Följde med en tidning jag köpte i somras. Kändes lite lagom att läsa och jösses vad jag gillade. Tre generationer kvinnor.

Från början hade jag lite svårt för en av huvudpersonerna, och sen lite för alla tre egentligen för ingen av dem är som jag. Fast sen visar det sig att det nog är det som är charmen med boken.

Att de är olika. Att de ser samma sak fast på olika sätt. Att de reagerar olika. Att de har sina erfarenheter.

Och att jag som läsare får ta del av det. Fantastiskt!

Kommer inom kort att beställa del två 🙂

Hitta ditt exemplar.

Senaste veckan har det varit flera tillfällen där jag insett att jag gått runt och rört mig utan att jag tänkt på fötterna.

Den insikten.

Dels att jag tydligen gått och tänkt på mina fötter hela tiden och dels att de är bättre nu! Underbart!

Har även märkt att jag vågat “skutta” över en stock eller liknande i skogen, att jag faktiskt kan “springa” nedför en trappa, och ha lite mer skuttande steg. Här ser jag en koppling till höften som jag känner har slappnat av och inte är så “ilsken” längre.

Tänker att jag borde ha tyckt att det har varit pesten. Och det har nog funnits såna tillfällen (kan minnas 2-3 stycken) men ändå. Tänk att jag blivit så bra på att se det som är bra?!

Tänk att varje månad känns så kort? Nu när jag ser tillbaka på augusti så känns början enormt avlägsen.

Jag

• Hälsa går sådär. Här finns klar förbättringspotential.
  • Sömn har varit helt ok.
  • Har gått en del men inte supermycket utan ligger i snitt på 8000 steg ungefär.
  • Naturen är bra för att få ner tempot och njuta, se detaljer
  • Fått massor med dagsljus
  • Ätit det jag känt för 🙂
  • Har testat osteopat och är supernöjd.
  • Haft på tok för mycket skärmtid
  • Reflekterar inte varje kväll. Började lite smått igen men tappade det
  • Har örnkoll på det jag behöver nu tror jag
• Skoj
  • Fotat en del som vanligt men framför allt gjort en fotobok till Joel!
  • Har lyckats få till lite pyssel, paraplyställ och lite skrivarpyssel.
  • Har fortsatt läsa en hel del – underbart! Både högt för barnen och själv.
  • Gått kurs i färga naturligt
  • Sämre med bloggandet och musik?
• Vänner har det varit rätt dåligt med.
  • Sara var förbi (coronastyle) och som vanligt suveränt att ses och umgås.
• Raffe 
  • Jag har tagit en del riktigt härliga rundor med Raffe, och lekt en del. Sen har han börjat sova under täckte (delvis) och bredvid mig på nätterna. Supermysigt! Han har svårt för hundmöten men det har ändå landat lite mer (hos båda kanske?). Allergin har vi lite koll på tror vi – vetemjölsaker, ost och griskött.

Familj

Här har vi fixat med hallen mycket tillsammans. Supernöjda nu när vi har testat den lite i vardagen.

• Jag och barnen var på Tidsvalvet – mycket uppskattat.
• Vi har badat ett antal gånger – både ute i Flaten och inne på Tyresöbadet.
• Jag och barnen har sovit i vardagsrummet en del (alltid lör-sön, men även när det är för varmt).
• Jag och John har tagit ett gäng sköna Rafferundor (en vid 5-hugget på morgonen)
• Vi har tagit lite utflykter (Trehörningen, Stensjön,
• Jag och John har kört lite pokémon go (och även fått hjälp av Joel)
• Vi har sett någon film (tror jag) och ett antal avsnitt av lite serier.

Jobb, nätverka & kompetens

Här har det varit en hel del.

• Morgonkaffe pågår som vanligt – på distans och det är alltid intressanta diskussioner.
• Går en kurs som tar en del fokus “Online facilitation” som är supernyttig. Lär mig massor och får många insikter.
• Gick en kurs i naturlig färgning och först efteråt insåg jag att en av deltagarna i kursen var Lotta Sjöberg!
• På jobbet har jag börjat landa lite efter ett otroligt intensivt halvår med väldigt mycket nytt.

Miljö

• Skaffat ny arbetsstol – men begagnad egentligen. Känns helt rätt!
• Vi har inte åkt supermycket bil, och inte rest.

Fokus 2020: januari, februari, mars, april, maj, juni, juli
Tidigare år

Det började i lördags då jag på fredagen insåg att det troligen skulle börja regna på morgonen för att sen fortsätta under dagen. Raffe ogillar regn så jag tänkte att man kunde gå upp fem och ta en rejält runda före regnet så kunde det bli korta rundor sen. Underbart!

Så i veckan tänkte jag samma. Blev en lång runda på tisdag (måndag = på jobbet och ingen runda) men sen har Raffe inte velat gå åt de håll jag vill utan strosat runt i närområdet. Rätt ok det oxå med tanke på de himlar jag sett!

Hade med vilje inte läst så mycket om den. Lite kort men det hade jag glömt och baksidan läser jag ju aldrig.

Den inleddes med en slags prolog i nutid. Den fick jag faktiskt läsa flera gånger och först när jag läst ut boken och läst lite om den så fattade jag. Då växte boken ännu mer.

Tonår, viljor, sextiotal (långt före smartphones), frigörelse, kärlek, livet och lite så.

Oerhört bra skildring av hur svårt det kan vara med relationer. Att växa upp. Att bryta sig loss. Att våga släppa. Olika perspektiv.

Även personer i periferin tar känslomässigt plats i mig. Lillebror Anders, papporna Lars och Emil.

Att efter boken inse att den som skrivit den är släkt med några i boken. Starkt! Epilogen satte verkligen snurr på insikter. Så olika livshistorier kan vara.

Hitta ett eget exemplar.

Ytterligare en vecka och det känns som att veckorna är rätt långa ändå. Samtidigt som de går fort?

• Träning. Här planerade jag att testa ett träningsprogram jag fått och att göra simma. Jag och kidsen drog till Tyresöbadet på måndagen (sista dagen som vårt sommarkort gällde). Träningsprogrammet blidde det inget av. Men jag var hos osteopat och gör nu lite anpassade övningar som känns bättre!
• Pyssel blev ett projekt som jag bloggar om senare i veckan, helt enligt plan!
• Fackbok hade jag Feminism pågår och jag har påbörjat men inte hunnit igen. Har gått upp så tidigt att jag varit väldigt trött på kvällarna och jag har ju läst en annan bok.
• Skojighet med barnen blev badet (och nu lyckades Simon dyka även från pallen) och återigen läxläsning  och nu med fokus på Europas flaggor. Hade planerat något spel men har inte blivit läge.

Nu ska jag fundera lite på planeringen nästa vecka. Nu börjar nämligen en av skojigheter, en digital kurs i brickvävning och den andra kursen Online facilitation har två veckor kvar.

Vi använder nesten i köket rätt ofta till att broadcasta att det är middag. Det är en väldigt bra funktion men det genererar ibland lite frustration. Idag var det tvärt om.

– Ok Google. [paus] Vi ska äta nu!

“Nej, fasen jag glömde ju säga broadcast.”

– Hoppas det smakar! (kommer det från nesten).

Asgarv! (har svårt att släppa bilden av en person där inne som önskar oss en trevlig middag)

Har svårt att få till stunder där jag kan lyssna på radio men senaste helgerna har jag lyckats få till lite tid och då föll valet på Söndagsintervjun i P1. Mest för att jag hade spanat in Simon Häggström som var där i augusti.

Nu har jag lyssnat igenom följande:

• Simon Häggström (från pastorns son till dödsängel). Har följt Simon i sociala medier ett par år och har fått väldigt många insikter. Här delar han med sig väldigt fint om hur han själv har kommit till alla insikter själv. Att det inte har varit en rak, tydlig och enkel väg. Lyssna!
• Johan Giesecke (om pappa, pandemier och popularitet). Oerhört nära intervju. Överraskande nära och insiktsfulla svar från Johan. Lyssna!
• Isabella Löwengrip (om depression, flykt och skam). Inte följt henne i sociala medier så jag har dålig koll. Här är en oerhört nära intervju. Lyssna!

Martin Wicklin är den som intervjuar och jag är superimponerad. Så lyhörd, så empatisk, så intresserad, så överraskande. Kommer beta mig bakåt i arkivet!

I somras någon gång såg Sandra tyger hon gillade. Någon av oss kom på mössor. Jag tänkte att det fixar jag direkt.

Gjorde jag ju inte.

Så vid något tillfälle tänkte jag ta tag i det och då mindes jag inte vilka tyger det var. Letade i chatter men kunde inte hitta (finns ju snapchat, insta och facebook – plus bloggens kommentarer så inte helt lätt att leta).  Så chattade och frågade. Noterade och planerade att sy i god tid till födelsedagen (9/9). Så dök ett annat projekt med högre prio upp förra helgen. Så det blev bara att fixa den här helgen.

Fattar inte varför jag inte syr mer. Gillar det så himla mycket! Särskilt såna här enklare projekt när jag redan har mönster (och fritt med tyger att välja mellan). Dock var jag väldigt osäker på bebisens storlek. Valde mönstret det stod bebis på och la till lite. När den var klar kändes den skitliten. Så jag tog mönstret för en tvååring och gjorde det lite mindre. Blev helt enkelt tre mössor av varje tyg. Gissar att en kommer vara för stor och en för liten…

Mottagare: Sandra med barn och barnbarn
Mönster: Mitt egna
Material: Vintage in my heart

Vi tittar på supergirl och en person har återvänt i serien. Vi försöker komma ihåg. 

– Hon var jättehemsk säger jag förklarande för Simon bredvid mig när minnet kommer åter.
– Var hon en hamster hör vi från soffan?

Asgarv. 

Nu på hösten blir himlen ofta väldigt fantastisk. Älskar att stanna upp och glo. Här är ett gäng himlar från senaste veckan.

I söndags var Joel lite hängig. Kanske lite feber. Så han var hemma på måndagen. Hostade lite, lite snörvel. Hemma även tisdag.

Då kom skolan ut med förtydligande kring sjukdom. Fetstilat var följande:

Därför kan vi inte ha överseende med någon elev med följande symptom även om det ställer till det för er där hemma.

Man ska vara hemma minst två dygn efter att man blivit symptomfri

Symptomen: feber, torrhosta, andningsbesvär, snuva, halsont, huvudvärk, värk i muskler och leder, illamående

Så med någon som har lättare astma som alltid gör att förkylningar sätter sig på lungorna och hostan låter hemsk så insåg vi att Joel skulle bli hemma hela veckan. Och säkerligen fler gånger under hösten.

Simon har precis som jag haft problem med fötter/hälar under våren och inte kunnat springa så mycket. Han hade planerat att träna rejält för skoljoggen men så blev det inte.

Idag var det dags för mellanstadiet att köra (imorgon högstadiet men eftersom Joel är sjuk så blir det inget i år – de springer 5 km tror jag).

Simon hade idrott igår och då sprang de en övningsrunda vilket innebar att han idag hade ondare än vanligt i sin ena häl. Nästan så att vi funderade på om han skulle vara hemma. Men det lossnade lite och han stack iväg som vanligt till skolan.

Så efter lunch stack jag, Joel och John iväg med Raffe och drog för att heja. Raffe var i superform – NOT – och skällde på allt och alla och lite till. Nästan så han var till salu. Billigt.

Nåja, vi hejade och såg Simon vid två ställen. Lite senare när han kom hem kunde han meddela att han nått sitt mål – under 16 min. 15.58. Mycket imponerande med tanke på förutsättningarna.

En säck diabetes. Inser själv att jag har väldigt dålig koll på diabetes när det kommer till kritan.

Gillar den här korta historien skarpt. Det enda jag saknar är lite korta fakta i rutor i boken. Hade varit bra för att dyka lite djupare.

I och för sig så väckte boken en del funderingar så kanske är det så att man faktiskt drivs att söka mer information själv?

Skulle gärna se att skolor läste den högt och sen pratade om diabetes för det är viktigt att alla förstår. Särskilt att det inte är något man kan välja själv (diabetes 1 som den handlar om) utan det är en sjukdom.

Helt plötsligt (?) har vi en tonåring i hemmet. Overkligt att tiden gått så fort faktiskt. Högstadiet, sjuan. Lite som Cia sa att hon var flera år äldre när hon gick i sjuan.

Nåja, vi inledde dagen med att gömma paket och sen väcka Joel med skönsång. Han fick sen veta vilka rum som det fanns paket i och fick leta. Tog sin lilla tid.

Amerikanska pannkakor och smoothie utgjorde frukosten. Eftersom han fortfarande hostade så var skolan inte ett alternativ, inte heller för Simon som efter skoljoggen knappt kunde gå på ena hälen. Således satt de hemma och spelade. Mer än ett möte undrade jag om deras vrål hördes och på minst ett fick jag det bekräftat.

Håhåjaja.

Vi fikade på tårta och åt hemmagjord pizza på kvällen. Inledde ett parti Catan (eftersom vi spelar så extremt sällan fick vi läsa regler och blev lite för trötta och sköt upp det tills idag).

Joel hade önskat att vi skulle spela spel på födelsedagen och valde Catan. Längesen vi spelade och det tog evigheter för alla att få fram alla grejer, göra andra saker, och lyssna på mig som försökte förklara reglerna (som jag läste på samtidigt).

Så när vi väl kommit igång några varv behövde en person i sällskapet göra ett längre toabesök och då la vi ner.

Idag fortsatte vi på förmiddagen. Var lite sådär motiverad eftersom jag egentligen gillar att göra andra saker på lördagsförmiddagen (komma ikapp med mejl, ekonomi och sånt). Så lite anti redan före.

Dessutom insåg jag rätt snabbt att jag placerat mig dåligt, hade otur med rövarna och tärningarna. Övriga byggde på, beklagade sig över att ha för många kort (mer än 7 så kan rövarna ta dem). Jag byggde två vägar och spanade in en plats (typ den enda utan att bygga minst 2 vägar till) där jag kunde bygga en by. Väntade i mer än 3 varv på att få sista råvaran. Då byggde Joel en by på “min plats”.

Det fick bägaren att rinna över och jag la ner. Kände att det var totalt bortkastat att sitta där. Inte kunna göra något, lyssna på andra som beklagade sig (men samtidigt gick asbra). Så jag gick. Bröt ihop. Och insåg att det är en kombo av flera saker där det är några saker på jobbet som tär lite, och känslan av att aldrig vara själv hemma längre.

Jag trodde de spelade klart men det visade sig att de inte ville utan mig så vid lunchen satt jag med de sista varven och hann bygga två vägar till. Simon lyckades få ihop de 10 poäng som krävs för vinst och jag satt kvar med de två poäng man får från början.

Facebookade såklart om det. Tänker att det är inte bara barn som behöver se att det är ok att visa känslor 😉

Äntligen är hälarna så pass bra att jag vågade testa Flatenrunda igen. Otroligt roligt att se så många hundar tillsammans. Tror det var 12 idag. Flera av dem följer vi på instagram dessutom.

Raffes syrra Anella var även med plus att fyra av de andra hundarna var syskon så det var värsta släktträffen. Dock längesen vi träffade Raffes mamma.

Underbart väder!

Planering är bra att ha för då vet man vad som är ok att ändra på. Blev inte riktigt enligt plan.

• Träning. Tänkte som vanligt göra dagliga övningar men de glöms hela tiden bort. Ska fundera på hur jag löser det.
• Pyssel. Här har vävkursen dragit igång (dåligt kombo med att online-facilitering inte är klar) men första veckan var rätt enkel.
• Fackbok hade jag Feminism pågår som jag hann påbörja förra veckan men sen inte har läst. Läste dock Stick!!! och fokuserade på vanliga böcker (på några hundra sidor som jag läste ut för jag kunde inte släppa den) och med dubbla kurser och fulla jobbdagar finns det inte mer tid över just nu.
• Skojighet var ju tänkt att åka och bada men med förkyld Joel så gick ju inte det. Däremot firade vi Joel som fyllde 13. Och spelade spel…

Nu ska jag fundera på nästa vecka. Sista veckan med dubbla kurser så det borde gå bättre och bättre nu.

Har spanat på kurserna tidigare men inte fått tummen ur. Nu kände jag att jag verkligen vill komma igång med mer pysslande för jag mår så mycket bättre av det. Så anmälde mig till första bästa på Spångmurs. Hade nog egentligen tänkt bandväv inser jag efteråt men detta blir fint. Jag köpte även ett testpaket för det rekommenderades att man åtminstone testat lite. Och så testade jag en gång. Sen har jag inte riktigt prioriterat det eftersom det kom en annan kurs emellan.

Så i tisdags kom första veckans uppgift. Att varpa.

Det var 25 år sen senast och då hade vi en stor vävlokal med rätt verktyg till allt, plus att man sällan gjorde det själv för vi delade i princip alltid varp med varandra. Nåja. Kursen innehåller filmer och skrivet material, plus en facebookgrupp där man kan ställa frågor. Suveränt!

Så jag läste på. Fattade inte så mycket. Kollade på film. Fattade mer. Läste på. Fattade ännu mer.

Så idag fixade jag varpen i köket på våra köksstolar. Gick över förväntan. Redo för vecka 2!

Gissar att jag har på gränsen för tjockt garn men jag tog vad som fanns (typ) i garnlådan på vinden. Tänker att detta är för att lära mig och det lär jag ju göra!

En av sakerna jag ville få avbockat i somras var att beställa terminalglasögon. Märker att läsglasögonen jag har gör nytta och jag sitter mycket vid skärm. Så jag fixade på Benify (får via jobbet) och bokade tid i Farsta på Synoptik. Åkte dit, testade synen och valde bågar. Sen väntade jag tre veckor och förra helgen hämtade jag dem.

Nu har de bott hos mig en vecka och jag är lite splittrad. Har testat dem lite lätt för att vänja mig och det är nog bara en vanesak.

Jag ser ju helt klart bättre när jag använder dem. Tycker nästan att jag ser sämre sen när jag tar av dem – och inte bara vid skärm. Men det tar nog tid för ögonen att anpassa sig vid alla byten.

Nu gäller det bara att jag kommer ihåg att ta på dem. Testade några möten på jobbet och det var väldigt ovant att se mig själv i dem.

Jag undrar om alla får rosa i fodralet eller om det är för att jag är från Klarna?

Älskar att titta igenom dagens bilder och reflektera. Borde göra det oftare. Oftast tar jag massa bilder och sen glömmer jag i princip titta på dem (efter att jag instagrammat iaf).

Helt fantastiskt hur roligt Raffe tycker att det är att leka på gräsmattan. Han blir helt slut men är ändå med på att jaga fler leksaker eller hålla sig undan för oss. Vi låter honom dock vila när tungan hänger så här.

Det blev intensivare än jag hade förväntat mig. Som vanligt tänker jag att jag bara ska ha all kunskap helt plötsligt, inte lära mig.

Största utmaningen i den här kursen var att vi delades upp i grupper och det var sen gruppen som skulle jobba ihop och förbereda en hel del sessioner. Gick ibland sådär. Allt har mycket, plus olika familjesituationer, arbetssituationer och är olika disciplinerade. Lite som livet i allmänhet så det speglade ändå verkligheten fint. Vi hade Slack, Miro och kursmaterial på Thinkific. Men trots utmaningarna hade vi 8 tillfällen vi hann ses – utöver själva kurstillfällena som var 6 totalt. Vi avslutade dessutom med bravur och överträffade våra förväntningar med att leverera en broschyr.

Kommer sakna personerna i kursen. Trots att det bara varit 5,5 vecka så har man ändå kommit nära på något sätt. Kanske främst för att vi gjort rollspelsövningar och varit i situationer där man går utan för sin komfortzon.

Har lärt mig mer än förväntat (vet inte om jag hann förvänta mig så mycket egentligen iofs) och har fått mycket inspiration och kunskap som jag kunnat använda på jobbet, både rent praktiskt men oxå inför framtiden.

Blandade termer som jag tagit till mig där jag hade koll på några före men nu kanske ännu mer inser vikten av dem.

• Synkront vs asynkront. Har inte tänkt aktivt på det tidigare men gör det hela tiden nu.
• POWER. Hur viktigt det är att ha koll på dessa delar inför möten (Purpose, Outcome, What’s in it for me, Engage, Roles & Responsibilities)
• All models are wrong but some are useful
• Integral Theory (I, IT, WE, ITS) – hur vi ser på saker ur olika perspektiv
• Core protocols – grunderna för att få det att funka i team
• Team agreement – en sak man nästan alltid bör göra – även i familjen?
• Emotional awareness – medvetenhet är steg ett
• Kantor´s four player model (move, follow, oppose, bystand) – hur gör man när diskussioner fastnar?
• Visual facilitation – så himla viktigt och faktiskt enkelt ibland
• Engaging participants – en av grundpelarna i detta
• Listening, Observersion vs Interpretation, Tactical empathy – olika områden för att kunna lyckas som facilitator
• Inclusion – hur sjukt viktigt och svårt det är med inkludering.
• Decision making – går att strukturera på olika sätt

Nu har jag ett gäng nya vänner på LinkedIn och många erfarenheter som gör att jag känner mig ännu mer peppad inför hösten (och 2021).

Har under många följt James Clear. Köpte givetvis hans bok, Atomic Habits för ett par år sen och har inte läst den från pärm till pärm men en del. Jag får hans nyhetsbrev (och följer honom på instagram) och har känt lite sådär senaste tiden att det är så mycket fokus på att BLI någon. Jag drivs mer och mer mot att VARA, bara vara. Typ.

Den här veckan gillade jag dock nyhetsbrevets innehåll! Oerhört mycket faktiskt. Den enda är kanske karriärsfokuset på tredje idén. Samtidigt är jobbet en så pass stor del av våra liv (rätt eller fel) så det är värt att fundera över.

Han börjar med tre “idéer”.

1. “Most people think they lack motivation when they really lack clarity.”
2. “What looks like talent is often careful preparation.
   What looks like skill is often persistent revision.”
3. “The 4 qualities of a great career:1) I enjoy it
   2) I’m good at it
   3) I make good money
   4) I’m around fascinating people

   Answer in reverse order:

   1) Where are fascinating people?
   2) In what ways can I make money with them?
   3) Which ones am I good at?
   4) Which ones do I enjoy?”

Sen kommer två citat från andra.

Organizational theorist Kenichi Ohmae on the difference between being efficient and being effective:

“Rowing harder doesn’t help if the boat is headed in the wrong direction.”

————————————————

The physicist Niels Bohron what it takes to be an expert:

“An expert is a person who has found out by painful experience all the mistakes that one can make in a very narrow field.”

Han avslutar med en fråga.

If you keep living the way you are, what will your life look like in 20 years?

Sometimes we need patience. Sometimes we need action.

Ända sen min vän Anna blev hundägare så har vi pratat/tänkt att vi ska ses och gå hundrundor. Så har tiden bara gått. Eftersom Simon har rätt ont i fötterna efter skoljoggen så passade det bra att jag hittade på något med någon annan. Så idag hade vi spanat in bra höstväder så vid 10-tiden hämtade jag upp Tilda och Anna. Raffe blev lite förvånad över att ha några i bilen men det gick över förväntan. Eftersom vi aldrig gick hela vändan vid Trehörningen så åkte vi dit. Vi var inte ensamma när vi kom och helt klart inte när vi skulle därifrån (var nästan inparkerade).

Gick bra på rundan ända tills jag mitt nöt skulle klappa Tilda. Sen var Raffe aningens skeptisk även om det funkade tillräckligt bra. Vi pausade i nästan 1,5 timme på en klippa i skogen och bara njöt och pratade ikapp. Hade med muffins som Simon och Aron bakade igår!

Raffe var “hyfsat” trött när vi kom hem.

Jag har följt Simon Häggström på sociala medier rätt länge. Lyssnade på söndagsintervjun med honom. Har funderat på att läsa någon av hans böcker men tänkt att jag ju inte läser den typen av böcker längre. Men så vid något tillfälle slog jag ändå till på hans Flickorna som sprang.

Började läsa förra veckan men pausade pga en annan bok som gick före i kön (släpps på måndag). Tog upp den igen. Pulsen gick upp när jag läste om ett svin på ett behandlingshem. Funderade på om jag verkligen skulle läsa. Så i måndags läste jag om ett övergrepp och följt av en chatt mellan flickan och idioten som samordnade, och var nära att gå och kräkas. Fick lägga bort boken. Kunde dock inte släppa det utan sov riktigt dåligt.

Nu har jag bestämt mig för att jag inte klarar av den typen av böcker. Jag VET att sån här skit pågår, jag bidrar med pengar på olika sätt, jag sprider kunskap så gott jag kan. Men att läsa om det blev för mycket. Kan fortfarande känna illamåendet över det där kräket. Kanske mycket för att Simon ofta berättar om liknande händelser så det är inte bara hitte-på utan verkligt.

Veckans uppgift kommer ut på tisdagen men jag hade bestämt mig för att allra tidigast kolla på fredagen. Lite för att den där faciliteringskursen tog fokus fram till onsdagen.

I fredags var jag helt slut så igår kollade jag på det lite innan jag stack och träffade Anna och Tilda. Sen fixade jag med annat typ. Det var dock skönt att få övergripande koll på vad vi skulle göra. Eftersom jag aldrig satt upp en brickväv förut var det här helt nytt för mig.

Idag efter lunch och osteopat så var det dags att ta tag i det. Fanns en supertydlig video som gick igenom hela momentet så jag körde igång den och pausade lite då och då för att hinna med i samma tempo. När brickträdningen var klar fick man provväva en liten bit.

Älskar att få pyssla!

Tiden har gått väldigt fort och nu har jag avslutat faciliteringskursen vilket känns bra.

• Träning. Aningens bättre med övningar, men fortfarande klar förbättringspotential.
• Pyssel. Vävkursen har dragit in på andra veckan och jag har kommit igång!
• Fackbok har jag Feminism pågår kvar men fortfarande inte helt igenom den. Siktar på en annan bok för nästa vecka för den här betar jag nog av ikväll. Har iaf läst annat :).
• Skojighet var tänkt att fortsätta med Catan men det blev lite kortspel istället. Inte så mycket fokus på skojighet den här veckan tyvärr.

Nu får vi se hur kommande vecka blir.

Vilken bok! Började en kväll, och kvällen efter kunde jag inte släppa den förrän den var slut (efter att ha läst på dagen oxå till och från).

Frida är en månad äldre än jag. Så mycket igenkänning i beskrivningar även om hon växer upp mestadels i Göteborg och jag i ett samhälle på landet. Engelskaboken Umbrella hade även jag.

Den här boken kommer jag bära med mig länge. Helt fantastiskt att Frida delar med sig. Otroligt viktigt att vi vågar prata mer om självmord. Om de som blir kvar, som ofta sitter där med skuldkänslor. Vad kunde jag gjort annorlunda?

Älskar hur det växlar mellan “nutid” och olika dåtid. Tydligt när man åker tillbaka till och det bildar en väv av någon slags förståelse. Även om man inte riktigt fullt ut kan förstå.

Att kapitlen är korta och att det varierar mellan nutid och dåtid gör att den är omöjlig att lägga bort. “Bara ett kapitel till” och så har man suttit 20 min helt plötsligt.

För mig som till stor del växte upp som endabarn med en ensamstående mamma är det en hel del tankar jag känner igen. Särskilt som vuxen. De kommer inte fram så tydligt men det blir tydligt för mig. Ansvaret att vara enda barnet. Inga syskon som kan täcka upp om man glömmer eller ibland inte orkar höra av sig.

Vissa delar av bitterheten hos Fridas mamma kan jag känna igen men på något sätt lyckades min mamma vända och inte fastna även om det fanns bittra tendenser. Liv som inte blir som man tänkt. Orättvisor.

Att läsa utan tårar tror jag är helt omöjligt. Det gör så ont. Samtidigt som det finns många leenden, mycket fint. Livet. Vi är alla människor som försöker och ibland går det bättre, ibland sämre.

Hitta ett eget exemplar.

Efter att ha fått lägga ner en annan bok var den här rena drömmen att få läsa. Det är sånt här jag behöver läsa när jag läser böcker. Inte saker som jag får mardrömmar av. Inte så att jag ignorerar ämnet men att läsa om det tillför inget bra i mitt liv (eller någon annans för den delen).

Här ler jag. Blir glad. Blir ännu mer sugen att i framtiden lämna storstan.

Gillar att nästan alla personer i boken kopplas ihop på ett eller annat sätt till slut. Den lilla världen. Gammal och ung, olika perspektiv och erfarenheter.

Kommunikation och relationer – att de kan göra den här världen så svår. Vi har alla våra olika resor och ingen glider fram obehindrat, alla åker på nitar och så. Vissa lite värre än andra och så även här. Fina varma människoporträtt!

Den här blir perfekt till jul då julstämningen smyger sig på i boken.

Detta verkar vara Hannas första “vuxenbok” och det märks lite då det inte går riktigt så djupt som det skulle kunna. Boken hade lätt kunnat vara 150 sidor till och kommit ännu närmare. Kommer helt klart att läsa kommande böcker då jag gillar stilen!

Hitta din kopia!

Jag tar en del bilder som jag nog nämnt. Älskar att titta på bildserier med samma händelse. Här kommer en från igår då jag lockade Raffe med en paprikabit. Älskar andra bilden där han hörde något utanför och tappade fokus en stund.

Gillar de tidiga mornarna. Det är rätt mörkt när klockan ringer 5.30 ska jag erkänna, och rätt ofta ligger Raffe och snarkar men när jag viskar “ska vi ut och gå Raffe” så skuttar han glatt upp och vi går ner.

Jag dricker lite vatten, fixar frukost åt Raffe som jag tar med och sen klär vi på oss och går ut. Nu har jag börjat komma ihåg pannlampa plus reflex/lampa till mig och Raffe så vi syns bättre.

Igår morse gick vi till Ältasjön, en favoritrunda. Älskar att spana ut över sjön just lagom vid soluppgången. Att sen komma hem strax före sju och äta frukost med barnen, kanske i tv-soffan med nyheterna på. Inte fel!

Väldigt bra start på dagen!

I torsdags efter lunch hade vi kick-off med alla teamleads på den “domänen” mitt team tillhör just nu. Vi byter på torsdag så det var lite sista-gången-grej dessutom. Vi snackade budget och lite annat, plus gjorde en övning kring att vika pappersflygplan och skriva instruktion. Lärorikt!

Som kvällsaktivitet drog vi till Swedish taste där vi delades in i grupper som sen skulle ansvara för förrätt, huvudrätt och efterrätt. Mitt gäng blev efterrätt och jag och en person till valde blåbärsmuffins. Lite småkrångligt då allt var i vikt och på engelska, och rätt rörigt i köket med dryg 20 personer. Det blev dock svingott alltihopa och lite ovant att umgås med kollegor – inser att jag inte gjort det så mycket på det här jobbet – bara de närmast sörjande typ.

Tog sällskap med en kollega med Uber för att ta oss hem. Tog evinnerliga tider innan vi fick en då första föraren hävdade bestämt att han var framme men vi stod exakt vid adressen och ingen där. Nåja, vi kom hem iaf och jag var mätt och nöjd med hela aktiviteten.

Kom hem sent (runt 11 tror jag) efter kickoffen och Raffe var den ende som kom ner och välkomnade mig hem. I vanliga fall brukar han somna i någon av barnens sängar och lite senare komma in till oss. Ibland somnar han direkt hos oss. Nu fick han ingen ro verkade det som och jag hörde hur han sprang ner – och det brukar tyda på att han har ont i magen (diarré typ). John tog tag i en nattrunda och han fick tömma lite. Sen fortsatte det lite samma.

Jag sov sådär när Raffe inte kom till ro och var helt färdig på morgonen (kostar lite med sociala aktiviteter dessutom) och hade lite extra ont i fötterna efter att ha stått i ett kök 2-3 timmar. John tog en kort morgonrunda. Raffe ville inte äta – inte ens gott godis. Sen hade han oerhört svårt att komma till ro under dagen. Han la sig en kort stund och reste sig efter en stund och sprang upp eller ner, och jag hittade honom på väldigt ovanliga ställen (under Simons säng, i sin bur etc). Lunchrundan var han ändå rätt pigg på, och likaså när jag och John tog kvällsrundan med honom även om han inleddde med att kräkas.

Man ser dock på hela hans individ att det är något. Kroppshållningen, blicken, rörelsemönstret.

Jag och barnen valde att sova nere (de för att de gillar det och jag för att kunna släppa ut Raffe enklare). Svintrött var jag efter torsdagen + natten och sen en ganska intensiv jobbdag så jag somnade till före barnen. Vaknade dock strax igen av Raffe som ville ut på baksidan. Släppte ut honom och han sprang runt oroligt. Gick och klädde på mig för jag misstänkte att han skulle vilja ut på runda. Mycket riktigt. Så runt 23 gick vi ut en sväng. Han kissade dock bara och verkade vilja dra mot lövhögen men där gick min gräns.

Väl inne fortsatte han vara orolig och flytta hit och dit och vilja ut titt som tätt (iaf 3-4 gånger under natten). Strax efter fyra verkade han komma till ro och sen dess har han sovit minus en kortare morgonrunda med John. Han verkar avslappnad igen men säkert sömn att ta igen (plus ett på den).

Oerhört skönt när det blir bättre!

Viktig bok.

Jag önskar av hela mitt hjärta att alla skolor tar upp det här ämnet. Att det är för allas skull. Att vi är lååångt ifrån klara.

Boken är spretig. Det är bilder, text och inforutor om vartannat – underbart! Det är bara att dyka in någonstans och läsa lite. Alltid är det något som fastnar.

Gillar skarpt de barn som skrivit vissa av texterna – ur sitt perspektiv, sina upplevelser. Vilka fantastiska människor det finns! Det finns hopp.

Hitta ett exemplar (verkar svår att få tag i?)

Idag var det dags för en ny kapning av tujan. Det är fyra år sen vi gjorde det senast.

Den har växt på bra. Någonstans långt inne finns det en ljusslinga som vi har på under mörka halvåret och vi ser lamporna lite svagt.

John drog på inlinestur efter lunchen. Solen sken och det var som sommar. Jag frågade vilka barn som skulle med på Rafferunda och fick jakande svar från båda (kan ha att göra med att jag fick ett “mindre” utbrott kring skärmbeteende på morgonen).

Vi lekte kort på gräsmattan och sen kom Raffe ihåg löven och rusade dit. Sen spenderade vi en halvtimme där. Alla lika nöjda och glada!

En sämre vecka. Kroppen har varit sådär. Höften hittar inte riktigt sin balans vilket ger mer ont i hälar/fötter.

• Träning. Några mindre övningar varje dag. Skulle även simmat men Simon blev sjuk (kräktes i måndags).
• Pyssel. Börjar halka efter lite i vävkursen känner jag. Eller lite? Jag har inte gjort något alls den här veckan så kanske att jag hinner väva klart bandet imorgon kväll – och testa lite olika saker som vi ska testa. Kanske…
• Fackbok har jag läst ut Feminism pågår och hade egentligen planerat för en annan bok (Impact mapping) men har inte haft läsro alls i veckan.
• Skojighet var bad men det sket sig. Vi har sovit i vardagsrummet och börjat kolla på Mandalorian!

Nu får vi se hur kommande vecka blir.

När vi drog på husbilssemester pausade jag både Pokémon Go och Wizards Unite som då precis kommit. Väl hemma drog jag igång med Pogo igen och har kört på sen dess. Senaste tiden har de infört en massa saker (megapokémons) och det finns typ inga nya roliga pokémons. Så jag har tröttnat lite. Det är en trevlig sysselsättning när Raffe vill strosa runt i Skarpnäck och sniffa men annars känns det mest som något som ska bockas av.

Försöker dessutom minimera tiden vid skärm och då känns detta som en given sak att ta bort.

Så tanken är att pausa en vecka. Sen får vi se. Har inte öppnat appen varken igår eller idag och saknar det inte alls. Märker hur jag vid vissa platser dock tänker på det för att det innebär saker i spelet men inte så att jag blir sugen.

Skönt.