Februari och livet går vidare. Går vidare mot ljusare tider på flera sätt.

Familj. Vi avslutade väldigt bra med Hassela där vi umgicks massor! I vardagen är det svårare tyvärr. Orken finns inte riktigt att göra roliga saker. Jag och Joel var dock på förskolan en dag och det var en höjdare!

Träning & hälsa. Ätit alldeles för mycket sötsaker. Varit hos tandläkaren. Ett tag var vi duktiga med den där kvarten. Avslutningen med slalom i dagarna 3 var inte fel för benen. Det kändes dock att jag inte tränat som tidigare år tyvärr.

Jobb. Varit på lagom nivå. Gjort kul grejer och sett till att inte bli stressad.

Vänner. Här har jag lyckats tycker jag. Tagit vara på luncher och lunchat med flera vänner.

Läsning. Lite mindre högläsning för barnen dels för att vi pausade Harry ett tag och för att jag var hes nästan två veckor. Däremot har jag själv börjat läsa! Whioo 🙂 På norrlandsturen började vi med Harry 4 så vi avslutade på topp.

Hobby & pyssel. Äntligen! Jag fick tummen ur. Rensade mitt hörn och har sytt mössor, träningsbxyor till Joel och jag har hunnit vara på syfestivalen. Jag har dessutom börjat sticka ett par vantar till mig.

Fokus 2015: januari
Fokus 2014: januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december
Fokus 2013: januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december
Fokus 2012: januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, december.

Har sett andra som hoppat på såna här utmaningar, men aldrig gjort det själv. Så i slutet av januari bestämde jag mig i smyg för att se hur länge jag kunde blogga en gång om dagen. Så när nu denna dök upp kände jag att jag ju lika gärna kan hänga på. Hittade via både enligt O och boktokig.

Blogg100 drivs av bisonblog.

Det börjar idag! Så i och med detta inlägg har jag ju klarat av första dagen 🙂

Idag var det dags att lämna Hassela så vi packade in allt i bilen runt frukost och tänkte spendera förmiddagen i backen. Joels skidåkningsenergi var dock slut så efter två åk parkerade vi oss på en bänk istället. Det dök upp fler och fler från gänget så de flesta spelade spel fram till lunch istället. Vi åt, och sen tog vi ett sista bad i bassängen för att sen sätta oss i bilen och brumma söderut.

Vi fick på två ställen köa lite i trafiken, den första ett par mil före Gävle och vi gissar att det var för att det blev för många bilar helt enkelt (många 08:or på väg hem) för det var där en del Åre-trafik dyker upp (Åre med flera). Sen vid Arlanda och då fick vi lite hicka om det skulle fortsätta så ända till Stockholm men det var en bärgning på gång och sen flöt det fint ända hem.

Lite sura miner vid inpackningen men sen var det frid och fröjd och just nu väntar jag på tvättmaskin nr 2 för att sen gå och sova. Hyfsat utvilad faktiskt!

Idag hängde Joel med Jonathan och William hem. Simon och Havanna ville leka så hon hängde med hit. Kvar var jag. Huset var nystädat och jag vilade en kort stund och satte sen fart. Skulle ta ut något från kylskåpet och insåg att grönsaks- och fruktlådorna behövde en rensning. Tog ut dem och hittade ett gäng citroner och kom på att jag skulle göra lite citronsaft. Började leta efter pressen men hittade inte. Drog ut en låda i köket där vi har bland annat slickepottar och blev lite galen på röran så jag städade den, och hinken vi har övriga slevar och sånt i.

Sen fick jag backa för att kunna laga mat. Röja klart i grönsakslådorna och så. Men någon citruspress hittade jag inte så citronerna är kvar till en annan dag.

Kände mig vääääldigt nöjd när jag röjt sådär bara. Misstänker att det var för att det var så undanplockat överallt, och rent. (eller så var det för att jag inte orkade ta tag i boupptäckningen…)

Vi har inte heller längre 8 slickepottar…

När vi åkte upp till Hassela förra veckan (och även hem i söndags) hann jag flera gånger tänka att jag borde sms:a mamma och berätta att vi kommit fram.

Det tar tid att lära om. Har man haft en vana under mer än 15 år (tror jag skaffade mobil 98 faktiskt) tar det sin lilla tid att vänja om.

Barnen är inne i en fas där de (oftast) är väldigt glada när man ska gå. De ska säga hej då och kramas massor, nästan så att man blir lite matt.

Dock egentligen väldigt härligt.

Var lite roliga frågor som faktiskt var rätt enkla att välja på.

I själ och hjärta är du irländsk

Humoristisk och social – ja, längst inne är du irländare! Unna dig en portion irländsk gryta och ett stort glas Guinness, ta fram fiolen, leta efter fyrklöver i regnet och släpp den irländska sidan av din personlighet fri!

Vilken borde du ha?

Ikväll hade vi dels möte med rektorer kring en grej och dels föräldraråd. Jag tog anteckningar från båda.

Så när jag kom hem bestämde jag mig. Just do it. 

Kvällsfikade lite, och sen satte jag fart och skrev rent dem direkt. Tog max 45 minuter (troligen mindre). Tänk så mycket energi jag sparade på att bara göra det direkt istället för att gå och tänka på att jag borde göra det, och ha dåligt samvete.

När jag var lite älskade jag gosedjur. Hade dem i huvudändan av min säng och när jag växte (och högen med gosedjur växte dessutom) så hamnade mina fötter utanför sängen. Det gör att jag fortfarande idag gillar att ha fötterna utanför sängen…

Nåja, gosedjuren var viktiga för mig. Så jag sparade de flesta. När mamma sålde huset tog jag upp alla till Stockholm. Klarade inte av att göra mig av med dem direkt utan det tog sin lilla tid men till sist rensade jag bort de som faktiskt inte var så roliga längre. Resten sparade jag.

Så började barnen samla på sig lite egna gosedjur men det var inte så många som de verkligen gillade, så när vi fixade på vinden la vi upp ganska många i en låda där. Funkade finfint. Så började barnen gilla gosedjur mer och mer, så i söndags tog vi ner den där lådan så nu är sängarna fulla med gosedjur och de delar dem, oftast, broderligt. Älskar hur de gör fint för dem och ställer iordning. Pratar om att man inte ska kasta dem för det gör ont på dem och så. Lite omtanke och empati tror jag kan väckas på det sättet.

Till Hassela fick en hel del följa med dessutom (av de som inte låg på vinden). Härligt!

Har två jeans som passar och som är tillräckligt fina för att ha på jobbet. Nu börjar ett av dem ge upp på insida lår så idag på vägen hem stack jag förbi JC (de hade så man fick 100 kr rabatt om man köpte ett par jeans). Hen i butiken hjälpte mig hitta rätt storlekar när jag sagt vilken färg jag ville ha. Fick på mig första paret. Satt som tajts. Även på vaderna. Kändes väldigt ovant.

Provade nästa par. Eller försökte ska jag väl säga för de var så tajta på vaderna att jag inte fick på mig dem… Testade ett par till och frågade sen om det kanske fanns modeller som inte var så tajta på smalbenen – kändes inte rätt lixom.

Hon plockade fram två par, jag provade dem och köpte dem.

Facebookade om upplevelsen och Helena sa att jag ska ha Lee Marion. Kollade på de jag köpt. Det var den modellen.

Får se vilka det blir imorgon!

Vi läste Harry Potter ikväll. Det är otroligt roligt att ha kommit igång med fjärde boken och det märks att barnen gillar det. Vi gav oss i kast med kapitel 12.

Efter ett tag märkte jag att Simon verkade lite trött. Frågade honom och han bekräftade men ville att jag skulle fortsätta läsa.

Sneglade på honom en stund senare och då låg han med stängda ögonlock. Frågade om han var vaken, det var han och han ville jag skulle fortsätta läsa.

En stund senare lät det som att han sov så jag frågade och fick inget svar. Slutade läsa varpå Joel blev lite upprörd och försökte hävda att Simon visst var vaken.

Jag låg kvar och myste med Joel och vips hade det gått 45 minuter. Så nu är jag lite groggy och ska strax sova vidare.

Jag försöker oftas åka Taxi Stockholm eller Taxi Kurir men tänker inte så mycket på exakt hur de ser ut. Kunde således inte låta bli detta test.

Gick på min direkta magkänsla då många var väääldigt lika. Blev lite förvånad av resultatet faktiskt.

Känner du igen en bil från Taxi Stockholm?

Idag tog jag tag i något jag tänkt göra ett tag. Bouppteckningen efter mamma. Insåg rätt tidigt att det var tillräckligt enkelt för att kunna hantera själv (och spara runt 5000 kr). Det ska dock göras. Inom tre månader minns jag att jag läst och det är nästa vecka. Tick tack.

När jag kollade idag så är det förättningsdagen som ska ske inom 3 månader efter dödsfallet och sen har man en månad (efter det) på sig att skicka in till Skatteverket. Hittade dessutom en jättebra lista på Råd&Rön så nu har jag alla papper iordning och ska bjuda hem en kunnig och trovärdig granne (John får nämligen vara den andre förättningsmannen) som kollar på pappren och sen skriver under.

Sen är det urnsättning och deklaration kvar.

Det är spelvecka men så behövde jag sitta vid datorn och fixa med boupptäckningen. Ganska snabbt kom frågan från grabbarna.

– Mamma får vi bygga koja i soffan?
– Klart ni får, bara ni lovar att röja upp efter er, svarar jag.

Hör hur de håller på här uppe och inser att de släpar ner alla täcken, kuddar och gosedjur. Frågar lite om det och får till svar att gosedjuren ju oxå vill vara med och mysa. Såklart.

De bygger och donar och berättar sen att de ska sova där minsann.

Vi fick sitta lite speciellt när vi kollade på mello men det gick bra och nu sover de gott i soffkojan. Får se hur natten avlöper.

Idag är det internationella kvinnodagen. En dag som jag ganska sent insåg att den behövdes. Min uppväxt präglades nämligen av starka kvinnor utan att jag såg dem som starka, de var som de var. Min mormor levde själv sen 1941 och mamma blev själv med mig 1981 när jag var 6,5 år gammal. Det fanns mest kvinnor i min riktiga närhet.

Mamma vågade, hon sa ifrån när hon tyckte det behövdes. Hon fixade det som behövdes fixas (kanske att hon ibland skulle mått bra av att be om hjälp men ändå). Hon brydde sig om de som behövde någon som såg dem. Hon såg mig, hon fick mig att känna mig älskad och betydelsefull. Hon lät mig vara den jag var.

Minns särskilt en gång då vi skulle välja inför högstadiet. Min ordning var franska, “hemkunskap” och sist tyska. Tyska blev det alltid, precis som hemkunskap (hette nog något annat men minns inte), franska bara ibland.

Min lärare ville att jag skulle välja tyska i andrahand för tänk om det inte blev franska. Jag hatade tyska och ville verkligen inte läsa det, därav min ordning. Vi var på ett möte (utvecklingssamtal kanske) och min fröken vänder sig till mamma.

– Men Inga-Stina, ska du verkligen låta henne välja hemkunskap i andra hand? frågar hon mamma.
– Ja, hon får bestämma helt själv, sa mamma utan att tveka.

Jag minns hur det fick mig att växa inombords. Hon litade på mitt omdöme (naturligtvis hade jag gjort mina efterforskningar och visste att det var tillräckligt många som skulle välja franska).

Den där stunden har återkommit många gånger i mitt minne. Har fått mig att inse vikten av de små sakerna. Att visa att man litar på någon annan till exempel – särskilt nu när jag själv är mamma.

En annan sak min mamma inspirerade mig till var läsning. Ända sen jag var liten minns jag hur jag älskade att ligga och lyssna på kvällsagor och jag kan även minnas hur mamma läsa Ronja för mig och då måste jag ha varit runt 9-10 så jag kunde nog läsa själv men gillade att bli läst för. Det fanns alltid böcker hemma hos oss, och istället för godis i affären fick jag en pixibok, eller en tidning. Vi hade det rätt skralt men bokklubbar fick jag vara med i. Förutsättningarna var inte optimala men mamma gav mig det hon kunde.

Jag har väldigt mycket att tacka min mamma för. Läsningen ger möjlighet att se världen, dels i litteraturen men även i verkligheten då jag faktiskt lyckats ta mig igenom fyra år på universitetet utan att ha någon akademisk uppväxt. I samband med min känsla att jag är värd något, för att jag är den jag är, har det hjälpt mig att våga försöka, och orka ta mig i mål.

Detta inlägg är en del av en bloggstafett och jag lämnar över till En oväntad glänta.

00.01 Kulturkollo, 01.00 Breakfast Bookclub, 02.00 Som ett sandkorn, 03.00 Västmanländskan, 04.00 Fiktiviteter, 05.00 Feministbiblioteket, 06.00 Kajsas bokblogg, 07.00 … och dagarna går, 08.00 Bokhyllad, 09.00 Pappersfågel, 09.30 Bokbabbel, 10.00 Lyrans Noblesser, 10.30 The World I Live In, 11.00 Endast E-böcker, 11.30 JoS blog, 12.00 En oväntad glänta, 12.30 Bakbokmat, 13.00 Hanneles bokparadis, 13.30 Draw, read and take a photo, 14.00 Tankar från mitt fönster, 14.30 Bokmania, 15.00 enligt O, 15.30 The Road so far, 16.00 Tittelina, 17.00 Litteraturkvalster & småtankar, 18.00 C.R.M Nilsson, 19.00 Lottens bokblogg, 20.00 Carolina läser, 21.00 Den läsande kaninen, 22.00 A room of my own, 23.00 När det börjar, 23.59 Kulturkollo

Vädret var verkligen på vår sida idag! Havanna kom över, de cyklade lite och sen efter lunch drog vi till Flaten. John stannade hemma och meckade med cyklar. Sanna med familj hängde med. Där nere fanns redan två “dagis”-familjer så barnen var överlyckliga.

De badade fötter och fångade is. Fikade lite och sen lockade nya gungan. De hoppade och hade sig och jag lyckades knäppa ett kort då Jonathan flög iväg (skulle fota Joel som tog fart på gungan). En stund senare flög Joel en aning för långt och landade på stocken och skrek. Jag ringde först 112 men så verkade Joel rätt ok ändå. Han hade först sett lite suddigt och var blek som få, men blev bättre. Så vi ringde 1177 istället och pratade med en sjuksköterska som sa att vi skulle hålla koll resten av dagen och om han hade ont i magen skulle vi ringa. Däremot så hade han fläkt av en skinnbit under ena tån och det gjorde ont. Vi hade dock med plåster så det löste sig. Härligt i såna lägen att vara där med familjer man känner och som hjälper till.

Men något mer hoppande från den gungan blir det inte.

Joel fick ju ett plåster under tån vid Flaten. Han hade då redan fått ett på ena fotknölen när vi kom dit eftersom han skrapat sig lite där på vägen dit.

Efter middagen så skulle hela familjen följa Havanna hem på cykel och vi hann runt hörnet på längan så ramlade Simon och skrapade knät. Bara att fixa ett plåster och sen fick han hänga med i cykelsitsen istället. Helt magiskt med så här varmt väder (12 grader på kvällen) i början av mars!

I höstas slängde vi bara upp saker på vinden lite snabbt. Orkade inte fixa. Så stack vi till Turkiet och när vi kom hem så blev ordningen om möjligt ännu sämre.

Sen dog mamma och vi hämtade hem ett lass med saker till vårt (redan möblerade) hem och rätt mycket åkte upp på vinden. Nu blev det riktig kaos där. Lyckades med nöd och näppe få ner skidorna under jullovet.

I fredags tömde vi takboxen på skidor så de stod i hallen och när vi kom hem från Flaten så ville barnen ha ner något från vinden (blev Flexitraxen till slut) och jag insåg att temperaturen var helt perfekt för att fixa lite på vinden.

Lyckades få till rätt bra ordning, och nu är skidor, pjäxor, skridskor, hjälmar och en hel del annat undanplockat i förhoppningen att våren är här för att stanna.

Nu har jag dessutom hittat de vanliga gardinerna så närmaste tiden får nog julgardinerna åka ner. Mycket nöjd!

Ljuset är tillbaka! Det är verkligen helt underbart. Idag hämtade jag strax efter fyra och solen sken från en knallblå himmel. Alldeles fantastiskt.

Det är nu allt känns enklare, men samtidigt är det nu man blir väldigt trött för viljan att göra allt kommer oxå, och det tar ett tag för energin att hänga med.

Av en slump blev detta en riktig schlagervecka. Bokade genrepet för finalen i årets melodifestival för ett bra tag sen och ska gå med barnen (John slipper) och sen var vi några som kom på att vi ville se musikalen Livet är en schlager och det blev nu på torsdag. Så en schlagervecka är vad det är!

Det känns lite läskigt. Vi närmar oss ännu en fas, eller snarare slutet på en. Fasen där man har barn på förskolan. Idag fyllde jag i en enkät om Simons förskola och insåg att jag ju lika gärna kan säga upp hans plats från 4 juli, då går vi nämligen på sommarledighet för förskolan stänger för sommaren.

Sen börjar han sexårs i augusti.

Galet.

Igår eftermiddag var jag hos en kund, idag före lunch hos en och sen efter lunch hos en tredje. Alla tre har lite liknande verksamhet och vi har snackat lite liknande saker.

Min hjärna hade på slutet av dagen lite svårt att skilja de olika kunderna åt. Det är i såna lägen jag är glad att jag har varit duktig att anteckna, så jag vet och kan kolla upp i efterhand.

Nu ska jag sova och drömma sött om alla roliga saker jag gör på jobbet!

Imorse frågade jag barnen om vi skulle spela wii när vi kom hem. Kanske Harry Potter så vi kom till år 4 som vi läser just nu.

– Men mamma, det är ju spelfri vecka, säger de unisont.
– Hmm, just det, glömde bort fick glömska jag erkänna.

Då vi inte kunde spela Harry Potter så läste vi istället. Imorse hann vi nämligen inte läsa ut kapitlet vi påbörjade så när vi kom hem vid halv 5 föreslog jag att vi skulle läsa klart det före vi jag fixade middag.

Så råkade John komma rätt lämpligt och kunde fixa maten. Vi fortsatte sitta i soffan och läsa Harry Potter och när maten var klar var det rätt spännande så vi fortsatte läsa med lite ätpauser för mig.

Efter middagen flyttade vi tillbaka till soffan och vips var klockan läggdags så då pausade vi och när pyjamas var på och tänder borstade så la vi oss i sängen och läste ett sista kapitel (så nu har vi läst mer än halva fjärde boken).

Idag orkade Simon dessutom hålla sig vaken hela kapitlet (han har somnat mitt i läsningen tre dagar i rad).

Vilken härlig historia den där Harry Potter är. Eller härlig, rätt läskig iofs, men klart underhållande.

Första delen i schlagerveckan – musikalen Livet är en schlager. Jag hade lurat med Jennie, Sanna och Nina och först igår kväll insåg vi att den faktisktt var över 3 timmar lång (började halv 8) så det blev lite nattsudd.

Ingen av oss hade särskilt bra koll på vilka som var med. Tyckte jag kände igen Helen Sjöholm iaf och sen några kvinnor som jag inte minns namnet på, och självklart fantastiska Johan Glans, plus någon till.

Vem som spelade Candy såg jag inte. Så sa Nina i pausen att det var Peter Jöback och jag var helt säker på att hon var ute och cyklade. Kollade lite extra efter pausen, och hon hade rätt (såklart).

Det var helt suveränt. Vi skrattade så vi grät, vi grät några tårar och satt hänförda av historien och sången. Att det sen utspelade sig i Skarpnäck gjorde ju att tre av fyra i sällskapet kände sig hemma. Grundhistorien är egentligen rätt fin och det blir så nära känslorna att man nästan hade svårt att tänka att det var en historia och inte på riktigt, eftersom det i historien ingick en publik (spelad av oss typ). Klart sevärd och tre timmar mer eller mindre swishade förbi.

Nu var det väldigt längesen Simon grät när vi lämnade honom. Kanske är det för att vi lämnar inne (det har alltid gått bättre), eller så har han helt enkelt växt ifrån det. Det är iaf vääääldigt skönt!

Senaste tiden har han velat springa till fönstret på sin avdelning (trots att vi egentligen lämnar på den andra) och så vill han vinka därifrån. Vi ska vinka från andra sidan. Joel är med på det hela och springer ofta fram till fönstret från utsidan och vinkar hej då.

Joel hade fixat med lite spadar när jag hämtade häromdagen. Jag tyckte det såg supercoolt ut och bad att få ta en bild. Senare på kvällen när vi kollade på den.

– Men mamma, ser du inte vad det är? frågar Joel.
– Öh, nä, ska det föreställa något alltså, undrar jag.
– Det är ju google, det ser ju ut sådär nästan, svarar Joel då.

Och ja, det gör det.

När jag började på Riada för snart två år sen satt vi i ett litet rum på kontorshotell på Engelbrektsgatan. Så efter efter nio månader uppgraderade vi till ett större rum då vi hade växt. Ett halvår senare, i augusti förra året flyttade vi från det kontorshotellet till ett vid Odenplan. Mycket smidigare för min del då jag tog grön linje hela vägen.

Så växte vi lite till och började fundera på om vi skulle ta fler rum på samma ställe. Så vips dök det upp en möjlighet på Kungsgatan. Ett eget kontor och en månad senare har vi just flyttat in. Otroligt roligt att ha ett eget ställe!

Igår hade vi vårt första internmöte där och avslutade med lite mingel och inflyttningsfest (jag och Nina drog ju tidigare till Cirkus och musikalen).

Så nu åker jag till Hötorget istället (2 stationer kortare) och är mitt i stan typ mest hela tiden – ovant men gillart!

På bokrean i år köpte jag Vi bakar och lagar mat till barnen, trots att vi har ett gäng receptböcker till dem redan. Simon gick igång och har bläddrat till och från i den. Idag följde Joel med Jonathan och William hem så det var bara jag och Simon. Han tyckte vi skulle just baka och laga mat.

Så han bläddrade lite. Jag tog fram fler böcker men han fastnade inte för någon annan bok än just denna. Varma mackor ville han ha. Det ville dock inte jag utan hade tänkt hamburgare så jag fixade det parallellt med att han fixade mackorna. Jag plockade fram åt honom och fixade med smörgåsgrillen. Resten fixade han själv. Han åt glatt upp båda mackorna och ville sen baka något till efterrätt. Pratade om tårta men jag pallade inte.

Så hittade han syltkakor och det gick jag med på. Även där fixade han det mesta själv. Jag hjälpte honom med hushållsmaskinen och visade hur han kunde se vilket mått som är vilket (finns på bokens baksida).

Måste säga att jag förstår att han gillar den för den är så otroligt enkel och tydlig.

Nu gör Simon planer för vilka som ska laga mat vilken dag. Kanske ska vi passa på och rida på vågen!

Efter att ha varit på genrepet så var barnen inte jättepigga och somnade innan alla hade spelat. Jag och John kollade vidare. Vi hann dock telefonrösta före de somnade (Måns, Hasse, Magnus och Eric). När de utländska jurygrupperna gav sina röster låg två av våra favoriter sist, så plötsligt får Hasse ganska många poäng av någon varpå både jag och John helt spontant utbrister i jubel.

Så tittar vi på varandra, på Joel som sover och garvar.

Vi hade precis kommit till Friends arena och ställt oss i kön till popcorn då Simon berättar att han är vääääldigt nödig. Jag går iväg och lämnar Sanna med tre grabbar i popcornkön. Hittar toa, ser kön… Inser att det där går aldrig.

Tänker.

Kollar runt och ser inga andra toaletter nära, och misstänker att övriga toaletter längre bort har lika lång kö. Ser ett tomt ölplastglas och tar det. Går iväg lite och ser garderoben där ingen mer än de som jobbar i den finns. Tänker att vi kan smyga undan någonstans och Simon kan kissa i glaset, men frågar i garderoben om det finns någon toalett som hen känner till. Han inser nöden i min fråga och går runt hörnet och kollar, kommer tillbaka och vi får hänga med till en helt tom toa (den delen av arenan användes inte pga scenen). Simon får kissa och vi tackar så hemskt mycket för vänligheten.

Skönt.

Igår var vi på genrepet för årets final i melodifestivalen. Ganska nöjd med att det var på eftermiddagen för på kvällen hade barnen inte orkat (de somnade innan alla hade sjungit).

Vi tog t-bana och sen pendeltåg och sen gick vi tillsammans med “ett par andra” till Friends arena. Galet stort och mäktigt. Ljussättningen var helt fantastisk och vid något tillfälle gick det rysningar när alla höll upp lysande saker (köpta eller mobiler).

Det var dessutom väldigt roligt att se finalen på kvällen när man varit där och sett det på riktigt ett par timmar före.

Aningens besviken att jag inte lyckades fånga programledarna på bild när de såg ut som Conchita Wurst (tre likadana som sjöng inledningen) för i riktiga finalen var de som vanligt istället.

Solen sken idag och jag hade lite extra energi och passade på att röja lite här och var. Tog tag i en ikea-kasse som stått under kökssoffan sen den hamnade där på jullovet. Där fanns alla silverbestick från mammas lägenhet.

Frågade om barnen ville hjälpa till och vips så stod Simon och putsade och Joel organiserade. Jag testade att köra “mirakelkur” (aluminium, bakpulver och hett vatten) men det gick sådär tyckte jag.

Nu har vi fin ordning bland dem och redan på kvällen ville Simon ta fram en lite tårtspade och använda till sockerkakan han bakade.

Familjens bestick ligger sorterade närmast oss i bild och längst bort ligger gästernas.

Simon växer så det knakar så idag röjde jag hans byrå med kläder och la i en kasse att skänka. Som vanligt när jag gör såna saker blir barnen engagerade, kanske inte på ett sånt sätt jag skulle önska men i alla fall kreativt.

Idag kröp Simon in bakom lådorna och hade en glasskiosk (strumpor, tröjor) och vi fick komma och prova (de var gratis).

Joel och John stack på trampolinträning och jag och Simon funderade på vad vi skulle hitta på (det mesta var redan röjt inför morgondagens städ). Han kom ganska direkt på att han ville baka nått ur den nya boken. Han bläddrade lite och frågade sen om han kunde få göra sockerkaka idag (förra gången orkade jag inte det). Det fick han.

Han plockade fram och läste och tittade och funderade. Jag bet mig i tungan för att inte komma med tips som han inte bett om, eller att göra saker åt honom.

Det jag gjorde var i princip att smöra formen, fixa ugnen och montera vispen. Resten klarade han själv. Han var mycket nöjd med resultatet och för första gången tyckte han om sockerkaka. Även om han på kvällen sa att smeten minsann var godare 🙂

Så fick vi äntligen till en dejt; jag, Jennie och Sanna. Vi bestämde redan i höstas att vi skulle se den här tillsammans och den hade premiär för över en månad sen.

Blev positivt överraskad. De har skurit ner på en del av det repetitiva som man rodnade lite för mycket av. I boken var det ganska babbligt, och här tyst och lugnt på något sätt. Dessutom fick det där spelet mellan huvudrollerna fokus och det är det jag gillar. Dialogen, snacket mellan raderna. Blickarna. Humorn.

Sen är det såklart en del sexscener, annars hade det varit svårt att ha den här titeln.

Hade glömt bort slutet men blev glatt överraskad då jag verkligen gillar det.

Idag lyckades jag med ännu en sak, nämligen att lunch med Anna och Anna. Vi kom själva överens om att det var galet längesen vi tre sågs och att vi behöver ses längre än över en lunch.

Fick den, öppnade filen och började läsa. Fast.

Det jag hittills har älskat med Saras böcker är att det varje gång är en ny gengre. Lite sur för jag har ju slutat läsa läskiga böcker och den här känns. Den biter direkt fast och sen kan man inte riktigt släppa den mentalt. Det är inte våldsamma cliffhangers eller högt driv, det bara finns en sak som behöver lösas. Och sen anar man att det finns mer, det är mångbottnat.

Lösningen är aningens överraskande för mig och jag är lite förvirrad en stund, men sen fixar Sara så att man blir lugn.

Magkänslan är lite som i hennes andra bok och den kan jag fortfarande känna. Har man följt Saras blogg vet man att hon jobbar (just nu iofs tjänstledig) som svensklärare på SFI och här ger hon inblick i en värld som jag har väldigt lite insikt i. Nyttigt!

Givetvis kommer jag läsa nästa bok om Kouplan!

Läste e-boksvarianten.

På stämman i höstas var det en motion uppe om att montera upp hjärtstartare i området. Den gick igenom och nu innan de monterar upp den så har styrelsen tagit in utbildning i hjärtlungräddning. Alldeles suveränt!

Ikväll var det andra tillfället för den här gången och jag och John var där. Barnen superlyckliga för att Victor skulle sitta barnvakt.

Utbildaren var helt suverän! Vi gick igenom hjärtlungräddning, hjärtstartaren, stabilt sidoläge och vad man gör när någon sätter i halsen. Lite rollspel light och en hel del övning på dockor.

1. Kontrollera medvetande
2. Öppna luftvägen
3. Kontrollera andning
4. Larma 112
5. Gör 30 bröstkompressioner
6. Gör 2 inblåsningar
7. Repetera 5 och 6 tills räddningspersonal dyker upp (eller följ instruktioner på hjärtstartare om sådan finns)

Finns en app som man bör ha installerad. Innehåller tydligen både instruktioner och karta över var hjärtstartare finns.

Hade ju knappt hunnit skriva om hur BRA det går att lämna Simon så kom bakslaget idag. Idag har Joels skola utvecklingssamtal hela dagen (vi har tid på eftermiddagen) så Joel fick vara hemma med mig. Detta var dock inget vi pratade om så Simon visste utan jag skulle hem och gå med Joel efter Simon, så lät det iaf.

Simon frågade inget om det men ville inte gå. Det blev jobbigare ju närmare förskolan vi kom och sen ville han bara kramas. Hängde på mig som ett frimärke. Grät och grät och grät.

Efter en kvart eller så var det dags för mig att gå och då fick jag hjälp av en pedagog som höll honom men jag fick mer eller mindre slita loss honom från mig.

Ingen skön känsla 🙁

En i mitt flöde på fejan skrev att hon hade deklarerat. Kom ihåg att jag läst om att det finns en app för det så jag laddade ner och vips så hade jag deklarerat. Peppade även John (som dock inte har bankid i telefonen utan fick göra det på “gamla” sättet – i datorn) så vips har vi båda gjort.

Väldigt enkelt i år. Vi har ju senaste två åren haft aktieförsäljningar att hantera… (Cambio, Framfab)

Ska väl iofs inte ropa hej för jag har mammas deklaration kvar och vi får se hur enkelt det blir, men kanske ska jag redan nu bestämma att den dagen den kommer så gör jag det. Direkt. Just do it.

Lite roligt var det dessutom att det på skatteverkets sida står att deklarationen öppnar imorgon, 19 mars…

Ikväll, lite inspirerad av att deklarationen gick så snabbt, fixade jag klart med bouppteckningen. Den är ju klar, men man ska ha en vidimerade kopia och John var en ängel och skannade alla papper i helgen så det var bara att printa.

Nu är det bara att hoppas att det går igenom så jag kan släppa det här.

(vid tidpunkten då att jag inledde den här bloggposten låg kopian i sitt kuvert och när jag skrev vidimerad insåg jag att det där med vidimering hade jag glömt, så det var bara att sprätta upp kurvertet så fick John vidimera)

När jag ändå höll på att skicka in saker så passade jag på att lägga ner lappen där vi tackar ja till Simons skola (samma som Joel). Han fick det han valde i första hand.

Det närmar sig!

I höstas missade vi dagen U men nu funkade det bättre. Joel fick vara hemma och jag jobbade, vilket gick hur bra som helst faktiskt. Han börjar bli stor!

Det märktes även på utvecklingssamtalet. Gillar upplägget. Först fick vi sitta en kvart med Joels lärare (de har sen i måndags lämnat ämneslärarsystemet och gått över till klasslärarsystemet) där de hade förberett genom att Joel fått fylla i lite olika papper om hur han tycker det går. Han är helnöjd och Frida (läraren) håller med.

Sen fick vi sitta en kvart (blev drygt 20 min) med en fritidspersonal (Martin) där upplägget var liknande. Jättekul att höra hur Joel resonerade kring sina svar. Vad han gillar och inte gillar.

Sitter på jobbet (hos kund). Har slagit igång extratelefonen med Spotify för att få lite ro (inte lätt med grytlocksöron i kontorslandskap). Gjort lite ditt och datt och startar musiken igen.

Tystnad i lurarna. Suckar lite.

Inser efter en stund av tystnad att jag har fel lurar. Jag har telefonlurarna eftersom jag nyss pratade telefon och då bytte till min vanliga telefon.

Två telefoner är en för mycket…

Idag hämtade jag tidigt för att gå till vårdcentralen där vi tre skulle få tredje dosen av fästingvaccin.

Joel som tog spruta alldeles nyligen var kaxig, Simon nervös (precis som jag).

Joel fick börja och ville inte hålla i någon hand minsann. Gick utan problem.

Sen ville Simon att jag skulle ta nästa så det gjorde jag och barnen höll varsin hand. Gick finfint.

Nu började Simon skruva lite på sig men sköterskan var rätt snabb och tog pappersarbetet efteråt. Simon höll med om att det faktiskt knappt kändes.

Skönt att ha detta gjort!

Efter sportlovet har det varit fullt upp med diverse skojigheter.

1. Skalade potatis och finger.
2. Härlig lunch i solen med färgglada grönsaker
3. HLR-kurs och kvällens kompis
4. Simon bakar sockerkaka
5. Genrep på melodifestivalen
6. Påskliljor
7. På musikalen “Livet är en schlager”
8. Joel rensar sandlådan och underhåller
9. Joel har pimpat lite vid datorn
10. Underbara nya skor
11. Bygga koja i vardagsrummet
12. Goda glassar från Mathem!

Tidigare: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30

När vi tagit sprutorna idag så hade Joel teaterlektion i Kulturhuset (bara över gatan från vårdcentralen) så vi gick dit och lämnade honom och knallade till Ica och hämtade paket och köpte lite mellis (eftersom jag glömt ta med). Simon valde ett kinderägg (och ett till Joel oxå såklart).

Väl tillbaka så placerade jag mig i en stol och Simon i en annan. Han fick en snurra som underhöll honom väldigt bra. Så pass bra att jag kunde sluta ögonen en stund. Som tur var ringde Nina innan jag började snarka/dreggla. En perfekt powernap 🙂

Går i mina tankar på väg till jobbet. Kommer till spärren i t-banan. Håller fram SL-kortet mot spärren. Inget händer. Börjar muttra.

Inser att man faktiskt inte behöver dra kortet när man går ut…

Hittade hos Onekligen och gillade så jag kör jag oxå.

• Jag sorterar inte tvätten i 40 och 60 grader.
• Jag nojar inte över baciller.
• Jag läser inte morgontidning i pappersformat.
• Jag tränar inte.
• Jag äter inte saker med kardemumma i.
• Jag har inte rökt.

Vad gör du inte?

Jag som var så glad i torsdags när deklarationen var klar. Hann inte njuta så länge förrän det dök upp en kommentar i en grupp för de som investerat i Isbjörn of Sweden (köpte 10 aktier i somras). Ett så kallat investeraravdrag. Suckade lite inombords och funderade på att skita i det.

Ikväll tänkte jag testa om det var krångligt att lägga till. Tror det gick på 5 minuter eftersom K11 är digitaliserad och bara att fylla i på nätet. Sparar 320 kr på det dessutom!

Imorse vaknade vi till en gnistrande snötäckt natur och en klarblå himmel och härligt solsken!

När vi satt i vardagsrummet såg vi att boddörren på baksidan var öppen (vi har inget värdefullt där så vi orkar inte låsa). Borde inte ha glömt den öppen tyckte vi så jag tittade ut och där såg jag minsann spår från grinden till boden… Tittade ut och det fanns även spår hos grannen. Suck!

Vi kollade i boden och kan inte se något som saknas. Kanske fick vi hjälp att rensa bort något vi glömt att vi har? Nu är den dock låst för det känns onödigt att locka dit fler…

Joel svalkade sig i snön ett par gånger… mest för att visa sig cool för Simon och hans kompis misstänker jag.

Joels kompis Elvira var nattgäst många gånger här när de lekte som mest och Simon var avis. Nu har de kommit upp lite i ålder så vi pratade om det någon gång och hans kompis Havanna ville hemskt gärna sova över.

Så igår när hon var här och lekte kom de på att hon kanske kunde sova över. Och det gick bra för alla inblandade.

De lekte och fixade i sängarna. Havanna fixade även med Simons legobord! (för hon gillar att städa). Sen somnade de bredvid varandra och sov hela natten utan minsta ljud.

Joel och jag vaknade först och gick ner och fixade amerikanska pannkakor och vid 8 kunde han inte hålla sig längre utan gick upp och väckte dem.

Kom på att i juni så har jag haft min telefon i två år och då försvinner det plötsligt 48 GB på min dropbox. Och det vet ju alla, har man plats, fyller man platsen med saker.

Så ikväll satt jag och kom på att det är lika bra att göra det nu. Rensa bort.

Hittade bilderna från mammas förra mobil. Hon fick en ny av oss när vi var där förste advent och jag tömde den på bilder.

Snacka om att det var som att vrida tiden tillbaka. Hon köpte den 2009 så det fanns lite bilder på barnen, både här hos oss när hon hälsade på och från Ed när vi varit där. Lite från saker hon gjort men de fyra sista hade hon tagit på sig själv och då snackar vi påminnelse.

Fanns på readly och verkade rolig. Första vändan fastnade inte barnen men när John läste en kväll ett tag senare så fastnade de och ville fortsätta istället för Harry Potter en kväll i veckan.

Vilken underhållande och knasig bok! Språklekar, och otroliga vändningar. För att inte tala om fakta!

Barnen tjöt av skratt flera gånger! De älskar den, precis som jag. Så otroligt tacksamt att läsa såna här böcker. Om jag skrev böcker skulle jag vilja skriva såna här. Barnen lär till exempel komma ihåg det korrekta namnet på pissmyror, om hackspettar får hjärnskakning och vad simulera betyder.

Finns två till och de lär vi snart sätta ögonen i, och på hans blogg verkar det som att det är en fjärde på g, även om han tycks skriva på annat oxå.

Vi har galet rätt många cyklar i den här familjen men John har nu spanat in en sajt där man kan färglägga cykeln själv – typ. Snacka om kul!! Här är min favorit just idag.

Om jag hade en sån skulle jag bli GLAD varje gång jag såg den. Själaglad typ. Så får jag ordning på min axel/nacke och slipper domningarna så kanske jag ska peppa mig med en sån här?

Hur ser din favorit ut?

Idag bestämde jag mig. Jag ska sluta dricka kaffe.

1. Jag tycker egentligen inte att kaffe är gott (jo, en latte med socker men…)
2. Jag började dricka kaffe 1996. 1997 fick jag urtekaria för första gången (som sen till stor del följt mig genom livet – så kallad kronisk) och idag började jag fundera på om det kan höra ihop. Känslan när jag har mycket utslag är nästan som när jag dricker mycket kaffe. Skadar ju inte att prova.
3. Tycker inte att jag blir piggare av det.
4. Har läst lite om högkänsliga personer och känner igen mig i en hel del, och en punkt där är att man kan vara känslig för kaffe.

Det enda jag kan sakna tänka mig att sakna är det sociala i det hela men jag får ta en kaffemugg med vatten istället.

Sen kommer jag inte bli någon absolutist, så om någon ser mig dricka en kopp är det inte säkert att det är något återfall 😉

Ikväll när vi åt middag vid 6-tiden såg hela familjen dödstrött ut. Så vid kvart i 7 låg jag och barnen i sängen och läste ett kapitel i Harry Potter och första kapitlet i andra boken om Magister Tutnästa. (jobbigt med så många bra böcker man vill läsa tycker barnen 🙂 )

När jag slutade läsa så gick de över till sina egna sängar och efter att jag stoppat om dem tog det inte lång tid förrän de sov djupt. Nu ska jag oxå krypa till kojs.

Igår morse när jag gick till jobbet tog jag med en påse med plaståtervinning eftersom jag går förbi återvinningsstationen på vägen.

Kommer ut till vägen och ser att jag tajmar en buss perfekt. Tar upp sl-kortet och dörren öppnas. Då inser jag att jag har påsen i handen… Skrattar lite, håller upp påsen och säger att jag får stå över bussturen och slänga återvinningen istället. Garvar rätt mycket när jag går över vägen och slänger påsen och knallar till t-banan istället.

Idag hade jag samma tajming och ingen påse 🙂

Jag har inte ont i nacken längre, eller armen. Men domningarna är kvar. Lackar ur titt som tätt. Så gick Sanna till en naprapat här i Skarpnäck som lät klok. Bokade en tid och idag var det dags.

Alltid lite småjobbigt att dra hela bakgrunden (börjar bli en del vändor nu). Han tittade och kände lite. Direkt gick han till bröstryggen och kände på muskeln vid ena skulderbladet.

– Känner du knölen här? Det är muskeln. Den är lite liten men den känns säger han och börjar känna vid andra skulderbladet.
– Mmmm, svarar jag.
– Den här, däremot, den är så liten att den knappt känns, säger han och trycker på något som jag knappt känner.

Han har självklart rätt. Sen fixar han lite med nacken och det är en skön känsla att ställa sig upp sen. Jag får testa två övningar för att aktivera muskler i bröstryggen och nacken. Hemläxa till nästa gång som är på måndag.

Nu känner jag återigen hopp!

Joel har i 1,5 år gått på teater på Kulturskolan. Det är på fritidstid så superenkelt för oss.  Idag var det dags för första uppspelningen – på Kulturskolan i Bagis. Uruselt väder så vi tog bilen och hann i precis lagom tid.

Otroligt roligt att se!!! Joel var delfin och den hette Jägaren och den dumma kommunmannen (från början Den snälla jägaren).

Sen gick vi över torget för att käka middag på sushistället där. Där satt Johan (Familjen) med sin familj och åt. Väl hemma softade vi lite kort och sen läste vi Harry och så somnade barnen direkt och jag kunde fika lite med Sanna.

Idag när vi kom hem så hade ett träd i vår närhet fällts. Det skapade såklart direkt intresse så vi gick dit.

Barnen frågade om de fick klättra. Jag frågade om de själva tyckte det var en bra idé. JAA! Fick jag till svar.

Sen pratade vi lite om faror med så här stora stockar och en lämplig del av en stock låg där så de kunde se hur TUNGA de faktiskt är.

De låg väldigt stabilt så de fick faktiskt klättra en stund.

I helgen går vi över från ipeer till Microsoft Office 365 på jobbet. Det innebär såklart lite meckande. Särskilt eftersom jag tyckte ipeer sög så jag mappade upp ett konto på Google istället och har jobbat därifrån med mail, kalender och dokument (ibland).

Så nu är det till att lära om, igen. Inte helt önskat men samtidigt roligt att lära sig nya saker och utforska.

Nu när jag satt med kalenderna och försökte få ihop så att jag från jobbets kalender (Office 365) kan se privat kalender (Google) och tvärtom, så kunde jag inte låta bli att störa mig lite.

Ser du vad jag stör mig på? Svara i kommentaren 🙂

Ofta på helgerna går vi och surar lite för att det är rätt stökigt här hemma. Särskilt helgen före städning. Då brukar jag röja på söndagen när John och Joel är på trampolin.

Idag vid frukosten föreslog jag att vi skulle ställa klockan på 30 minuter och alla skulle röja så mycket det gick. Innan vi startade klockan skrev vi upp vad som behövde göras och vem som ansvarade för det.

Wow! Säger bara wow!

Kommer bli repris om jag får bestämma.

Vi påbörjade den när vi åkte till Hassela (eller om det var någon dag före det) och har sen läst nästan varje kväll. Boken är låååååååååång. Galet imponerad av Joel och Simon som är så pass små (7,5 och 6) och ändå orkar lyssna och hänga med. Vi brukar börja med att prata om vad som hände senast vi läste innan vi börjar. Några kvällar har Simon faktiskt inte orkat utan somnat, men han har inte velat att jag skulle sluta läsa utan försökt hålla sig vaken.

Nu börjar det bli läskigt på riktigt för Voldemort kommer tillbaka och det är inte någon lek. Det har det väl inte varit tidigare heller men nu höjs läskigheten faktiskt och vi funderar lite på hur vi ska göra med femte boken. Eller vi och vi, barnen är nog rätt överens om att vi ska börja ikväll. Vissa kapitel var otroligt spännande och jag funderade nästan på att läsa vidare när barnen somnat.

Jag gillar verkligen hur man kommer nära Harry. Vid något tillfälle så inser han hur han inte tänkt på att en av hans kompisar och är föräldralös, och funderar över det. Känslorna finns där. Intressant oxå att få läsa om ondska, och sen kunna prata om det.

Den här har jag inte läst tidigare men jag har sett filmen, men nu kommer vi in på obruten mark…

 I serien: Harry Potter och de vises sten, Harry Potter och hemligheternas kammare, Harry Potter och fången från Azkaban

Vi inledde helgen med att röja, sen slöade vi massor och jag tvättade ikapp allt. Vi testar Netflix (eller vi och vi) just nu och barnen har fått upp ögonen för att där finns massa roliga serier, så de fastnade lite. Jag meckade lite med jobbsaker (ny mailleverantör vilket innebär ny kalender och så…).

Sen läste vi massor idag. Efter lunch läste vi ut fjärde boken om Harry Potter.  Sen bakade vi bullar och när Joel och John var på trampolin så fixade jag och Simon middag (och röjde det sista inför morgondagens städ). Han tränade dessutom massor på att göra pullups och så passade jag på att klippa honom.

När barnen somnat klippte jag John, vi skänkte våra köksstolar till en granne (borde ligger dock kvar under vår säng…) och jag badade fötterna (och preppade jobbveckan lite). Nu är vi redo för en skön 3,5-dags-vecka!!

Idag började vi prata om Simons födelsedag och efter en stund försvann Joel upp. Han undrade sen hur man skrev ut och jag visade. Det han skrev ut var en liten planeringslapp han gjort 100% själv i paint (tror jag).

När han kom hem från trampolinträningen undrade han om vi fyllt i den. Det hade vi inte så vi fick lite bakläxa.

Förra besöket var rätt liknande det jag varit med om tidigare. Jag har varit superduktig med övningarna – extremt motiverad nu pga domningarna i armen som gör att jag knappt kan cykla. Han frågade hur kroppen kändes och jag berättade. Bland annat om lite värk i benen som kommit sen senast. Han frågade om jag haft ont i foten när jag stod framför honom och insåg att jo, imorse kände jag ena foten. Han pekade på den foten. Sen kände han på lite lårmuskler, som fiolsträngar.

Han började med foten och det satt hårt så han körde lite olika metoder, den ena ondare än den andra. Lite lossnade. Sen gick han över på låren. Kände lite hur spända de var och lossade lite i höften först, sen tog han nålarna. Jag tyckte att jag var van vid det efter andra behandling med akupunktur, men han sa att han inte gjorde på samma sätt. Jag kan nu instämma i det. Maj Gad! Snacka om att det kändes… På gränsen att jag vill gå dit igen, men det lossnade. Enorm skillnad före och efter i rörlighet och känsla.

Jag fick beröm för att jag utfört “diamanten” så bra. Så nu är det bara att fortsätta med samma övningar plus två till. Så på måndag ska jag dit igen.

Har länge undrat vem som köper sån, ursäkta mig, skit. Efter att ha läst boken Badskumt så är jag grymt skeptisk mot såna dofter.

Så handlade jag på Mathem för någon vecka sen och köpte bindor. När jag skulle använda dem insåg jag.

Det. Var. Med. Doft.

Muttrade och testade. OGILLAR.

Så igår handlade jag nya på Mathem. Kollade bilden extremt noga. Inget om någon doft.

Packade upp idag och nog tusan var det såna med doft.

Behöver jag säga att deras kundtjänst har fått mail…

Min faster som fyllde 100 år 2013 somnade in i söndags kväll. Hennes dotter hörde av sig idag och berättade.

Träffade henne senast när Joel låg i magen och då var hon hyfsat pigg.

Det var den sista på min sida i det äldre gardet av släktingar. Känns lite konstigt.

Efter att under lång tid inte haft några dödsfall nära så har det på ett halvår nu varit tre. Min kursare Karin, min mamma och nu min faster.

Nu får det gärna bli en längre paus igen.