En rätt ok november ändå.

• • Att ha koll känns just nu mest belastande. Vill inte ha något att ha koll på, typ.
  • Tiden bara rullar på, förstår inte riktigt hur det går till.
    • Bloggat har gjort lite upp och ner. Saknar det.
    • Kollat på ytterst få saker själv.
    • Lyssnat på en del musik när jag jobbat utan möten och lite vanlig radio när jag kört bil.
    • Fotar gör jag och det blir en del fina bilder även om det ofta är rätt mörkt nu.
    • Pysslat har jag inte gjort men är väldigt sugen men vet inte riktigt med vad jag ska börja…
    • Kunskap har jag fått en hel del genom jobbet. En kurs har jag varit på – Ledare som sticker ut.
    • Läst har jag verkligen gjort med råge igen. Har vaknat tidigt ibland och då passat på att läsa. Jag läser även högt för Simon i princip varje dag.
  • Hälsan är rätt bra ändå. Jag är rätt trött och sliten men kroppsligt så är höften fortfarande bra, men känns lite stel. Hälarna känns fortfarande inte men vristerna är stela! Armen/nacken nog lite bättre nu när vi dragit igång med morgonyoga igen. Glasögon är fortfarande mina vänner och lär väl vara så resten av livet gissar jag.
    • Vageln har minskat något i storlek – igen!
    • Jag går med Raffe en eller två rundor på per dag och har lyckats ta mig upp i nästan 9000 steg i snitt per dag. Har börjat jogga med Raffe en morgon i veckan, 3 gånger i november! Känns överraskande bra i kroppen, både under och efter. Jobbigast före – mentalt. Även Raffe sköter sig!
    • Morgonyogan är sådär men vi ska ta tag i det. Plus kort träningsuppgift dagligen. Rent allmänt lite november skulle jag säga.
    • Vila går bra att göra. Har slöat massor på helgerna. Pusslat, läst och sovit.
    • Kost går både upp och ner. Kör en hel del smoothies! Äter en del godis men kanske mest torkad frukt.

Familj & vänner

Mycket egna skärmar blir det.

• Har försökt se A-typical (Joel gav upp rätt snabbt) men tappat fokus.
• Såg Black Widow som väl funkade, och Free Guy som var överraskande bra!
• Jag och John har kollat på Slaget om skogen på svt play. Oerhört bra.
• Jag och Anna har gått med Tilda och Raffe några gånger.
• Sanna och jag fick till en lunchrunda!
• Jag och Lotta har pratat i telefon som vi brukar.

Jobb, nätverk & kompetens

• Var med i en paneldiskussion på Slack/Salesforce-event.
• Kurs kring att vara cirkulent – del två är i gång och jag inser att jag nog missat deadline på uppgift 4
• Joinade en kurs i programmering i python på jobbet som jag nu nog hoppat av – får inte ihop tiden

Miljö och framtid

• Kursen Så blir du en cirkulent del 2 som är givande!

Fokus 2021: januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september
Tidigare år

Har läst en av hennes tidigare böcker och älskade. Den här kändes första sidorna som att jag inte skulle orka. Sen fastnade jag. Älskar även denna bok.

När jag läst klart var jag tvungen att fälla några tårar. Den lyckas komma så nära.

Sjukt imponerad av hur den växlar form och tempo. Hur jag som läsare sveps iväg i tankarna, i livet hon lever.

Oerhört oförutsägbart på många sätt, samtidigt som den ändå följer en viss mall.

Läs!

Någon av de första dagarna i december 2000 började jag jobba på Cambio, nästan exakt ett år senare var det Johns tur.

Vi har alltså känt varandra i 20 år.

Börjar närma sig halva mitt liv. Galet.

Det är ett tämligen intensivt jobb jag har med högt tempo. Älskar när det händer mycket och det finns fritt med utmaningar att ta tag i.

Dock är det lite klurigt när det ska pusslas ihop med det som pågår i övriga livet ibland.

• Förra veckan försvann en halv förmiddag för besök hos BUP
• Den här veckan samma sak fast hos soc för att se om de kan hjälpa till med något (till exempel något som kallas SIP), plus samtal med skolläkare + sköterska för att se om de kan bidra med något
• Den här veckan kör vi dessutom matdagbok för Simon på uppdrag av dietist
• Nästa vecka är det läkarbesök på BUP så en halv förmiddag försvinner (igen) plus ett samtal med dietist (dock ofta rätt kort och på distans)
• Ska även försöka hitta en eftermiddag då jag och Simon kan besöka skolans studio vid halv 4.

Utöver det försöker vi göra vissa uppgifter i matte och engelska.

Försöker även få ordning på min kropp med osteopat (viss träning) och har kollat upp lite hudfläckar (ingen fara).

Minus 12 när jag vaknade vid halv 6. Låg och läste i typ två timmar innan det var dags att äta frukost och sen begav jag mig till Älvsjö hudmottning för att kolla lite fläckar. Inga konstigheter.

Hem för att hämta Raffe och dra till Sandasjön för att träffa Anna och Tilda och gå en runda. Tilda hade lite tasstrul så det blev kortare än tänkt men underbart är kort?

Utan att egentligen ha energi för det så tog jag mig i kragen och frostade av frysen efter lunch. Underbar känsla! Jag och John hjälptes sen åt att fixa i några köksskåp – där vi röjde bort en hel del skräp och burkar/lock som vi inte använder. Nu är det bättre ordning och rätt sak på rätt plats typ.

Spanade lite i kylen och hittade rätt mycket för mjuka päron så jag slog till och gjorde puré på dem och hade i dadlar istället för sockar. Blev mycket gott!

Bakade lussekatter. John gick med kartong (blivit en fin samling på baksidan) och vi lekte på gräsmattan med Raffe (nästan alla fyra).

Nu ska vi avsluta dagen med filmen Dune!

Julboken i feelgoodgruppen var andra delen i den här serien så givetvis fick jag börja med den första.

Gillar att det finns hemligheter men tycker att man håller på dem lite väl. Blir lite sur nästan. Även om jag verkligen gillar slutet när allt kommer fram.

Älskar att färdas tillbaka över 100 år i tiden. Det är verkligen en favorit och det ger så mycket perspektiv till livet vi lever idag, alla saker vi tar förgivet.

Ser helt klart fram emot nästa bok i serien och hoppas att dessa personer dyker upp i utkanterna.

Ännu en månad. Galet hur fort det går. 

Just nu läser jag och Simon sista delen i Kryp-serien. Behöver läsa ut den i veckan för den ska tillbaka till bibblan. Har snöat in på jul och feelgood typ. Ska precis börja på Jul i rubinrött av Amanda Hellberg. Faktaböcker på började jag Han är så bra på att ta egentid och pausade för att jag inte har ork för faktaböcker just nu. Är för trött tror jag.

Just nu tittar jag vi inte på något. Tiden finns inte på kvällarna riktigt.

Just nu lyssnar jag på mest julmusik! Radio, jag gillar radio. Märker det när jag kör bil och det bara finns något på radio. Hur jag ofta fastnar och egentligen vill lyssna klart. Det blir aldrig av men iaf.

Just nu längtar jag efter att bara få vara. Inte hela tiden har så många saker som borde fixas.

Tidigare: 2021 – jan, feb, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november
2020 – nov, dec,

Tänk att vintern skulle komma!

Varit härliga rundor i helgen. Vill inte att det ska bli blask!

• Runda vid Sandasjön med Anna & Tilda (lite kort pga tasstrul)
• Lek på gräsmattan med Joel
• Idag tog jag och John gemensam morgonrunda för att se om vi kunde gå lite nya vägar tack vare isen. Det kunde vi.
• Eftermiddagsrunda med båda barnen! De var lite besvikna på att isen höll så bra…

I måndags hade vi tid hos BUP på förmiddagen. Vi hade fixat med möten på jobbet, kollat med hunddagis om Raffe kunde byta dag (har numera en dag i veckan bara och det är torsdag) – gick bra, och givetvis preppat Simon.

Strax efter 8 ringde receptionen och meddelade att det var inställt pga sjukdom.

Fick djupandas. Flera gånger.

– Jaha, det var ju tråkigt.
Eller något liknande sa jag. Och fick hålla tillbaka all frustration över att behöva flytta det.

En stund senare ringde hon tillbaka och hade fixat en ny tid, nästa fredag.

Så nu ska jag mecka med möten igen, och mejla dagis för att se om vi kan byta dag.

Ser att jag för tre år sen testade att springa med Raffe. Minns det vagt. Tror bara det hände en gång.

Nu har det iaf hänt 5 gånger. 1 gång i veckan sen andra veckan i november. Bestämde mig för att nu ska det bara göras. Kan inte längre skylla på hälsporre, och jag har tjuvtränat lite soft med Raffe från våren och framåt. Särskilt på en sträcka på en cykelväg som är så ofattbart tråkig att gå.

Började med några steg och såg till att så fort han var på väg att skälla berömde jag honom och gav godis. Så istället började han titta på mig och undrade om det vankades lite godis. Det var även ett bra test av hälarna. I början kände jag av det. Det gör jag inte nu.

Det är samma runda. Det är vid 6-hugget så mörkt, men jag kan släppa Raffe en del av sträckan vilket underlättar. Eller kanske inte egentligen för han skäller till lite ibland.

En runda var i fullmånens sken. En annan i minus 10. Jag har sett rådjur ett par gånger. Mött en annan löpare en gång.

Det är ibland sjukt tungt för jag är inte i form men det är najs efteråt och det är verkligen mycket roligare att göra det med Raffe!

Är väldigt tillåtande och låter honom stanna och sniffa om han så vill.

Igår var det äntligen dags för mig och Sanna att ta oss till Djurgården, käka gott och lyssna på musik. Vi bokade för nästan exakt 2 år sen och skulle gått oktober 2020. Så blev det ju inte utan det har blivit framflyttat ett par gånger.

Vaccinationspass var ett krav och det var oerhört smidigt. God mat, skönt miljö och härligt sällskap. Vi var inte ensamma på Djurgården så vi fick parkera vid Rosendahl men skönt med en promenad faktiskt.

Snacka om nostalgi! Känns overkligt att det är 27 år sen sommaren 1994. Då jag inte var hemma i Sverige utan fick uppleva allt från USA där det inte var så mycket fokus (trots att det var i USA). Konstigt.

Underbar ljusshow!

Idag var det dags för månadens Flatenrunda. Härligt gäng och bra temperatur – dock oerhört isigt.

Raffe agerar mer och mer polis och jag vet inte riktigt om jag gillar det. Skön grupp iaf där alla gillar alla hundar i stort sett. Alla är sina individer. Skönt att kunna bolla erfarenheter och utmaningar. Även två andra som har erfarenheter av barn som inte kommer iväg till skolan.

13 000 steg senare var vi hemma och fick nystekta pannkakor. Sen sov jag en stund i badkaret och Raffe snarkade i soffan.

Vi började hela familjen och en hoppade av efter typ 2 dagar. En annan höll ut ett tag, och kör enstaka gånger. Jag och Simon höll i franskan riktigt länge. Sen blev det segt tyckte Simon.

Då föreslog jag Swahili som jag en gång i tiden läst på universiteten pga spännande grammatik. Visade sig vara assvårt. Simon valde att variera med lite franska ibland. Själv testade jag spanska som kändes väldigt mycket enklare än franska.

Sen kom vi på att det vore ascoolt att testa ryska. Så senaste tiden har vi kört ryska. Sjukt klurigt men jäkligt intressant att få öva lite nu och då.

Tänker att det är ett bra sätt att hålla hjärnan igång, och lite fastnat alltid.

Idag är det 100 dagar i rad som jag kört. Tycker ibland att det är jobbigt att vara en sån som håller i såna här vanor. Samtidigt som det är roligt när det faktiskt ger lite resultat.

Hoppade direkt till denna efter att ha läst första.

Har lite svårt att kalla denna för feelgood för jag har mest lite ont i magen i stora delar av boken. Tyvärr. Lite väl jobbigt, lite väl hemskt för barnet.

Sen finns det gott om ljusglimtar men de överväger inte. Ser den som en ganska mörk och tung bok. Ska nog se till att vara med och diskutera denna i facebookgruppen!

Sju år. Det har idag gått sju år sen jag fick samtalet om att mamma inte längre levde.

Pratade med barnen om det och Joel är ju nu dubbelt så gammal som han var då. Simon minns henne bara vagt.

Själv minns jag mindre och mindre av de sista åren, och minns mer när hon var yngre och hade orken kvar. Livsgnistan.

Önskar att jag nu hade kunnat prata med henne. Fråga saker. Saker som jag insett att jag inte vet om henne, hennes liv och erfarenheter.

Fortsätter på jul- och vintertemat. Inser att jag gillar böcker där de som får varandra på slutet stöter på varandra tidigt i boken och man sen får följa dem hitta varandra.

I den här har jag väldigt svårt att räkna ut vilka det kommer bli till slut. Kanske kan det hända att jag blir liiiite frustrerad på huvudpersonen oxå. Över val hon gör. Samtidigt är det verkligen så det nog är för många.

Älskar miljön och gillar det bakomliggande mysteriet. Blir inte mindre sugen på skog och natur!

I november någon gång bestämdes det att det inte blev något julfirande med hela domänen utan per team. Jag leder två team och tänkte att vi synkar. Tog med två andra team där ena har alla utom en i USA och en med bara två deltagare varav en började den här veckan.

Det var svårt att hitta kvällar så vi slog till med en lunch, workshop och sen pralintillverkning. De som ville fortsatte sen till O’Learys för middag och snack. Själv drog jag hem strax före 19.

Sjukt bra dag! God mat (mycket vegetariskt), bra övningar och insikter, härliga diskussioner och sen mycket kul att göra praliner. Vi höll till på restaurangakademin och det kan verkligen rekommenderas!

Helt overkligt att jag har lyckan att arbeta med alla dessa fantastiska människor!

Sista delen och den vi läste snabbast tror jag.

Finns mycket att fundera på om rätt och fel. Älskar nördigheten kring skalbaggar, och ifrågasättandet från krypens drottning om hur vi behandlar vår jord. Allt är inte svart eller vitt.

Fint att man tar hänsyn till varandra på lite olika sätt och givetvis skönt att det löser sig på rätt bra sätt även om det finns saker jag kommer fundera på som man inte fick reda på.

Var nog minst en vecka sen vi läste ut denna – fick lite bråttom på slutet eftersom vi redan lånat om två gånger och var tvungna att lämna tillbaka.

Vi har ju hittat det vinnande konceptet så varför ändra? Den här gången var det faktiskt bara Joels gäng som fick eftersom Simon inte haft någon kontakt mer än med specialpedagogen (och hen har fått julkort).

• UNHCR – för att de gör skillnad. 2krispaket den här gången.
• Rädda barnen – skolpaket

Känns väldigt bra att kunna ge!

Gjorde det 2016, 2017, 2018, 2019,  VT 2020, HT 2020, VT 2021

Såg tips om denna någonstans och körde på storytel reader.

Oerhört positivt överraskade både jag och Simon. Gick väldigt snabbt att läsa ut och vi blev väldigt glada när vi insåg att de andra två delarna redan finns ute.

Det är en rätt mörk och läskig miljö som målas upp. Stockholm i slutet av 1800-talet. Kall vinter. Barnhem.

Huvudpersonen är en kvick och klok person med sinne för detaljer. Gillar verkligen historien!

Ledig dag idag. Tänkte jag skulle fixa massa saker.

Gick frukostrunda med Raffe och tittade på soluppgång när jag åt frukost. Väldigt najs.

Hade preppat inköpslistan igår kväll. Fastnade lite vid datorn före jag kom iväg och på radion varnade de för köer överallt. Hm…

Inledde med att åka och tanka både etanol och spolarvätska, och drog sen till Ica för att hämta paket. Väl där inser jag att jag glömt avierna. Ringde hem och fick numren. När jag väntade på paketen fick jag världens hostattack (kul i corona-tider…).

Åkte vidare till Willys där jag inte var helt själv och började rota i fickorna efter inköpslistan. Hittade den inte. Vet att jag vid något tillfälle hade den där. Ringde hem. Den var inte hemma.

Tror att jag köpte det vi behövde iaf.

Väl hemma bar jag in allt och vips stod Raffe vid bilen. Han fick hoppa in så att han inte skulle smita. Sen åkte han med upp till garaget.

Nu när barnen är stora är det ändå rätt najs att det finns en person i hushållet som tjuter när man kommer hem och som gärna med på allt jag tar mig för.

När vi fixade inför middagen idag.

– Vad roligt att Simon verkligen gillar smoothisarna nu.
– Snorisarna?

Viss skillnad.

Förra lördagen kom Johns syster Anna upp över dagen och då passade vi på att äta riktigt jullunch så idag var allt fixat. Inte illa.

Vi gjorde dagens schema tillsammans igår kväll (efter att jag kanske gnällt “lite” på alla skärmberoenden i familjen) och det var sagt frukost klockan 9. Eftersom jag och John är lite mer morgonpigga så gick vi en morgonrunda med Raffe tillsammans. Minus 9 och 2 cm snö. Mycket härligt!

Sen åt vi frukost ihop, körde Oculus Quest (köpte Down the rabbit hole) men barnen tröttnade och efter ett tag var det bara jag och John kvar (och Raffe såklart). Lunch vid 13-tiden och sen behövde tomten lite lugn och ro för att fixa så jag och barnen stack till gräsmattan med Raffe.

Fika och Kalle Anka. Simon suckade över att jag typ tvingade honom. Han förstår inte varför man ska kolla på samma varje år…

Sen var det dags att vittja paketen under granen. Sjukt snäll tomte i år! Varsin skärm till barnen och en 3D-printer, plus lite smått och gott. Vi vuxna gav inte varandra något.

Nu laddar vi för gröt med mandel!

Mellandagar och dags för fotokalender 2022. Lika bra att köra igenom bilderna direkt tänkte jag och det tog nog en timme ungefär. Blir färre och färre bilder som faktiskt är relevanta för den här typen av kalender trots att totalen ligger på över 30 000 bilder under 2021. Galet!

Som vanligt försöker jag hitta en från varje månad som kan representera den månaden. Fick skarva på några i år, men det skiljer på några dagar så känns ändå ok på något vis och det är ju jag som bestämmer 🙂

Jag använder fortfarande Picasa (trots att det nu är rätt många år sen Google la ner det). Första vändan resulterade endast i 68 bilder och lyckades sen få ner det till 12 direkt och alla godkände!

När det är bestämt namnger jag filerna (01. januari, 02. februari etc) och tankar upp på önskefoto (klassisk kalender enkel A4, högglansigt) och ifolor (panorma, matt satin, transparent båge). Nöjd med att jag har beskrivit i dessa poster hur jag tänker för jag hinner verkligen glömma bort.

Även i år glömde jag HELT bort pärmbilden till jag skrev detta inlägg och läte om förra året då jag tydligen oxå glömde den. Bara att skrolla igenom bilderna igen då den här bilden har lite andra urvalskriterier (familjeselfie helst).

Inför kommande fotoår är det samma tips som tidigare för det märks att jag har fokus på instagram som är ett helt annat tänk: Ta mer liggande bilder, ta inte bara selfies (så vida jag inte själv vill vara med på kalendersidorna), se till att ta bilder med bra ljus, och ta roliga bilder varje månad. Och kanske främsta tipset – hitta på mer hela familjen!

Det kan uppenbarligen vara hur svårt som helst?

2012, 2016, 2017, 2018, 2019, 2020. 2021

Såg någon som rekommenderade denna och blev lite sugen. Klart läsvärd! Kanske inte så mycket om de svårigheter jag trodde men otroligt fint om relationerna till olika hästar, och hans personliga utveckling.

Jag vill oxå förstå hästar, och djur på samma sätt som han. Underbart när någon vågar följa sin dröm på det sättet han har gjort.

Lättläst, och man vill på något sätt veta hur det går för honom och för hästarna .

Nu har jag givetvis gått in på hans instagram och kollat runt lite.

Jag växte upp på 70- och 80-talet i ett samhälle med rätt lite möjligheter i en familj som inte hade det särskilt fett. Jag tänkte att jag minsann ska ge mina barn alla möjligheter.

Områden som jag tänkte att de skulle nyttja men kanske inte riktigt gjort.

• Olika idrotter. Allt möjligt finns ju, men det är oftast kö, och kanske inte alltid så nära. Hade sett framför mig att jag skulle bli en engagerad förälder i olika idrotter.
• Spela olika instrument. Har sett till att de har tillgång till olika instrument, frågat om de vill spela för lärare etc. Hade sett framför mig hur jag dammade av tvärflöjten för att spela tillsammans.
• Läsa böcker. Gödslat med böcker sen dag noll men just nu är det få böcker som går hem.
• Vilja ha djur. Tänkt att jag gärna skulle tillåta olika typer av djur om de velat, eller skjutsa till stall eller vad som helst.

Kanske har de haft för många möjligheter? Kanske har deras generation en skärmutmaning som heter duga. Kanske är de väldigt olika mig. Eller så hade jag inte heller nyttjat saker om jag haft möjligheten… Vet ju att jag har en “tendens” att vilja göra mycket.

Uppskattade den här boken jättemycket (mer än första jag läste av samma författare). Hade svårt att släppa den när jag väl börjat läsa och har spenderat stor del av annandagen i sängen med snarkande Raffe och min storytel reader.

Gillar den historiska delen och hur den knyter ihop boken på ett bra sätt.

Bra att man får följa flera olika perspektiv, och hur man tar upp det att allt inte är vad det verkar.

Kan verkligen känna igen mig i huvudpersonens rädslor efter att ha förlorat en förälder ganska tidigt.

När jag läser på storytelen så tänker jag inte alltid på vad boken heter men inser så här efteråt att titeln är oerhört passande.

Lustigt hur förra boken fick mig att vilja vara hästmänniska och hur den här fick mig att vilja ha en surdegskultur!

Bara 4 dagar efter att jag lyckats köra duolingo 100 dagar i rad glömde jag helt bort att köra en dag. Insåg dagen efter när jag skulle köra.

Där ser man.

Men tänker att det är styrkan i att hålla i när man tappat fästet som är det viktigaste och nu fortsätter jag “på ny kula”.

Varvar lite olika språk.

• Franska började jag ju med och återvänder ibland, mest för att känna att jag får kämpa rätt mycket för att lära mig, eller ens komma ihåg något.
• Ryska som är helt ofantligt svårt och jag garvar rätt ofta när jag ser hur det skrivs och sen hör hur det uttalas. Det krävs en hel del av hjärnan känner jag. Bara att tolka texten. Har inte ens försökt lära mig några ord.
• Spanska känns lite som att hitta hem efter att ha kört franskan i början. Jösses så mycket mer jag fattar och kan. Och då har jag läst franska 4 år och spanska 3…
• Swahilin var det längesen jag testade för den var på håret för svår.
• Tyska har jag nyligen börjat med eftersom jag jobbar med så många tyskar. Riktigt roligt faktiskt. Väldigt likt svenskan ändå.

I mitten av september gav jag mig på att gissa lite inför hösten och corona.

• Vaccinationspass dök upp (jag som hoppats på inte)
• GES blev av!
• Rekommendation om hemarbete kom tillbaka
• Rekommendation om munskydd i kollektivtrafiken kom tillbaka
• 12-åringar och uppåt vaccineras
• Och det har inte blivit lika illa som i våras

Vet inte om jag ska ge mig på att fortsätta gissa. Jag misstänker att 2022 oxå kommer att påverkas en hel del. Helt overkligt och ändå vardagen nu.

Sjunde boken om Bridgerton och det tog typ två dagar även denna gång. Så himla härligt att dras med i dialogen och historien.

Känns lite härligt att ha en familj att koppla ihop allt till hela tiden, och att det dyker upp personer från tidigare böcker (och från hennes parallella serie). Som vanligt är jag imponerad av hur hon hela tiden lyckas hitta nya vinklar på hur paret träffas, vilka utmaningar de har och hur de kommer över dem.

Perfekt att läsa om man behöver hitta läsflytet. Faktum är att jag läst sju böcker av Julia i år. Galet!

Trist att det inte finns så många kvar även om det översätts lite hela tiden. Den här är skriven 2005 såg jag så det finns förhoppningsvis massor att läsa.

Före ett år sen sa jag upp de flesta tjänsterna på ComHem (numera Tele2). De gav dock erbjudande om att ha kvar tv-lösningen i ett år till ett bra pris. Igår ringde jag upp för att det nu skulle gå upp med 500 kr per månad och vi använder ju inte tjänsten så mycket.

Berättade bakgrunden lite kort. Att vi om ett år kommer se oss om igen då nuvarande lösning håller till dess (bredband snackar vi då). Berättade att vi kollar väldigt lite på vanlig tv och har flera streamingtjänster.

Sa som det var att vi mest var inne på att säga upp, såvida vi inte fick samma pris (sa att vi inte kunnat säga nej till det erbjudandet förra året såklart). Vips hade vi ett år till med samma pris och samma paket.

Skönt att slippa böka med andra lösningar och kunna köra på ett år till.

Skrev om dem i april. Då var det lite bättre iaf. Nu har nästan hela 2021 gått och det är typ 2,5 år sen jag började få ont. Skulle säga att det i princip är bra nu.

• Jag tänker i princip aldrig på fötterna när jag är ute och går, eller någon annan gång. Minns hur jag förra våren tänkte på varje steg jag tog. Ibland är vänsterfoten lite stel undertill men jag stretchar fortfarande varje dag och gör lite olika övningar med fötterna rätt ofta.
• Jag kan, och vågar, ha vilka skor som helst – utan att flytta över sulorna som podiatern gjöt.
• Jag har kunnat jogga en gång i veckan (ca 4000 steg) sen i början av november och det funkar utan problem! (känner inte ens av höften)
• Jag kan gå fritt inomhus utan skor och utan att tänka.
• Jag kan trampa på tex mattkanter utan att skrika till.

Helt galet vad man vänjer sig vid att ha ont. Det värsta var hur begränsad jag kände mig, och hur jag fick fundera över vad jag valde att göra för att inte få för många steg.

Jag hoppade ju på en läsutmaning av Enligt O. Den har väl inte fått supermycket fokus men ibland har jag kommit ihåg att snegla på den.

Lite överraskad av att jag nog lyckats bocka av de flesta. De få som är kvar är såna som jag inte ens trodde att jag skulle läsa.

De jag inte lyckades bocka av var:

1. En bok av en författare från ett (för mig) nytt litteraturland – har mest läst svenska författare faktiskt.
2. En klassiker som jag ännu inte läst – mest läst nya böcker eftersom det går via Storytel. 
3. Ett verk av en oläst Nobelpristagare – inte någon jag varit supersugen på.

De jag klarade av var:

1. En snackis från 2020 som jag inte hann läsa – Där kräftorna sjunger – dock väldigt överskattad i mina ögon. 
2. En hyllvärmare – Vålnadens röst – legat till sig ett bra tag hemma.
3. En bok som utspelar sig i ett land jag besökt – Utloggad – typ Skottland eller åtminstone Storbritannien
4. En bok som utspelar sig i ett land jag vill resa till – Solsystern – Etiopien hade varit najs att besöka
5. En bok från en genre som är utanför min komfortzon – Ålevangeliet – sällan jag pallar såna här faktaböcker
6. En bok av en författare jag tänkt läsa något av länge – Lektioner i kärlek – Lucy Dillon har jag tänkt att jag ska läsa länge
7. En bok av en författare jag inte läst något av på länge – Älskade barn – Marianne Fredrikssons böcker gillar jag verkligen
8. Nästa bok i en serie jag påbörjat – Månsystern – De sju systrarna! Älskar serien. 
9. En bok som blivit film eller tv-serie – Cirkeln – inser nu att vi inte kollat på den än!
10. En bok av en debutant – Falla fritt – Helénes första som var helt ok men gillade mycket mycket mer hennes senaste. 
11. En bok som ”alla” borde läsa – Vad jag pratar om när jag pratar om rasism – oerhört viktig bok
12. En biografi – Munkavle – mycket imponerad av att Sofie delar med sig av detta svåra men viktiga

Idag hämtade Anna och Tilda upp mig och Raffe och vi drog till Flaten för vår specialrunda där vi gissade att det inte skulle vara så många och inte så isigt. Helt rätt.

Raffe har varit rätt sur och skällig mot Tilda och vi har kämpat på och det har blivit bättre. Idag plockade jag fram hans boll rätt tidigt och han fick springa av sig lite. När jag byter till mig bollen brukar han få mat om han inte redan ätit.

Idag testade jag att ge Tilda en matkula när Raffe fick några stycken. Det har tidigare varit helt otänkbart men idag var jag med och gav båda samtidigt och hade sen bollen redo för Raffe att kasta iväg igen. Då glömde han bort sig lite. På slutet av rundan kunde de till och med stå på en sten tillsammans och jag kunde ge båda godis. Han är fortfarande väldigt på och hög i energi när det sker men han vrålar inte åt Tilda.

Känns väldigt hoppfullt!

Vi lyckades dessutom tappa bollen så den ligger på isen på Flaten nu. Vi vågade inte chansa på att gå ut även om det troligen är säkert. Får se om det kan bli en räddningsaktion imorgon.

Ett ord jag lyfte i mitt fokus 2021 var nyfiken. Gjorde inte så stor affär av det just då men det har varit med mig väldigt nära under året. Haft det lite som mantra i olika situationer.

• På jobbet har det besparat mig en del frustration.
• Med Simon har jag kunnat komma närmare än jag trott och försökt förstå vad hans utmaningar är.
• Med mig själv har jag fått insikter som jag saknat.
• I samtal med diverse ställen/personer har det gett nya dimensioner.