för att ännu en gång besöka Junibacken. Eftersom vi tar ledigt en dag mitt i veckan brukar även de mest populära ställen vara relativt folktomma, vilket passar oss utmärkt. Förra gången på Junibacken var det mycket lugnt och skönt.

När vi kom till parkeringen var där lite mer bilar än väntat men inget vi direkt tänkte på. När vi närmade oss entrén var det kö utanför, men vi tänkte att det nog bara var för att det precis skulle öppna. Väl inne gick vi direkt till sagotåget som precis som förra gången var en höjdare (och mindre läskig). När vi kom ut i lokalerna igen var där människor överallt. Joel och Simon sprang omkring som små skottspolar och pillade på allt. Först Villa Villekulla, sen i den helt omgjorda avdelningen med mestadels Skrotnisse-miljöer. Otroligt välgjort och barnen sprang omkring överallt.

Det var inte bara det faktum att det blev mer och mer människor helatiden, utan också att nästan ingen talade svenska. Många pratade finska men mest lät det som ryska. Susanne frågade någon i personalen till slut och det visade sig att ryssarna hade några lediga dagar och det hade kommit massor ryssar – t o m så de var förvånade. Dock, det som förvånade oss mest, var att det var ännu “värre” på helgerna…

Efter att ha varit i alla avdelningar och köpt lite onödiga prylar i souveniraffären kände vi att  det var dags att tacka för oss. Denna gång slapp vi rusningstrafiken, då vi åkte hem lite tidigare än vanligt.

Ett besök på Bauhaus (Joel följde med mig in och Simon sov med Susanne i bilen) blev det en drive through på McDonald’s och sen en filmkväll med Ice Age, som jag sov mig igenom för andra gången.

I veckan som gick var vi hemma från tisdag lunch med hostig Joel (och frisk Simon). I helgen har vi tyckt att han varit frisk och hoppats på en vanlig vecka. Så fram på eftermiddagen började han klaga på ont i ena örat… Efter ett tag fick han en dos alvedon och sen ville han sova. Så klockan 5 drog vi ner rullgardinerna och han somnade direkt.

När Simon skulle sova vid halv 8 så vaknade Joel till och ett tag senare gick han ner och åt lite kvällis. Han fikade och myste. Sa att han hörde dåligt på örat men hade inte ont. Han har pratat väldigt högt senaste dagarna så något är det nog.

Så plötsligt ville han gå och sova. Jag erbjöd honom vår säng så kunde jag ligga bredvid och läsa min bok (Vila i frid av Sofie Sarenbrant). Efter en kort stund undrade Joel varför jag inte läste. Han ville jag skulle läsa högt såklart. Så det gjorde jag. Hoppade över lite ord och avsnitt här och var. Ett kapitel läste jag tyst och då var han jättesur för han ville minsann höra även om det var läskigt. Hmm… Efter 2-3 kapitel insåg jag att han inte skulle somna när jag läste så jag la bort boken och släckte. Efter fyra vändor av Trollmors vaggvisa sov han djupt.

Jag gillar årstiderna. Bland det bästa är den här tiden, när man har allt härligt uteliv framför sig. I helgen var det skönt vårväder så i lördags eftermiddag bakade vi scones och när vi fått lite energi av dem så fixade John sin cykel och jag och barnen tog en promenad i skogen.

De lekte med pinnar, vi klättrade i berg, vi tittade på bajs och kastade snö. Otroligt härligt!

När vi kommit upp på berget under lördagens vårpromenad så slog jag igång appen “Mina spår” som Google har. Ville testa hur den funkar.

Verkar funka rätt bra. Blev en detaljerad bild som jag garvade lite åt när jag såg.

Idag fick jag till en skärmdump (volymknapp ner och powerknapp trycks ner samtidigt några sekunder) och laddade även upp data till Google Docs. Intressant statistik kring promenaden.

Man ser som sagt att en promenad med små barn inte är så rak och snabb.

Under 2011 vabbade vi i snitt 2-3 timmar per vecka, eller totalt sett John 142 och jag 118 timmar. Där fanns en hel del vab då barnen hade vattkoppor. Tittar man på första kvartalet så hade vi 30 timmar var när mars var slut.

I år har det börjat lite annorlunda. Bara i februari hade vi båda över 30 timmar vab. Totalt har vi 61 respektive 62 timmar var och då har bara halva mars gått.

Lite tröst i statistiken är att känslan av att vi vabbat mycket stämmer.

Just nu är Simon inne i en trotsperiod och ofta handlar det om att han vill bestämma. Tex hur mycket han vill ha av mat och dryck. I princip varje gång vill han ha mer dricka. Inte för att han någonsin dricker upp den, utan för att han bara vill det.

-“Inte så lite” utbrister han missnöjt gång efter gång.

Helt lönlöst att försöka förklara för honom att han inte kommer dricka upp det. Om man inte hörsammar honom tar det en liten stund och sen stampar han trumpet ut ur köket för att inte återvända på en lång stund.

Ännu en bok av Sofie, den tredje i ordningen och helt fristående. Jag hoppas dock att den inte fortsätter vara fristående för jag vill verkligen träffa på vissa av personerna i boken igen. Sen slutade den på ett sätt som gör att jag vill veta hur det gick sen.

Boken som tog mig ur min lässvacka kan man nog kalla den. Lättläst och spännande. Det bara flyter på och när man når en viss bit i boken så blir det svårt att lämna den för att sova eller jobba. Gillar!

Fick den i fredags tror jag och började läsa i helgen. Så, ja den är lättläst 🙂

Nu längtar jag till nästa bok, fast jag måste nästan ta reda på om det blir en fortsättning eller inte… Får fråga på fejan!

Det leks friskt med alla möjliga leksaker i hemmet nu.

Gillar kreativiteten i att på arbetsbänken ha både pennor och stekpanna.

Att det sen går överstyr ibland, det får man nog ta tror jag.

Vissa kvällar vill barnen fylla sina sängar med gosedjur.

Härom kvällen la jag dem runt Simon och sen vill han ha dem nära och även på sig. Till slut så fick vi ropa på John så han fick komma och titta.

Simon fnissade och tyckte det var jätteroligt. Givetvis ville Joel göra samma sak.

I helgen satt jag upptagen vid datorn i 5 minuter. När jag vänder mig om så finns det plötsligt pärlor över hela golvet.

En lång lång stund höll barnen på att leka med dem så det var ok. Sen ville de ha sina bamsetofflor på sig. Jag förstod lite senare varför.

Ännu senare när de slutat leka med pärlorna och inte var så sugna på att plocka upp dem och jag inte heller hade några tofflor fick jag ett utbrott. Ut for deras fordon och sen stängde jag dörren och började samla ihop pärlorna. Strax knackade det på och Joel frågade om de fick komma in. Båda hjälpte till på allra bästa sätt och det gick jättefort att städa undan pärlorna.

Tydligen var det inte bara vi som hade ett vabbträsk i februari. 438 000 vabbanmälningar kom in i februari. För varje sån så skickas ett brev ut.

Om det kostar 5 kr i porto så får posten in 2,1 miljoner kronor. I dessa finns ju vabbintyg som förskolor ska skriva på och sen ska de skickas in. Återigen porto (som försäkringskassan står för), men här kanske det inte blir riktigt lika många eftersom man inte behöver skicka in per förälder utan per barn. Kanske även att fler gör som vi, skickar in en samlad lapp en gång per månad. Men säg att det blir var fjärde som skickas in, vips så har vi en halv mille.

Anledningen till att de valde den analoga papperslösningen och inte en mer digital automatisk lösning var tydligen att det fanns så många olika system och integrationen skulle bli kostsam/besvärlig. Jag börjar fundera på om man gjorde en kostnadskalkyl… Eller så har de enormt bra avtal med posten?

Ser fram emot att de tar bort den där lappen!!

Årets melodifestival hoppade vi nästan över helt och hållet. Men så finaldagen slog Simon till och slocknade redan kvart i sju, före kvällis och saga. Joel var ganska pigg så vi frågade om han ville titta på melodifestivalen – och det ville han såklart även om han inte hade en aning om vad det var.

Han satt mycket nöjd i soffan med oss och mumsade popcorn och bilar. Drack saft och tittade på sång och dans. Vid kvart över nio orkade han dock inte längre utan slocknade mellan oss i soffan.

Morgonen efter berättade han såklart för Simon om det hela. Simon var inte helt nöjd med att ha missat tillställningen så vi får nog köra någon slags repris med annat tv-program. Joel har dessutom flera gånger efteråt sagt att han vill titta på det där igen.

Tänk att det är lika härligt varje år.

Solen kommer och värmer oss och man lever upp.

Idag jobbar jag hemifrån och efter lunchen tog jag 10 minuter i solen, med en kaffe och lite mintchoklad.

Livskvalitet!!

Jag hänger mer och mer i sew-along-gruppen på facebook och mindre i andra sygrupper. Just nu är det en väska som gäller. Karin som driver detta fick för några dagar sen en överraskning i brevlådan.

Idag när jag skulle sätta mig i solen och njuta så kollade jag först postlådan – och där låg en silvrig påse. Öppnade den, och fint inpackat i rosa silkespapper låg ett likadant armband! Ni ser ju på bilden vilket passande armband det är 🙂

Helt utan avsändare. Vilken otroligt rolig överraskning. Ingen aning om vem som skickat den, men det är väldigt talande för hur stämningen är i denna grupp (och oftast i andra sygrupper oxå).

Igen… Inte direkt första paret och dessa svarta jeans älskar jag verkligen. Så nu tog jag mig i kragen och sydde en lapp i måndags.

Bara för att på onsdag em inse att jag skulle sytt en på andra sidan oxå. Så nu måste jag se till att använda mig av mitt motto, Just do it.

I tisdags var jag hos Cia på massage och där låg de, mössorna.

Känns lite konstigt att det är jag som har sytt dem.

Får se om det är någon som köper dem.

Roligt att se allt som dyker upp i Cias butik dessutom. Mycket som man faktiskt har nytta av!

Joel har börjat upptäcka att det finns lite olika uttryck som man kan använda. Det gulliga i det hela är att det rätt ofta blir fel ord någonstans.

“Mot mars!”

Har han börjat använda och inte vet han att det egentligen heter “Framåt marsch”. Fast cool felsägning för det är ju fränt att sikta mot stjärnorna och planeterna 🙂

Idag skulle Susanne iväg och träna. Barnen låg i sängarna, jag satt vid datorn i rummet intill och Susanne klädde på sig ytterkläder för att komma iväg. Plötsligt hör jag Susanne lite halvstressat:

– “Var är min ena sko?”

Jag hör Joel ligga och fnittra i sin säng. Susanne hör det förmodligen också och frågar igen:

– “Är det någon som gömt min sko?”

Joel börjar fnissa allt högre. Till slut tillkännager han:

– “Den är i brevlådan. Hahaha…”

Jag hör hur Susanne rusar ut och kollar och kommer tillbaka. Joel kan inte sluta fnittra.

– “Det var mitt ‘Dagens bus’. Hihihi…”

Tur att barnen inte hann somna innan Susanne gav sig iväg. Då hade hon nog inte hittat den förrän hon kollade posten imorgon.

Idag var det äntligen dax för min crawlkurs att börja. Åtta glada personer samlades klockan i en 17-metersbassäng med flyttbart golv på Eriksdalsbadet. För oss var golvet på 1,2 m djup.

Simglasögon på och sen fick vi testa lite olika sätt att ta oss från ände till ände. Allt för att få in bättre teknik på olika saker.

• På rygg med armarna rakt ovanför huvudet för att öva bensprattel. INGA knän över vattenytan. Styrkan ska komma från höften.
• Vanliga crawl för att se vad som förbättrats sen förra vändan.
• Armarna framför sig och sprattla med benen. Ansiktet neråt, blåsa ut luft och sen vända runt till sidan för att få ny luft.
• “Stålmannen” där man med ena armen framför sig sprattlade sig fram på sidan. När man behövde luft vände man över på rygg.
• “Tvättmaskinen” där man gjorde stålmannen men istället för att vända tillbaka ner så snurrade man varvet runt. Snacka om att bli yr i bollen.

Hela tiden tänka på inandning, utandning och rak kropp – dvs “vridningen” sker med hela kroppen, inte bara nacken.

Oj vad nyttigt! Längtar till nästa tillfälle redan och är sur för att jag inte tagit tag i detta tidigare!!!

Vilken bra bok. Både jag och barnen gillar den skarpt. När jag frågade Joel, 4,5 år, så var hans kommentar: “Superbra”. Han kommenterade även att mullvaden var brun, gömde sig och hade stora handskar.

Älskar hur syskonen interagerar och hur lillebror får storebror att våga och hur storebror gör saker för att glädja sin lillebror. Syskonkärlek när den är som bäst helt enkelt.

Att små saker kan få barn att känna mycket medan vi vuxna inte ser några problem visas fint här. Hur stort det känns när man övervinner sin rädsla. Finns en del att prata med barnen om efter boken och säkerligen väldigt passande om barnen ska ha uppträdande på förskola eller skola.

Bilderna är hur fina som helst och lyckas fånga mycket känslor.

Simon krasslig så vi är hemma idag. Plockade ner sandaler från vinden trots att det snöade.

Sen har de sprungit runt i sina olika sandaler. Favoriterna är de som blinkar.

Nyss konstaterade Joel att de även är handskor.

Tänk det smärtar mig faktiskt att barnen nu är så pass stora att de inte längre uppskattar böcker för barn 0-3 år. Jo, kanske en läsning men sen tappar de intresset.

Självklart är det alldeles underbart att kunna läsa längre böcker för dem, för utbudet är stort ju.

Men att spana i bokkataloger och inse att många av böckerna inte är för oss, ja det är lite tråkigt.

Ser dock fram emot att snart sikta högre mot 6-9 år.

Eftersom vi skulle ut och åka tåg med barnen slog vi till på var sitt par hörlurar till dem. Detta för att andra runtom ska slippa höra ljud från paddorna.

Vi hittade ett par klockrena bygellurar från Philips på Teknikmagasinet, som är anpassade för barn (något mindre). De hade också en fiffig funktion där man kan sänka maxvolymen så att den inte kan överstigas. Susanne sydde en påse till varje lur och premiäranvändningen på tåget till Halmstad gick utmärkt.

Det blev visst en bloggpaus och det trots att det hänt massor, eller kanske just därför. Nåja vi återkommer med poster om sopmaskiner, tågresor, elstrul, 70-årskalas, kusinkul, cykling, flygtur och sånt skoj.

Hemma är vi iaf nu och imorgon börjar vardagen igen. Utan vab hoppas vi.

Igår var jag på resande fot och missade således det andra passet i min crawlkurs. För att inte tappa allt så gick jag idag ner på lunchen istället. En kollega följde med för att jag skulle kunna sprida lite nyttiga tips.

Om jag efter första tillfället kände att det här kan ju gå finfint så kändes det nu som att jag aldrig någonsin, oavsett hur mycket jag tränar, kommer att bemästra crawlandets konst.

På måndag är det kurs igen. Hoppas det känns bättre då 🙂

Jag tror minsann att jag lyckats att minska ner mitt tv-tittande. Svarade nyligen på en undersökning där man bland annat frågade om jag kände till några TV-program och så räknade de upp ett gäng.

Inte en enda faktiskt. På allvar. Kanske någon som jag möjligtvis har hört talas om när jag läser om det men inte så att namnet fastnat.

Nöjd, mycket nöjd.

Idag ringde min privata telefon. Ett nummer (0500659893) som ringt ett flertal gånger senaste tiden, bara på tider då det inte passat att svara.

Idag passade det hyfsat att svara och jag var lite nyfiken på vem det var. En kvinna från något företag som jag inte minns namnet på (tror inte hon presenterade sig själv när jag tänker efter). Berättar inte syftet med samtalet utan frågar bara om jag fått det oranga kuvertet i lådan. Blir genast mer misstänksam än tidigare. Säger att ja det har jag. Hon försöker skämta lite om att man ju lärt sig känna igen dem nu och att det är svårt att missa med den färger. Jag nappar inte.

Hon frågar om jag bytt fonderna och jag säger att jag tagit ett aktivt beslut om att inte bry mig om det. Hon försöker låta förvånad och att oj då, det är ju inte bra. Jag säger återigen att det är ett medvetet beslut, vi har varit på rådgivningar kring pensionen. Ja, men just sånt här kan vi hjälpa dig med framhärdar hon. Ja, men jag har ju tagit ett aktivt beslut om att jag inte vill lägga någon tid på dessa saker förklarar jag igen. Nu något mer irriterad.

Hon ger sig dock inte utan förklarar igen att de ju kan hjälpa mig med sånt. Visst vill jag prova ett år. Jag förklarar återigen att jag ju inte vill lägga någon tid på detta, och nu har hon redan tagit min tid. Flera minuter. Hon ignorerar mig. Jag andas djupt och förklarar en gång till.

Det går inte in, så jag tackar henne och lägger på. Hör henne prata tills dess att jag trycker på röd lur.

Nu är jag mest irriterad på att jag inte minns vad företaget hette.

Tvättade tygblöjor är en bra sak men tvättade engångsblöjor en annan. Suck.

I ett försök att tvätta ikapp slängde jag in en maskin till ikväll. Precis före jag skulle gå och lägga mig gick jag ner för att tömma den.

Redan när jag öppnar den så ser jag. Vill inte. Men jodå, där ligger en blöja.

Förhoppningsvis en oanvänd men egentligen spelar det inte så stor roll eftersom de små vätskefyllda geléklumparna är överallt i maskinen, och på kläderna, och utanför maskinen.

Jag går och lägger mig och tar det imorgon tror jag. Och hoppas att de inte fastnar i maskinen för gott…

Som jag nämnt tidigare så är det något fiskigt med höger arm, eller skuldra mer. Häxdoktorn har inte lyckats helt med den så idag återvände jag till min sjukgymnast.

Hon tittade på mig när jag berättade och sa att jag borde kommit redan i november när jag fick ont i bröstryggen. Jo, jag vet, men man tror ju det ska gå över snabbt… Hade glömt hur “barsk” hon kan vara. Gillar!

Min hållning är anledningen till det onda och den får jag jobba på. Nu när jag har rörligheten i höften igen så orkar jag hålla ryggen rak och det blir bättre, men fisken i bröstryggen är inte direkt ny.

Hon testade laser som är nytt sen jag senast var där, tog kort via iZettel och avslutade med att tejpa min rygg. Tydligen både för att tejpen i sig är behandlande men oxå för att jag ska känna när jag fuskar med hållningen. Får se hur länge den sitter kvar.

Carin och Cia är inne på samma linje med några kotor i ryggen som inte har full rörlighet. Ska tillbaka på tisdag och har cykelförbud tills armen är bra.

Före vi åkte till farmor så vabbade jag med barnen på tisdagen och helt självpåtaget så stod Joel helt plötsligt redo med penna och papper.

Han frågade mig och Simon vad vi skulle packa med till farmorbesöket och noterade i sitt block (dock med bockar och inte bokstäver).

Roligt hur de plockar efter vuxna 🙂

På vabdagen före vår Halmstadtur så satt vi och tog en mellismacka när jag plötsligt hörde jag den – sopmaskinen. Undrar vem som initialt blev mest upphetsad… Nåja, vi tittade ut lite på den och Joel varnade några snubbar som gick förbi så att de skulle akta sig för sopmaskinen. Vi fikade sen klart och gav oss ut och jagade sopmaskin.

De vandrade gärna vid sidan av vägen för att inte bli påkörda, och ibland la Joel sig ner och lyssnade med örat mot vägen (trots att vi såg sopmaskinen). Helt plötsligt satte den fart och åkte ur vårt område. Vi jagade såklart efter och hittade den efter en stund – den tömde ut allt grus. Gissa om Joel blev intresserad. Simon orkade inte riktigt med i Joels tempo (hostig som han var) utan placerades i vagn efter ett tag.

Efter ungefär en timme orkade inte jag längre utan vi gick in.

För någon helg sen tog jag och grabbarna en tur till konsum för att köpa lördagsgodis.

Så underbart nu när cyklarna kan användas!

Godiset slank ner fortare än jag någonsin sett men vi fick en mycket god och mysig lässtund i myshörnet.

Det händer ju rätt ofta att man hör om strul i rälsbunden trafik pga elfel. Förra veckan var det vår tur. Vi hade sen länge planerat att åka till Halmstad för att fira barnens farmor som fyller år och passade då på att testa tåg ner och flyg hem eftersom 50 mil i bil tar sin lilla tid.

Vi kom i lagom tid till t-centralen (tåget skulle gå 10:10) och barnen fick välja var sin tidning på pressbyrån (Heavy och Boggi blev det). Hör i högtalarna något om elfel söder om stan och något om 11:30. Det vill först inte gå in att det gäller oss, men visst är det så. Jag får både sms och mejl från sj om att vår restid förändras.

Strax efter utsatt tid så kommer faktiskt tåget och det visar sig att vi ska gå norrut istället. Ungefär en timme sent kommer vi iväg men norra vägen tar visst längre tid och framme i Göteborg är vi 2,5 timme sena. Ombokning sker och det blir inte någon ytterligare försening som tur är.

Får se om det blir tåg någon mer gång…

Orddelen var alltid min svaga länk de gånger jag gjorde högskoleprovet så det är alltid med viss bävan jag gör såna här tester. Kändes dock riktigt bra för det var enbart två ord som jag inte hade koll på!

19 RÄTT AV 20 MÖJLIGA.

Av de 1809 som gjort testet hittills fick du ett bättre resultat än 1021 (56%)

Hur går det för dig?

Trots elfelet så blev det en helt ok resa till Halmstad med tunnelbana och tåg. Barnen skötte sig i princip exemplariskt. Vi hade perfekta platser i vagn 6 – så långt in man kan komma så inga förbipasserande och väskplats precis intill. Å så satt ju lokföraren väldigt nära oss.

Barnen tittade på film på paddorna, ritade, spelade spel på paddorna, läste böcker och tidningar, åt godis och frukt. Jag och John laddade ner wordfeud (alfapet) och började spela…

Bytet i Göteborg gick bra och vi hann köpa varsin korv så att vi klarade oss ända hem till farmor.

När vi väntade på tåget på centralstationen var det något resejippo med “sandlåda” och lite golf. Perfekt att underhålla barnen en stund.

En av snubbarna där var Ove Sellberg. Han visade Joel hur man slår iväg en boll och Joel fick berätta om sin farfar som tillverkade golfklubbor.

När barnen tröttnat på den underhållningen och vi insett att det var elfel så gick vi runt och tittade lite här och var på stationen. Joel ropade på några arbetsmän bakom något skynke men fick inte kontakt. De sprang i lite trappor och Joel åkte på resväskan.

När vi äntligen kommit fram till farmors hus så stack vi ut i trädgården och skogen ganska direkt eftersom vi suttit still så mycket under dagen.

Joel hittade genast en lite bäck som han lekte med och Simon krattade. Åka skottkärra var väldigt roligt och uppskattat.

Det var inga större problem att somna på kvällen och Joel gillade att vi sov på madrasser intill varandra alla fyra. Så mycket att han tyckte att vi skulle göra likadant när vi kom hem.

Vädret var lite till och från fint men vi passade på att vara ute ändå.

Jag och Joel tog en promenad i skogen, John och Simon krattade löv, vi tittade på återvinningslastbil, åkte sparkcykel och så hittade barnen en bäck och det blev en favorit. Senare testade vi även lite krocket i trädgården.

Alldeles underbart att vara lediga 🙂

Inget av barnen kunde riktigt låta bli tidningsröret när de gick förbi.

Barnens kusiner var lite krassliga så vi skippade träff på fredagen och styrde istället kosan mot ett av barnens favoritställen sen i somras.

Oj vad de lekte. Favorit blev nog cykeldelen där Joel lärde sig bemästra trampbilen något alldeles ypperligt och Simon knäckte koden för att cykla trehjuling.

Studsmattorna var oxå en favorit. Jag och John testade oxå men det kittlande väldigt i våra magar kom vi överens om. Joel hoppar som en tok och Simon börjar få kläm på hur man ska göra. Roligt!

Det var två utmattade barn som hämtade upp sin fabror Eric på väg hem till farmor.

I tisdags när jag jobbade hemifrån, ringde dagis strax innan lunch. Marie på Simons avdelning berättade att Simon fått en spade precis ovanför ögat, och fått ett litet sår, men även en liten röd prick i själva ögat. Det verkade inte vara någon större fara med Simon men för att vara på säkra sidan ringde jag vårdcentralen i Skarpnäck och frågade om de kunde kolla upp det.

De sa att jag skulle komma dit och bokade in mig 20 minuter senare. På dagis var det en liten lågmäld Simon som mötte mig och jag gick med Simon i paraplyvagnen till Vårdcentralen. Väl där fick jag träffa läkaren nästan direkt och efter en kort undersökning sa hon att det inte var någon fara, och pricken i ögat skulle försvinna inom en vecka. Simon fick en plastråtta av läkaren och sen var vi klara. Otroligt bra service och skönt att det gick så bra.

Båda barnen älskar att hoppa. Joel har väldigt bra koll på när han kan och inte kan hoppa. Simon är lite våghalsigare och det gäller att vara med.

Farmor fick lite oväntat besök på sin födelsedag och då passade vi på att valla barnen lite i den råkalla dimman. Först en sväng förbi den lokala icabutiken för att köpa lite godis och sen förbi en lekpark på vägen hem.

Roligast var dock röret vi hittade på vägen hem från parken. Det är något speciellt med rör helt enkelt.

På kvällen på farmors födelsedag så var kusinerna så pass krya att de kunde komma. Snacka om att Joel (främst) blev glad.

Efter middagen busades det friskt i huset.

Vid något tillfälle gick Joel och kramade Daniel och sa att kusiner är bäst. Sekunden efter kommer såklart Simon och gör precis samma sak.

Faktum är att ingen av oss vuxna kunde minnas att vi hört något gnäll eller bråk under kvällen. Inte illa!

På söndagen sov vi länge och tog det lite lugnt. Efter lunch åkte vi till kusinerna där vi fikade och njöt av solen. Sköt vattenraket, grävde, klättrade med mera. Barnen älskade det!

Före vi skulle åka hem så frågade vi om Joel kunde testa minsta cykeln de hade för att se om den passade storleksmässigt. Vips så cyklade Joel omkring på gatan utan större problem. Visst säger de att det ska gå fort att lära sig när man kört springcykel men ändå…

Simon lånade tvåhjulig sparkcykel och det gick utan problem så inte blir det någon trehjulig sån variant som vi tänkt.

På väg hem till farmor slocknade de som små ljus och var väldigt svåra att väcka.

Jag och John körde ju igång wordfeud på nerresan och under helgen lurade vi in Johns syster i det hela, och började även spela med barnens kusin Daniel.

På söndagskvällen efter middagen så turades barnen om med de olika spelapparaterna (paddor och telefoner). Lite osocialt men ändå socialt på något sätt. De var väldigt hjälpsamma med varandra.

Det kändes väldigt skönt att inte behöva åka tåg hem till Stockholm. Barnen tyckte det var mycket spännande med flyg, men lite tråkigt att vänta före vi fick checka in.

Både start och landning gick finfint. Jag och Simon såg Globen från luften. Annars satt vi mest och läste och spelade på paddorna under själva turen.

Lyxade med Arlanda express till centralen och sen t-bana i rusningstrafik. Sista delen var den värsta på hela resan men utöver det gick allt strålande. Roligt att resa med barnen och nu är vi laddade för charter i höst. Bara att slutligen bestämma oss för exakt vart vi vill åka.